Hej! Jag måste berätta en helt otrolig grej som jag fick reda på om mig själv igår! Ni som känner mig och/eller läser min blogg vet att jag har en gåva, en övernaturlig andlig gåva... Jag har aldrig kunnat sätta fingret på mina styrkor eller svagheter eller ens vetat vad den gåvan kallas för - förrän nu. Jag är en Empath (Vet inte vad Empath heter på svenska, haha.) 

För er som inte vet vad det innebär så ska jag förklara för er: Jag är väldigt känslig för energier, jag kan till exempel känna av när andra mår dåligt, är orolig eller mår bra. Jag kan alltså känna av hur dom mår. Jag kan känna av det ibland bara genom att närvara, vara i samma rum som mig... Jag kan känna hur mitt humör förändras och hur hela atmosfären förändras runt om kring mig. Men det kan jag inte göra när jag vill eller dygnet runt. Det beror på hur jag själv mår och hur pass mottaglig jag är. Jag kan även se in i framtiden. Jag är väldigt bra på att ge folk råd om relationer, då går jag efter erfarenhet men även min andliga gåva, då den hjälper mig & andra på traven genom att jag kan se/känna av olika grejer om deras relationer och/eller deras liv. Min gåva går ut på att hjälpa människor, människor med problem dras oftast till mig och förlitar sig på min gåva och mina instinkter. Då det oftast stämmer, om inte alltid :). Så min gåva är & kan vara helande... MEN eftersom jag själv har problem med mig själv och mitt känsloliv, så blir jag begränsad och väldigt sårbar på samma gång... Jag kan till exempel drabbas väldigt hårt når någon mår dåligt, deras energi fastnar i mig och då kan jag själv må lika dåligt som personen, även om jag mådde bra/bättre innan. Den personen behöver inte alltid säga hur han/hon mår, utan jag känner av det ibland. Det är dock inget jag kan kontrollera, i alla fall inte helt och hållet.

När jag är i obalans, så kan jag blanda ihop mina känslor och andras känslor vilket gör så att det blir svårt för mig att urskilja mitt mående och deras mående och jag blir ur balans och drabbas negativt. Det är just därför jag har svårt att umgås med vissa människor på grund av deras energier. De som mår extremt dåligt och utstålar negativ energi, det känner jag av direkt vilket KAN göra mig sårbar när jag själv är i obalans. Men när jag mår bra så kan jag hjälpa de som mår dåligt, men jag är själv begränsad.  Jag kan inte alltid umgås med såna människor, för jag själv behöver ladda om så att jag inte blir för sårbar. Jag får inte köra över mig själv och jag måste lära mig att kontrollera min gåva lite mer, alltså ha känslolivet mer balanserad och kunna stänga av all negativ energi så jag inte blir så starkt påverkad. Jag har även svårt för att umgås med människor som är konstant hyper, då jag själv är lugn och behöver lugn och ro i mitt liv. Deras energi gör så att jag själv kan bli hyper, vilket kan leda till att jag är återgen obalanserad och/eller känner mig stressad på grund av det. Så återigen, jag måste lära mig att kunna känna av andras energier, men inte suga åt mig som en svamp, för det skadar mig bara. Så på grund av att jag är så känslig för energier, så kan jag ibland börja bete mig lite som den personen beter sig, då jag snappar upp deras energi och suger åt mig som en svamp. För att jag ska slippa ha det sådär, så måste jag kunna kontrollera det mer genom att vara balanserad.

