Hejsan! Idag så har jag mått MYCKET bättre jämfört med igår och även innan dess... Jag har gråtit ut en del igår... Jag brukar gråta på 2 olika sätt: Antingen hysteriskt, vilket gör så att jag nästan mår sämre (åtminstone för stunden) eller så gråter jag lugnt, stillsamt i tystnad och bara rensar själen och hjärtat... Igår så var det stillsamt, som rensade mitt hjärta och min själ... Riktigt skönt var det, för det behövde jag!  Jag grät lite till och från hela tiden i några timmar, men det behövdes verkligen som sagt... Jag har knappt haft någon ångest idag btw! Jag har haft från väldigt lite ångest till nästan ingenting alls... Det kallar jag för att leva ett liv, för att konstant ha ångest är inget liv... Ja, jag ville bara säga det :).

Så idag har jag vart ute och gått, sen så kom jag hem och tillagade pastan, då köttfärssåsen var redan tillagad. Sen så handlade jag, efteråt så diskade jag. När jag handlade så köpte jag Jello och Ben & Jerry glass till min syster :). Jag har gjort Jello (ni som inte vet vad det är, googla på det eller något, haha.) Men det är typ en gele grej? Haha... som man äter. Man behöver inte ens tugga för det smälter i munnen typ... Det finns i olika smaker, jag valde Jordgubb & Körsbär... Men Jordgubbssmaken blev misslyckad eftersom jag tog lite för mycket vatten... Men men, sånt händer om man har dåligt minne & om man chansar istället för att ta reda på fakta (och eventuellt gå på sin magkänsla.) Sen så har jag även gjort Chips med dipp nu och dricker Pepsi Max... Mums. Chips och dipp är mättande, men inte Jello... så det kan jag trycka i mig sen :P.

Nu så tänkte jag faktiskt se på en film, jag tror inte jag har sett den förut? I alla fall inte vad jag kan minnas... filmen heter i alla fall: The Life of David Gale. Den sägs vara bra, Kate Winslet är med där, ni vet... Rose från Titanic? :P . Jag tycker personligen att Kate är mycket snyggare i Titanic än i den här filmen, då hon är blond där, har vanligt rakt tråkigt kort hår... I Titanic så har hon snyggt rött hår med lockigt/vågigt... Det är snyggt tycker jag. Hade jag helt fått bestämma hur mitt hår skulle se ut, så skulle jag ha mindre lockigt hår... Alltså ha mer stora mjuka lockar... Det är så snyggt! Men men, jag har gått från att ha varit svarthårig, ha spikrakt hår till brunett med ganska så "grova" lockar... Lite ironiskt va? Mitt hår började att ändras redan när jag var 12-13 år minns jag, jag hade vågigt hår då... :). Hur som helst, jag kom lite ifrån ämnet märkte jag, hehe. Så nu så ska jag gå och se på den filmen... Ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tanya   

Hej! Idag har jag haft litet smått jobbig dag. Jag har sovit i bara ca 5 timmar i natt, jag har sen hämtat ut ett paket från Lush, sen så har jag smått handlat... Så fort jag kom hem så började jag att gråta :O . Jag kände att det blev för mycket med ångesten överhuvudet liksom, jag har burit den känslan inom mig ganska länge & det blev smått värre dag för dag... Jag tror jag behövde det här, att få gråta ut lite grann, för nu så mår jag bättre, jag känner knappt någon ångest alls just nu :). Jag har kollat på film ikväll, ätit chips med dipp och druckit Pepsi Max... Mums ^^.

När jag hämtade mitt paket från tidigare idag så var det en ansikts skrubb (Ocean Salt) och en ansikts rengöring (Aqua Marina) som jag har beställt, då mina nuvarande är nästan slut... Jag ska lägga upp 3 bilder som jag har tagit idag! :) .

Den som ser ut som en rosa "gegga" är Aqua Marina, en rengöring som jag använder morgon & kväll! Den är mild och suger upp fett, så det är en aning uttorkande men inte så mycket alls! Den tar man en liten bit utav och blandar ut den lilla biten med vatten och rengör ansiktet med den, sedan så sköljer man ur (såklart!) Den har en mild doft, vilket jag gillar! Den räcker i ca 3-4 månader för mig (beroende på hur mycket du tar) så den är rätt så dryg, vilket jag gillar skarpt!

