Hej hej! Jag känner mig allmänt extremt trött, men jag har haft en ganska så bra dag idag. Jag har vart på stan och tagit itu med ärenden men jag har även köpt en ny foundation! Den heter Estée Lauder Double Wear Stay-in-Place. Den ska tydligen passa till alla hudtyper, men om man är torr/väldigt torr så rekomenderar jag inte er att använda den, då den framhäver torra partier... Jag är lite, lite torr just nu och bara det lilla stör mig, tänk då om man är väldigt torr... Så jag tror den passar bäst för oljig hy eller kombinerad hy. Jag har kombinerad hy, förut för några år sen var jag mer åt det oljiga hållet men nu är jag mer åt det "normala" hållet, kanske aningen mer åt det torra. Jag tror att jag ska satsa på mer återfuktande hudvård, för även om man är torr, har man tillräckligt återfuktande hudvårds produkter så slipper man vara torr och då kan denna foundation passa alla hudtyper, bara man vet hur man sköter sin hy!

Jag är i alla fall väldigt nöjd med den, då den håller verkligen och är på plats hela dagen :) . Jag trodde inte att jag skulle hitta en som passar min hydtyp exakt, eftersom i själva flaskorna så ser dom mörkare ut, fast det är inte så mörkt så som det ser ut att vara, som tur är :) .Jag kan ärligt talat säga att den är den bästa foundationen jag har testat och då har jag testat 7 st olika foundations genom åren... 2 billiga och resten är dyrare märken som Mac och sånt. Enda nackdelen med den (förutom att torra partier framhävs lite om man redan är torr) så ingår det ingen pump... Utan det är en vanlig glasflaska med en kort/lock på. Men jag har kommit på en ganska smart sätt att ändå kunna använda den utan att slösa på foundation :) Jag har redan nämnt ganska mycket om den, men kanske senare i framtiden när jag har testat den ordentligt i minst en månad så kan jag nämna hela helheten, vad den gör med en för stunden och längden, för och nackdelar för stunden och i längden osv... Sen så tänkte jag också nämna då i ett annat inlägg vad det "smarta" sättet är för något att använda den bäst på, utan att slösa :). Idag ville jag bara nämna lite vad jag har upplevt med den, då jag tycker den är väldigt bra och tycker den är värt att testa... Man kan få med sig några prover, det var ju så jag upptäckte att den var så bra!

Här är en bild: (Bild från Google.)

Jag kommer troligen aldrig sluta att använda den... men jag vet inte exakt hur den fungerar i längden eller hur den reagerar på min hy i längden... blir jag torrare så får jag se mig för, men det sägs att den inte ska inte göra en varken torrare eller oljigare i längden :) .

Sorry det blev mest en foundation inlägg märkte jag, var meningen att jag skulle skriva lite om den men inte såhär mycket, hehe :P. Jag KANSKE bloggar ännu mer och mer djupgående om det här när jag har testat den ordentligt så jag verkligen vet vad jag tycker om den i längden och inte efter bara 1 dag :P .

Men nu så ska jag gå... Tänkte lyssna på musik och bara ta det lugnt innan jag lägger mig... Ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tanya

Hej hej. Först och främst, jag är jättetrött. Jag gäspar hela tiden... Varför? För jag la mig runt 2 inatt och gick upp 9... för att jag skulle ta en promenad i det här vackra vädret (det var vackert tidigare idag i alla fall) och sedan skulle jag fixa mig och dra mig till stan för att träffa min bästa vän Nathalie :). Äntligen så mår jag mycket bättre, jag har knappt ont i magen längre så jag har kunnat leva mitt liv helt normalt, alltså kunna ta mig utanför hemmet både idag och igår! En sak säger jag er bara... ta inte eran hälsa förgivet, man vet aldrig när man kan bli sjuk eller få riktigt ont någonstans så du knappt kan/orkar göra något längre... Tro mig, jag vet vad jag pratar om. Det är ett helvete att inte kunna ta sig nånstans och ännu mindre ens kunna promonera när man har extremt ont i magen som jag hade för ca 1 vecka sen. 