Jag har alltid mer eller mindre vetat om det här, men jag har inte vart helt medveten om mina svagheter och styrkor, utan ibland har jag umgåtts med människor som drar ner mig alldeles för mycket just för jag vill hjälpa dom, det jag inte insåg då var att jag själv blev sjukare av att umgås med såna människor. Men det har jag insett nu och just därför har jag rensat en del människor från mitt liv, då de endast tänker på sig själva och drar ner mig i skiten. Det jag har förstått med åren, med erfarenhet är att jag inte kan TVINGA fram en viss känsla... Jag kan till exempel inte exakt veta hur en person mår eller vad den känner för mig bara för att jag VILL veta. Sånt går inte att tvinga fram. Men finns det en känsla där redan, så kan man lyssna till den. Känns den känslan osäkert, så betyder det inte alltid att det jag känner just då är sant. Men känner jag det starkt eller känns det säkert, så har jag oftast rätt. Men försöker man tvinga fram den så kan en falsk känsla uppstå, alltså så kan det bli fel. Jag kan alltså både vilseleda mig själv och andra, men mest mig själv om jag inte är ärlig och öppen mot mig själv och försöker tvinga fram att se/känna något som jag kanske inte redan ser/känner just då. Så jag har lärt mig att acceptera mig själv och den här gåvan. Nästa steg är att jag ska kunna kontrollera den här gåvan ännu mer genom att själv bli mer stabil & bli hel inom mig själv. Jag måste alltså börja må bättre och ta hand om mig själv.

Jag kan alltså inte ta tag i det i egna händer, utan ta det som det kommer, skydda mig själv från negativ energi genom att stänga ute sånt och träna på att bli balanserad. För att bli balanserad måste jag göra det är inte har gjort: Äta regelbundet, motionera mer, ta hand om mig själv och mitt liv. De gångerna jag har tagit hand om mig själv och inte slarvat så mycket så har jag mått mycket bättre, jag har helt klart kunnat stänga ute negativ energi mycket bättre då jag kan behålla min harmoni och balans inom mig. Samtidigt som min gåva blir stabilare, jag blandar alltså inte ihop mina känslor med andras, utan då är jag som sagt i balans. Jag är mer klar alltså och kan mycket lättare urskilja vad som är sant och vad som är osäkert/falskt. Så bara på grund av min gåva (då jag älskar den och värdesätter den, jag älskar att kunna hjälpa människor) bara det motiverar mig att vara mer rädd om mig själv och kunna göra det jag kan för att må bättre och vara mer balanserad. 

Detta blev ett LÅNGT inlägg men jag kände att jag behövde verkligen blogga av mig, dela med andra om min gåva, samt påminna mig själv om mina starka sidor och svagheter. Men nu så ska jag gå, jag känner att jag har bloggat mer än gott & väl :) . Ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tanya

Hej hej. Jag mår mycket bättre idag, psykiskt... Jag har inte alls gråtit eller känt panik eller liknande. Så det känns skönt. Så jag har ätit bättre idag, idag åt jag faktiskt mat :). Jag har tagit lite itu med disken och sånt idag, sen så tänkte jag ta mig en dusch senare. Jag har bara allmänt mig bättre, gladare och mer uppmuntrad... Igår hade jag det ett rent helvete känslomässigt men idag tycker jag att det var värt det, för då fick jag släppa på trycket och bara släppa ut och gråta ut alla känslor som jag har hållt inom mig ett tag... I någon månad har jag hållt dessa känslor inom mig och utan att jag insåg det att det tär det på mig... Så skönt att få ha det gjort så man kan bara andas ut, pusta ut och må bra och kunna äta mer normalt, mycket mer normalt än vad jag åt igår i alla fall :).

Jag kom på att jag fyller år om 10 dagar, jag vet inte riktigt hur jag ska fira det... Om jag ens kommer göra det så att säga, hehe :P . Det är ingen big deal att fylla år längre tycker jag, man blir ju bara äldre och äldre :P . Idag har jag också beställt lite från Lush, kom jag på. 2 av dom var nödvändiga, de andra 2 var rätt så onödiga... Men jag fyller ju år snart så jag tänkte att jag kunde köpa lite "onödigt" då för den här gången ;). Men nu så ska jag gå, har inte så mycket mer att säga... Jag har märkt att när jag bloggar oftare så behöver jag inte skriva överdrivet långa inlägg, men de blir ändå lite långa eftersom jag gillar att blogga av mig när jag väl bloggar, hehe...