Den andra, som är vit och blå, den krämiga konsistensen, alltså Ocean Salt, är väldigt effektiv och rengör på djupet, det tar verkligen bort alla döda hudceller så huden känns fräscht och "ny" igen, vilket jag älskar! :) . Dock så kan det vara lite för mycket för dom som har känslig hud, så ett tips är att blanda ut den med ganska mycket vatten, så blir skrubben mildare, då den här är en rätt så kraftig & djuprengörande skrubb :). Jag personligen brukar använda direkt som den är utan vatten, då jag gillar verkligen den djuprengöranden känslan, huden känns som sagt som helt nytt igen, man får en hälsosam lyster på köpet, så huden får verkligen liv igen! :) . Den luktar fräscht, det har en mild doft, det är inget som är "för mycket" liksom, vilket jag gillar! ^^ . Jag använder den 1-2 gånger i veckan och då räcker det i ca 3 månader för mig! :). Då är ändå den här den lilla burken, finns en burk som är mycket större och den räckte i 1 år för mig om inte mer... :).

Nu känner jag att jag har sagt tillräckligt om dessa 2 produkter, det blev ju nästan en recension :P . Men nu så ska jag lyssna på musik och bara allmänt ta det lugnt innan jag går och lägger mig! Puss och kram. / Tani.

Hej... Gud vad jag känner mig trött. Trött på att leva, trött på att konstant dygnet runt ha ångest... Det är oftast på jämn nivå, men det känns mindre när jag är distraherad och det känns mer när jag funderar bara... som jag gör nu typ. Ibland undrar jag hur man kan ändras så dramtiskt, så plötsligt... Jag var 14 år när allt började. Morfar dog, jag sörjde. Jag blev sjuk sen... fick konstiga symptomer. Hjärtklappningar, skakningar, ångest, yrsel och så vidare. Jag tror det var då jag fick den här ångesten som sitter kvar i mig än idag. Jag lider utav hormon rubbningar, Diabetes, Aspergers syndrom... Det tar aldrig slut. Det ena efter den andra fick jag. Jag mådde som VÄRST när jag var mellan 14-18 år. Det var då som jag ville dö på riktigt, jag funderade seriöst på att ta en massa tabletter (överdos) och dö. Men jag vågade aldrig, så feg som jag var... Jag var mer rädd för att jag skulle hamna i helvetet på grund av att jag kände mig så hemsk & ond då på den tiden... Jag var rädd för att hamna någonstans mycket värre än här i livet. Så jag tror det var rädslan som alltid stoppade mig från att på riktigt försöka ta mitt liv. Jag trodde på fullaste allvar att jag var ond, det var min största rädsla, jag kom över den rädslan när jag var 18, när jag blev kristen... 

Idag är jag rädd för att jag aldrig ska bli bra/bättre/frisk. Det är därför som jag inte heller orkar kämpa längre. Jag är trött, jag har gjort mitt och verkligen försökt om och om igen, men ju mer framsteg jag gör desto hårdare faller jag varje gång... Jag vågar inte kämpa mer. Jag är rädd. Om jag pressar mig själv och blir bättre tillfälligt, så är jag rädd för att jag faller så hårt så det kan ta år för mig innan jag ens vågar resa på mig halvdant åtminstone... Jag är helt enkelt inte stark längre, som jag var förut. Förut var mitt motto: Just fight and never give up! Nu så... klarar jag inte av att leva upp till mitt motto längre. Inte för att jag inte vill, utan för jag är rädd... Det spelar ingen roll vad jag gör, för även de dagarna som är bra dagarna så mår jag i grund och botten väldigt dåligt. Vissa dagar har jag sån ångest så jag kan inte ens ta mig ut, får panik om jag ens är ute i 5 minuter och köper något, så då kan jag GLÖMMA att jag klarar av att ta en vanlig promenad... Jag kunde det förut... Promonera, ensam. Självklart led jag utav av ångest då också, men det var inte så pass stark så det hindrade mig från att försöka i alla fall. Idag är ångesten starkare än vad jag är så jag vågar inte ta mig ut på egen hand bara sådär riktigt, är rädd för att bli mördad, våldtagen eller något... Jag försöker dock fortfarande intala mig själv att jag har kontrollen över mig själv, mitt liv och min kropp, för det ger mig en trygghetskänsla... När jag egentligen vet att jag inte har så mycket kontroll över mig själv längre. Men jag ska fortsätta intala mig själv att jag klarar mig och att jag har kontrollen, bara så att jag inte bryter ihop & börjar tro på det igen...