Idag så när jag träffade min fina bästa vän, så pratade vi lite om olika saker (bland annat våra föräldrar) om djur och lite sånt :) . Vi båda fikade på stan alltså... eller det var mest jag som fikade, hon åt lunch/frukost :P. Sen så gick vi till Åhléns där jag köpte en ny mascara till mig själv (min favorit mascara) och så tog jag hem några prover på en foundation på Estée Lauder... Jag hade egentligen verkligen inte tänkt köpa någon ny foundation på ett bra tag, men jag har hört att deras ska vara vattenfasta... Så man kan ta på sitt ansikte, gråta, det kan regna ute, man kan svettas utan att sminket förstörs... Jag provade som sagt idag och jag kan säga att jag är väldigt positivt överraskad! Eftersom jag inte har gråtit idag (jag mår ju bra, hallå? Behöver inte gråta då heller :) ) så provade jag att stänka vatten på mitt ansikte och sminket satt helt kvar... sen så tog jag papper och "tryckte" den ganska hårt mot huden men sminket satt fortfarande kvar väldigt bra... Den förstördes inte alls med andra ord! :O . Jag har också märkt att runt T-zonen (alltså näsa, haka och en del av pannan) höll sig matt längre än vanligt... Jag blev mindre glansig där och det blev inte fort glansigt heller utan det tog kanske... 3-4 timmar för mig att bli det? I alla fall idag, det kan också bero på hur huden mår osv (tror jag.) Så jag var VÄLDIGT nöjd och jag ska LÄTT köpa den snart, troligen imorgon! Tyvärr så är den dyr men efterom den är så bra och det innebär att jag kan gråta hur mycket jag vill utan att sminket förstörs så är den värt varenda liten krona!

För er som undrar... Ja, jag gråter mycket till och från under vissa perioder. Jag har inte gråtit på typ 1 vecka nu men nångång i framtiden så kommer jag såklart gråta igen och om jag är sminkad så är det en lättnad att veta att sminket inte förstörs för ärligt talat så HATAR jag att gråta när jag är sminkad, det blir helt förstörd och det blir mer uppenbart att jag har gråtit då och jag är den typen som vill se bra ut + gör allt för att dölja att jag har gråtit, då jag sällan gråter öppet inför någon... För er som inte gråter som jag gör, så är den ändå bra att ha såklart då den tål regn och fukt mycket bättre än andra vanliga foundations :) . 

Sen så efter jag har vart på stan, så tog jag bort mitt gamla smink och sminkade mig med det här nya sminket för att testa :P . Alltså foundationen som jag nämnde nyss.  Jag har också ätit middag såklart, kollat lite på tv och så... Jag vet inte riktigt vad jag vill göra nu. Kolla på film? Någon serie? Fortsätta lyssna på musik? Jag vet inte, men något kommer jag såklart att hitta på ^^ . Nu så ska jag gå i alla fall, har inte så mycket mer att lägga till... Ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tani

Hej... Jag vill bara skriva av mig lite. Jag tror att jag håller på och går under... Jag har förändrats... Jag har upplevt så otroligt mycket smärta genom hela mitt liv, men speciellt dom senaste månaderna så jag har gått och blivit nedstämd/deprimerad. Samtidigt som det gör fruktansvärt ont, så en del av mig själv bryr mig inte om mig själv längre och det skrämmer mig lite grann faktiskt... För jag vet vad det betyder. För mig betyder det, att det är en tidsfråga tills jag också börjar sluta bry mig om andra människor runt om kring mig... Sakta, men säkert. Jag har redan slutat att bry mig om vissa människor (men det är lika bra det, eftersom dessa är bara energi tjuvar och får mig att må sämre i längden.) Men jag är rädd för att jag ska sluta bry mig om människor som jag verkligen älskar... Visst, kärlek försvinner inte/dör inte ut för min del, jag menar inte så... jag menar bara att jag kommer ignorera människor allt mer och mer, vara mer och mer kall/likgiltlig på utsidan även om jag egentligen bryr mig innerst inne... 

Så fort jag flyttar hemifrån så kommer jag stänga in mig själv ännu mer och bryta kontakten med folk allt mer, även familjemedlemmar... bland annat min egen mamma. Inte för att jag inte bryr mig om henne, utan för att jag inte orkar ha med människor att göra som konstant är på en, såna går på mina nerver och såna ska inte finnas i min framtid... Oroa er inte! En efter en så ska ni försvinna, jag ska rensa i mitt liv! Ni som går på mina nerver och/eller är energi tjuvar, er alla ska jag göra mig av med. Det spelar ingen roll om det är en familje medlem eller någon "vän" utan jag gör det jag måste göra - för att överleva... Jag kommer aldrig bli riktigt lycklig eller få uppleva äkta frihet och kärlek, då jag har levt i hela mitt liv med plågor, smärta och sorg i snart 23 år, varför skulle jag då helt plötsligt må bra, även om jag kämpar? Jag har massor med gånger försökt och kämpat, men som tack får man en fet käftsmäll av människor och livet så man faller hårt och gör illa sig... Då ligger jag där ett tag och försöker sen ta mig upp igen och sen så blir det samma sak. Jag orkar inte resa mig den här gången, jag tänker stanna kvar där jag är... 