Men ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tanya

Hej... Idag så har jag haft en väldigt jobbig känslomässigt dag. Jag har gråtit väldigt mycket. Helt hysteriskt... Det är nog för att jag har ignorerat mina känslor för dom som har ignorerat mig. Jag har alltså undvikit min smärta och min sorg som jag har känt djupt inom mig. Idag så kom allting ut... Ärligt talat så är/blir jag rädd när jag blir såhär. Jag är rädd för mina känslor, för det känns som om dessa känslor kommer vara förevigt. Som om jag aldrig kommer att bli "frisk" eller må bra igen, utan kommer alltid ha en trasig och plågsam själ... Så vad gjorde jag? Förutom att jag har ätit frukost så har jag inte ätit mat... Efter jag grät så var jag utmattad. Det var därför som jag slutade att gråta - för jag orkade inte mer. Så jag vägrade att äta för jag visste att om jag äter så får jag mer energi och den energin går åt att gråta hysteriskt och den risken kunde jag inte ta... Så jag åt ingen middag. Jag åt endast en banan och så fort jag fick i mig den så fick jag lite, lite ork så jag grät igen tills jag inte orkade mer. Så jag gör mig själv & min kropp svag med flit så att jag inte orkar gråta hela dagen/natten...

Om jag är lika hysterisk igen imorgon så kommer jag inte äta en ordentligt middag, jag vägrar äta ordentligt bara för att få energi nog att dö lite till inombords... Aldrig i livet! Det är inte värt det. Det är däremot värt att offra mat för att gråta så lite som möjligt. För när jag gråter så får jag hemska tankar som att jag vill skada mig själv eller som att jag vill dö direkt så jag slipper lida något mer...

Smärtan, sorgen och ilskan är inte värd allt det här. Så nu kanske ni förstår varför jag vägrar att äta när jag är så pass hysterisk... Jag är egentligen fortfarande ledsen men jag är för orkeslös och för svag för att kunna gråta :).

Jag ska hålla mig vaken ett tag till, tills min syster kommer hem... Så jag tänkte blogga medans jag ändå måste vara vaken tills hon kommer hem. Ja, det var allt jag hade att säga just nu... Ni får ha det så bra (till skillnad från mig) puss och kram! / Tanya

Hej! Vilken jobbig natt/morgon jag har haft... Jag drömde att jag var hemma och något väldigt ondskefullt var i hemmet, även i mitt rum. Jag varnade mamma och sa att det är något allvarlig fel på hemmet och mitt rum, jag sa att vi har demoner här hemma... Jag var så rädd så jag var hysterisk! Men hon trodde mig inte, hon trodde att jag var galen! Men jag bönade och bad min mamma att få hit en präst så han kunde rensa här... Men hon sa att jag var sjuk och behövde hjälp :s . Jag sa att jag inte inbillade mig... Jag sa också att jag lovar att söka professionell hjälp om det visade sig att prästen hade kommit hit och det var lugnt och demonfritt precis som vanligt...

Men sen så vakande jag från den här mardrömmen. Då led jag utav en ångestattack. Jag hade hjärtklappningar, jag var panikslagen... Jag försökte kontrollera andningen men det gick inte så bra, slutade med att jag grät och hade sån otrolig panik! Tack och lov säger jag bara att jag inte var ensam hemma, för då hade det tagit längre tid för mig att lugna ner mig. Nathalie vaknade av att jag grät och hon tröstade mig och sa åt mig att lugna ner mig... Sen så när jag hade lugnat ner mig lite, innan jag somnade om så höll hon om mig :). Då blev jag direkt mycket bättre och lugnade så jag kunde somna om en stund senare. Detta hände runt 6 på morgonen... Jag gick upp nyss och kände behovet av att skriva av mig om det här. Jag ligger fortfarande kvar i sängen, har inte ens klätt på mig än... Men nu så ska jag klä på mig och äta frukast. Sen så ska jag fixa mig och packa ner mina grejer, då jag ska ta mig hem. Nathalie ska ju själv iväg så hon kommer inte att vara hemma nämligen. Vilken jobbig start på morgonen jag fick, jag hoppas att resten av dagen blir lite bättre...