Jag gråter inte ens längre. Känner inte en enorm ilska inom mig längre. Jag känner inte heller en riktig glädje inom mig längre. Jag bara... finns. Utan att leva. Jag är levande död. Alla överger mig, förr eller senare. Så därför orkar jag inte heller bry mig längre. Det som händer, det händer... Dör jag imorgon, så fine. Jag bryr mig inte. Lever jag i 50 år till, så får det också vara så... Jag bryr mig fortfarande inte. Jag vill fortfarande inte kämpa längre. Jag har fått nog! Såklart jag inte ger upp till 100%, men som det är just nu så får det bara vara. Mitt öde vilar i Guds händer, sen om det slutar lyckligt eller olyckligt det återstår, men det känns just nu som om det blir väldigt tufft för mig, vilket som... Jag ska göra det jag kan göra: Gå på samtal, gå till kyrkan, fortsätta träffa vänner (när ångesten är under kontroll så man inte flippar ur.) 

Jag vet inte vad jag ska göra, för att bli av med den här ångesten för gott... Jag vet, har hört allt det här skitsnacket som att ta mediciner för ångesten vilket jag VÄGRAR. Det finns en anledning till att jag känner den här smärtan & om jag bedövar den så kommer jag ALDRIG ta tag i mitt liv, någonsin! Jag måste känna något för att göra något (typ lyssna på min kropp.) Motion är viktigt, men jag klarar inte av det längre pga ångesten... Maten är också viktigt, men jag har ingen aptit och tar inte ens mina sprutor regelbundet... Vissa dagar mår jag nästan sämre på grund utav sprutorna, därför slarvar jag...

Men nu så ska jag gå. Jag ska se på The big bang theroy nu, sen så ska jag se på Idol. Just ja, kom på att jag måste äta mat också... Aja. Det får jag göra efter The big bang theory :). Men nu så ska jag gå... Känns så skönt att blogga av sig om sina känslor och tankar. Jag behöver det här... Aja hur som helst. Ni får ha det så bra (till skillnad från mig, haha.) Puss och kram! /Tanya

Hej! Jag vet inte ens VARFÖR jag bloggar nu... Är yr. Mår inte bra. Jag har mens... Jag lider utav ångest dagligen. Vissa dagar mer. Andra dagar mindre. Idag var det mer :'( . Allting känns fel... Känns som om jag aldrig någonsin kommer att bli frisk! Då menar jag inte från min diabetes för där känner jag ändå att det är kört oavsett vad läkarna säger... Men kan menar frisk från mina psykiska besvär och ångest. Fri från min oro... Kommer troligen bli sjukare eftersom ingen kan hjälpa mig... Psykologer kan inte det, inte jag själv, inte familjen... Inte mina vänner heller. Vem har jag då kvar?!

Jag har Gud kvar... Om han inte räddar mig snart så lär jag seriöst gå under psykiskt! Mår redan äckligt dåligt och "vågar" inte ta mig ut på egen hand för att ta en meningslös promenad, ensam... Känns som om någon ska attackera eller skada mig då. Jag kan inte slappna av då, får panik när jag ser folk ute och när de kollar på mig... Känns som om dom vet om att jag har gjort något hemskt! Att jag "valde" att bli sjuk... Jag skäms. Jag kan inte ta mina diabetes sprutor inför någon, måste jag göra det så hoppar jag hellre över medicinen. Jag skäms över mig själv som har blivit sämre... Är därför som jag inte vill ta mig ut längre för folk vet hur elak jag är mot mig själv och jag skäms! :'( . Gud så yr jag är just nu och varm i kroppen... Ska ta bort sminket, ta sista medicin och lägga mig nu... Men innan jag avrundar så tänkte jag lägga ut en ny bild som togs på mig tidigare idag/igår... Jag mådde som bäst då, innan ångesten tog över & innan jag blev yr... Var bara lite trött då på den bilden!

Men nu så ska gå. Jag ska sova nu... Men jag bloggar snart igen. Puss och kram! /Tanya

Hej hej! Idag så har jag gått upp, sminkat mig, alltså fixat mig och sen tagit mig hem till min bästa vän Nathalie! Hon har ju en hundvalp och idag så tog hon dessutom hand om en till hund... och de båda är valpar så det blev ganska livat mellan dom för det mesta. Men det fanns såklart en lugn stund också då jag och Nathalie bara tog det lugnt och kollade på en film :). Jag kom dit kl 13 och var kvar där till kl 19. Jag åt även där, blev Amerikanska pannkakor... mums! Sen så när jag väl kom hem, så tog jag min medicin. 