För jag orkar inte med någon eller något längre. Jag bara ser fram emot så mycket just nu att få flytta och bryta kontakten med flera människor, åh vilken befrielse det kommer att bli! Jag var förut livrädd för att förlora människor men jag har insett att de flesta är energi tjuvar eller idioter rakt igenom, så det finns inget att vara rädd för... Det är bara att slänga ut dom alla med huvudet före :) . Innerst inne är jag fortfarande en kämpe, även om det inte känns så eller verkar så... Vet ni varför? Jo, för jag tar dessa nya helvetes sprutor varje dag och det gör jag i tid, hade jag helt gett upp så lovar jag er att inte ens Gud själv hade kunnat rädda mig... Jag vill fortfarande träffa psykolog även om det tar emot, jag vill flytta hemifrån och jag vill slippa människor och stänga in mig själv ännu mer och slippa ta hänsyn till äckel falska människor... Jag orkar bara inte längre helt enkelt. Jag hoppas att jag orkar resa på mig igen snart, annars så kommer jag att bli värre/sjukare, bli mer känslokallare och då kommer jag helt seriöst slutföra det jag redan "planerar" i mitt huvud och det är att göra av mig de flesta utav er...

Nu så ska jag gå. Jag tänkte fortsätta lyssna på musik, äta mat sen och hoppas på att jag orkar äta mer än 5 tuggor sammalagt och att magen inte dödar mig sen igen... Sen så får vi se vad jag gör. Men ni får ha det så bra. Puss och kram. /Tanya

Hej. Jag vet att jag inte har bloggat på ett tag, men ärligt talat... Så har jag känt mig helt knäckt, speciellt dom senaste dagarna... Vissa dagar jag velat dö. Då menar jag inte som att ta mitt liv såklart... utan som att dö en naturlig död, så fort som möjligt! Jag har mått väldigt dåligt i 2 månader nu och det är lite som värst just nu... Jag trodde att jag fortfarande var "frisk" men det visade sig att jag har blivit ännu sjukare och det värsta är att jag har vart det i över ett halvår utan att ens veta om det... Jag var ju hos en läkare i Januari och tog en del prover, då sa läkaren (han har fått sparken förresten) att jag inte hade diabetes... Nu ca ett halvår senare får jag reda på att jag har det och att jag har haft det i flera månader nu om inte ännu längre tid tillbaka. 

Jag blev så extremt chockad, när mamma berättade för mig att jag hade diabetes (hon berättade det för mig i Tisdags) så lyssnade jag inte på henne och trodde henne inte, hon sa att jag hade fått en akuttid (redan dagen efter) men jag vägrade att lyssna på henne och hade ingen avsikt att ta mig till den tiden heller... Men jag blev övertalad (inte av mamma dock, då hon släppte det som en bomb för mig och tilltalade mig på ett hårt sätt, så då lyssnade jag inte på henne och helt stängde in mig själv.) Jag insåg sen att jag var tvungen att åka till den här akuttiden trots att jag inte trodde på att jag hade diabetes, jag ville inte tro på det och jag levde i en förnekelse...

Dagen efter när jag åkte till Uppsala till sjukhuset med min mormor (hon skjutsade dit mig, tack och lov att mormor följde med och inte mamma, då mamma är alldels för hård mot mig och tilltalar mig på ett väldigt hårt sätt ibland, vilket jag hatar.) När läkaren sa att jag hade fått diabetes så fick jag en sån stor chock så jag bara grät och grät helt non stopp, jag tappade förmågan att lyssna och fick be henne att upprepa sig om och om igen tills jag förstod då jag var absolut helt chockad och knäckt... Hon frågade mig hur jag mår och så, jag sa sanningen att jag mår extremt dåligt och att jag inte ens orkar med mig själv längre, att jag allt mer och mer stänger in mig själv och orkar inte riktigt prata med folk längre eller ens bry mig om vissa... Ännu mindre bry mig om mig själv. Hon sa då att hon hör och märker att detta är väldigt tufft för mig och att patienter med diabetes har det tufft och har det svårt med att få till rutinerna och sånt, tänk då på mig som också har Asperger på köpet, då är man extra orkeslös dynget runt! Så detta är dubbelt så svårt för mig, att ha diabetes och Aspergers syndrom samtidigt är ingen bra eller rolig kombination kan jag lova er, detta önskar jag mig inte ens min värsta fiendé. Hur som helst, läkaren sa att jag behöver få proffsionell hjälp av en psykolog att jag skulle träffa en för att få min styrka tillbaka...