Men nej nu så ska jag gå, jag måste äta frukost. Men ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tani

Hejsan! Sorry för mitt senaste inlägg men jag hade typ panik och kunde inte tänka klart till 100%! Men samtidigt så kanske jag inte borde be om ursäkt eftersom jag var ärlig mot mig själv & mina känslor... Right?!

Aja hur som helst. Jag är hos min finaste bästa vän Nathalie just nu. Jag kom hit kl 15. Vi har ätit chips och dipp, med läsk... (Lite för mycket läsk för min del.) Vi har kollat på film, sen så åt vi middag, det blev spaghetti med köttfärssås! Mums så gott det var! Men jag åt knappt, tog bara några tuggor... Sen 2 timmar senare så tog jag en macka och tog en banan efter det :). För en stund sen så har vi kollat klart på en film. Vi kollade på en film som heter 13. Var 2 tjejer som är 13 år, som gör en massa dumheter som röker på, knarkar, skolkar från skolan, stjäl saker osv... Den var rätt så bra. Det var Nathalie som föreslog den filmen :) . Nu så sitter jag här i Nathalies rum och bloggar för första gången från min mobil. Jag tänkte egentligen låna hennes laptop men den suger! Jag har själv haft laptopen från Asus & ärligt talat så fattar jag inte hur jag kunde stå ut med den, min nuvarande laptop är 1000 gånger så mycket bättre!

Idag så har jag mått rätt så bra. Men som sagt, jag har druckit väldigt mycket läsk idag... Inte allt samtidigt men under kvällen. Jag tänkte lägga upp en bild... Av allt det där så har Nathalie bara druckit 1 glas. Resten har jag druckit... Hehe jag skäms faktiskt lite grann :P . P.s gissa vems rosa laddare det är på bilden? ;)

Sen så eftersom jag lägger upp bilder så sällan så tänkte jag lägga upp en ny bild på mig själv!

Japp... Det var allt. Nu så ska jag dricka upp min läsk, sen så ska jag ta bort sminket, borsta tänderna & sova! Ni får ha det så bra. Sköt om er! Puss och kram! /Tanya

Hej. Jag vet att jag kommer ångra att jag skriver det här nu, skriver mina allra djupaste känslor. Det känns som om mina känslor kommer att döda mig... Jag är helt cp. Skrattar, gråter, är ledsen och massa andra känslor känner jag samtidigt. Sådär har jag det ofta, lite för ofta. Det tär på mig, så att jag nästan vill dö. Men bara nästan... Det går inte bra för mig. Jag har blivit sjukare. Fått diabetes. Jag mår sämre än förut, har helt tappat aptiten för maten och själva livet i sig. Jag får panik av att gå ut, av att folk ser mig... De känns som om de vet att jag har gjort något fel, att jag mår dåligt... Är de därför dessa människor stirrar på mig, för de kan se att jag är sjuk, precis som jag känner av att jag är sjuk? Jag får ångest varje gång jag ska ta en meningslös promenad för hälsans skull. Min hälsa är inte värd den här ångesten som jag utsätts för varje gång. Jag har känt så förut också men det är ännu värre nu. Min mamma sa åt mig idag att jag måste stå upp för mig själv och besegra mina inre demoner. De är för starka för mig, de har mig i sitt lilla grepp, där jag vägrar gå ut och inte vill äta och gör mitt bästa för att känna så lite ångest och känslor överhuvudtaget som möjligt. Just nu när jag skriver detta så snurrar det runt i mitt huvud lite grann... Men det gör inget, jag lär inte dö av det liksom. 