Jag var ju som sagt redan chockad då, så jag grät ännu mer då det kändes alldeles för mycket för mig och jag sa till min mormor att jag är svag och psykiskt sjuk, då sa hon åt mig att det inte är så och att jag inte ska vara så hård mot mig själv och att detta klarar jag... Inte nog med det, så frågade läkaren mig om jag ville få medicin mot min oro men jag tvärnekade då jag är livrädd för biverkningar... Jag har hört att man kan bli ännu sämre och sånt. Men däremot var jag tvungen att gå med på att få sprutor för min diabetes + såndär... blodsocker mätare. Vet inte vad den heter riktigt men den mäter ens blodsocker i alla fall och det är för att ha koll och se om mitt blodsocker är för högt, lågt eller är på normal nivå och om den är för högt eller lågt vad man kan göra åt det... Jag fick lära mig på plats hur jag ska hantera sprutorna och blodsocker mätaren och allt, vilket var väldigt tufft då jag grät hela tiden som sagt och hade svårt att lugna ner mig...

Som tur var så sa läkaren att jag har en mild diabetes, diabetes typ 2 och att jag kan bli "frisk" ifrån det med hjälp av sprutor, mediciner och mat och motion... Rätt mat, såklart. Jag kan alltså i framtiden helt och hållet slippa dessa sprutor om jag skärper mig, de sa att mina chanser är väldigt goda för att lyckas eftersom jag har insulin kvar i kroppen, men sprutan är som en "nyckel" som hjälper till med att insulinet kommer åt hela kroppen så som det ska göra... Läkaren sa till mig också att hon märkte att jag var orkeslös och hon rekomenderade mig att jag skulle endast satsa på att äta rätt mat och få i mig sprutorna i mig regelbundet, varje dag under en och samma tid... Jag har valt att ta den på morgonen för då är det överstökat och som tur är så behöver jag bara ta en spruta om dagen då den håller i ett helt dygn :) . 

När jag kom hem så tänkte jag på fullaste allvar slänga dessa nya mediciner som jag hade fått, jag hade panik och jag rusade in i köket, öppnade papperskorgen och tänkte slänga allt, det som hindrade mig från att göra det var att papperskorgen var fullt så jag kunde då inte göra det och om jag skulle byta och hålla på så skulle jag hinna ångra mig och det visste jag eftersom jag är extremt impulsiv av mig ibland, vilket också kan fort "gå över" ibland har jag märkt... Så jag bara la den vid köksbordet, kollade på tv och bara kände mig helt förstörd och stirrig, jag somnade en stund, drömde om diabetes och så vidare, vaknade och grät... 

Det värsta är inte att jag har fått diabetes, utan att det är mitt fel. Jag har orsakat mig själv det här, eftersom jag är en självdestruktiv människa. Jag skadar mig själv... Mamma har rätt, jag behöver inga fiender då jag är min egen största fiende... Läkaren sa också åt mig att vara snäll mot mig själv och min kropp, mot slutet så gav hon mig en kram och sa att hon skulle ringa tillbaka ca 1 vecka senare och se hur det har gått, då det finns vissa biverkningar och det är att man tappar aptiten för mat, man kan må illa och få problem med magen... jag har mest haft problem med maten (det är inte så mycket värre än förut dock, tack och lov) och har inte haft större problem med mitt illamående vilket jag tycker är skönt...

Hur som helst, jag tar ju nu i alla fall sprutorna regelbundet och ska jag vara helt ärlig så tycker jag personligen att det är mycket enklare och lättsammare att ta sprutor och sticka mig än att ta mediciner, hade jag fått välja så hade jag lätt valt sprutor över mediciner... eftersom mediciner måste jag ta flera gånger om dagen och i samband med mat (ganska så mycket mat också.)

Hur som helst... Jag känner att jag har bloggat mer än tillräckligt just nu... så nu så ska jag gå. Jag ville mest bara skriva av mig. Jag gråter i alla fall inte på grund av det längre, försöker acceptera att jag är sjuk och att jag måste ändra vissa matvanor... Men men, ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tanya