Jag är så otroligt missnöjd med mitt liv, vad andra har skapat och vad jag har misslyckats med att skapa. Döden är bättre än att må såhär varje dag. Just nu önskar jag att jag kunde vara kapabel till att kunna ta mitt liv och att jag vore extremt självmordsbenägen, då hade jag tagit den lätta fega vägen ut. Men nej, jag är tydligen för "stark" för det. Jag har kommit över såna tankar, skulle aldrig kunna göra något sånt mot mig själv. Istället så ber jag till Gud att han ska avsluta mitt liv så fort som möjligt. Jag borde troligen inte publicera det här för jag får bara panik av att ens skriva det här... Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag vill i alla fall inte kämpa längre, jag vill dö nu. Jag har ändå alltid velat dö ung... Jag har aldrig gillat livet. Till och med redan som barn hatade jag det här livet och förstod snabbt att människor är ondeskefulla, opålitliga och svekfulla monster. Jag hör inte hemma i den här världen, full av med onda varelser... Det är ni det. Jag har också en ond sida, det har vi alla... Jag försöker dock vara så god som möjligt. Hur som helst. Jag vill inte kämpa längre. I´m done! JAG VILL DÖ NU TACK. 

Imorgon så ska jag i alla fall ta mig till kyrkan, får se om Gud kan rädda min trasiga vilsna själ eller om jag är helt utom hopp. Jag har inte vart mig själv på sistone, känns som om jag håller på att tappar bort mig själv istället för att finna mig själv. Min andliga gåva har också vart ut balans, jag har inte kunnat "se" in i framtiden på samma sätt som förut. Jag har inte kunnat känna på mig saker, varken bra eller dåliga. Jag kan det, har alltid kunnat det... Men nu kan jag bara göra det lite smått, det är inte lika intensivt som förut... Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här men jag saknar min gåva... För då skulle jag kunna känna på mig hur mitt liv kommer att bli/sluta. Just nu så känns allt hopplöst. Det snurrar i huvudet på mig, jag är trött, nervös, oroad och stressad. Jag vet inte vad jag ska göra... Jag kan tyvärr inte ge upp helt och hållet i alla fall även om jag inte orkar kämpa just nu, för ger jag upp så kommer jag att dö... Det kommer inte finnas någon Tanya mer. Den som ni känner nu, kommer inte vara den jag är längre, kommer helt försvinna och dö innuti mig själv. Jag känner redan att jag är på väg dit och jag är desperat över att bli räddad just nu innan jag slutar att bry mig helt och hållet om mig själv... Jag behöver bli räddad... Från mina inre demoner, från mig själv. 

Jag vet fortfarande inte om jag borde publicera det här, men jag väljer att vara impulsiv och korkad nog ändå att göra det. Är ändå skönt att skriva av mina känslor även om jag känner mig halvt borta just nu. /Tanya

Hejsan. Jag har blivit medveten om en grej, angående mina nya mediciner som jag tar... Jag har allt mer och mer tappat apiten för mat OCH för sötsaker, som chips, choklad, kakor och så vidare. Jag är riktigt glad över det faktiskt, för jag har gått ner 3 kg på grund av det! Jag både äter mindre mat och mindre frukt, godis, chips, choklad och ja allt det där. Det är så värt det! Men samtidigt så ska jag träffa en matpsykolog, en MANLIG sådan också (usch!!) de som är så okänsliga och ska direkt "fixa problemet" utan att lyssna till mina behov och känslor... och ja, jag drar många män efter en kam, för de flesta är likadana... Hur som helst. Jag ska träffa en matpsykolog som ska tydligen *host" LÄRA mig att börja gilla mat och äta mer mat!! Men varför skulle jag vilja göra det för nu när jag gör framsteg och börjar må bättre och är skitglad för att jag äter mindre i allmänhet? :O

Visst, jag äcklas också mer av mat nu och varje tugga känns till och från plågsamt (inte varje gång jag äter alltså, bara ibland) och jag känner av en liten hungerkänsla men det går att ignorera hur bra som helst jämfört med förut, för förut var jag så pass hungrig så jag måste äta men nu så tynar hungerkänslorna bort allt mer och mer och det är jag glad för! Jag säger er en sak: INGEN och då menar jag INGEN psykolog i hela vida världen kommer någonsin få mig att börja gilla mat, lycka till med att jag tänker börja äta mer mat nu när jag har gått ner i vikt. Jag har ingen lust att gå upp i vikt igen eller i värsta fall bli en matmissbrukare, usch :S . Eller att jag åtminstone får tillbaka mitt sötsug så man konstant vill ha i sig sött, för sådär kände jag förut och det var väldigt jobbigt... Men nu så slipper jag känna sådär längre! :D .

Jag vill hellre träffa en vanlig KVINNLIG psykolog som är duktig och kan sin grej som kan hjälpa mig med mycket annat som jag behöver hjälp med, inte något så onödigt och fjuttig grej som mat... Som jag inte ens lider så mycket av längre. Däremot så "lider" jag utav när folk lägger upp bilder på mat på bloggar eller Facebook eller Instagram... Jag menar, usch så vidrigt det ser ut! Det kanske må vara "gott" att äta men det set inte det minsta god ut alls, speciellt inte på senaste tiden...

Ja, detta var en matinlägg haha... Jag har inte så mycket mer att säga. Jag skulle kunna blogga mer om andra saker men det pallar jag inte med just nu. Nu så ska jag gå och ni får ha det så bra. Puss och kram! /Tanya

Hej hej! Idag så har jag vart med min fina bästa vän Nathalie, vi tog en fika på stan och pratade och bara umgicks :). Innan vi senare gick hem till mig, så köpte jag en kokos schampoo och en kokos balsam från en Life butik :). Som kanske vissa av er vet, så har jag känsligt hårbotten så jag kan alltså inte använda vilken balsam eller schampoo som helst för då börjar det klia hysteriskt i mitt hårbotten... Men dessa ska vara bra för håret, det ska vara utan parabener och jag har hört att det är just parabener som sabbar själva balansen och gör så att det kan klia, speciellt om man är känslig... Jag tycker dock det här är verkligen något slags lyx problem jämfört med mina andra problem och sjukdomar så jag klagar inte, jag är snarare väldigt glad för att på grund av att jag har det här problemet så får jag möjligheten att testa på lite lyxigare och bättre produkter, då när det gäller min kropp och mitt hår så älskar jag lyx :) . Det går inte ens att jämföra med vanligt skit schampoo som man kan köpa på Ica och en dyrare frisör schampoo typ... Förutom att mitt hår inte kliar, så får man oftast hälsosammare glans/lyster till håret genom att använda frisör schampoo och balsam, eller ja produkter överhuvudtaget som är skonsamt mot håret och/eller produkter som kommer från frisören... och det är helt enkelt skonsammare och bara bra för håret :). Själva märket på Schampoot och balsamet som jag har köpt idag heter Desert Essence och det luktar ljuvligt av kokos... Dom kostar 129 kr styck :)

Sen så efter jag och Nathalie vart på stan så gick vi hem till mig och umgicks lite i köket, hon var lite hungrig så hon fick självklart äta lite :) . Jag drack mest vatten och åt en frukt... Vilket är duktigt av mig då jag är väldigt dålig på att dricka vatten. Men idag drack jag ca 5-6 glas med vatten och i vanliga fall dricker jag max 3 glas vatten om dagen om ens det... :P. Sen så innan Nathalie tog sig hemåt, så tog vi båda ego bilder, hehe. Jag la upp en bild på mitt nya instagram kontot som jag har skaffat för några veckor sen! För er som vill följa mig så heter jag: Taanii90 där :). Om ni har ett konto där så följ mig gärna så kanske jag följer tillbaka... Konstigt nog så vill jag aldrig ladda upp bilder på bloggen men det går bra på Instagram, haha xD . 

Sen så efter Nathalie åkte hem så har jag bara tagit det lugnt, ätit mat och sånt. Jag ser fram emot imorgon för då är det min dusch dag vilket innebär att jag får desta dessa nya schampoo och balsam som luktar KOKOS! Jag som ÄLSKAR kokos... Men nu har jag inte så mycket mer att säga... Så ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tanya