Jag är så otroligt trött just nu så för mig känns det som om klockan är typ 3 på natten och att man ska typ sova nu... Men nä, jag kan inte lägga mig än även om jag ville det. Måste ju ta min sista medicin senare, får inte ta medicin om det inte har gått 4 timmar. Mellan 4-6 timmar ska man ta medicinen. Det har inte ens gått 3 timmar än så det går tyvärr inte, haha. Men det är lugnt, är ändå inte likt mig att lägga mig runt 10-11 tiden, så... :). 

Jag har typ ingenting mer att blogga om, haha... Så jag ska gå nu och läsa någon bok, för att koppla av men utan att sova/somna. Skulle jag vila/råka somna nu så är hela min natt förstörd... Jag vet inte riktigt vad jag ska läsa för något men något blir det ju. Det var ganska länge sen (månader sen) jag läste en bok sist faktiskt... Så nu så ska jag göra det :). Jag skriver inte lika mycket som jag annars brukar göra (olikt mig, haha) men det är för att jag kommer verkligen inte på att skriva något speciellt + jag är väldigt trött... Så nu så ska jag gå som sagt och läsa min bok. Men ni får ha det så bra och sköt om er! Puss och kram! /Tanya

Hej! Nu så tänkte jag blogga igen... vill blogga lite om positiva och negativa saker i mitt liv... Okej, här kommer det:

Positivt: 1:Jag har slutat att hata mig själv, så som jag gjorde förut innan jag blev kristen.

2: Jag har också slutat att hata min omgivning, då jag också gjorde det förut.

3:Jag har helt och hållet blivit av med mina självmordstankar :). Dock hände allt detta mig för ca 5 år sen, får se om jag kommer på med något mer nytt som är positivt:

4: Jag gråter knappt längre, är inte lika ilsken av mig (alltså aggressiv) utan jag orkar helt enkelt inte bry mig om sånt längre.

5: Jag har rensat mer i mitt liv, blivit av allt mer med energitjuvar och håller mig nära de som får mig att må bra/bättre :).

6:Jag är inte lika besatt av att "hitta den rätte" just nu, då jag vet att jag är allt annat än redo att ha honom i mitt liv... skulle bara stöta ut honom liksom. Så jag väntar och känner att jag har tålamod :).

7:  Jag har kanske och endast KANSKE hittat ett nytt sätt (evetuellt) som kan få mig att må bättre i längden :). Frågar är om det räcker med "bara" det i längden... Jag pratat om själavård som min psykolog rekommenderade mig.

8: Jag har i princip slutat att försöka skada mig själv fysiskt :).

9: Jag har fått bättre självkänsla, jag tror mer på mig själv nu än vad jag gjorde förut!

10: Eftersom jag har fått bättre självkänsla så har även mitt självförtroende ökats :).

Negativa saker som har hänt mig:

1: Mina ätstörningar har blivit värre.

2: Jag har fått sämre hälsa (jag har fått diabetes)

3: Jag bryr mig inte lika mycket om kärleken, utan jag skiter fullständigt i det just nu.

4: Jag är fortfarande negativ av mig (tyvärr.)

5: Jag har fått (perodvis) oftare ont i magen.

6: Jag får mer ångest av att ta mig ut på egen hand än vad jag fick förut, så jag är i allmänhet inne så mycket som jag bara kan, för att slippa få den här ångesten...

7: Jag har börjat med 1 till mediciner (jag käkar fler mediciner nu alltså.)

8: Jag slarvar med den nya medicinen, då när jag har ont i magen så blir det värre...

9: Jag känner allt mer större behov av att dölja vissa saker om mig själv & ignorera/stänga in mina känslor...

10: Jag orkar inte med människor & det sociala livet lika mycket som jag gjorde förut...

Ja, det var det, mina negativa och positiva sidor om mig själv. Ska jag vara helt ärligt så var det tyvärr MYCKET enklare att komma på negativa grejer om mig själv än positiva... De positiva fick jag tänka till en stund, de negativa grejerna bara flöt på, den ena efter den andra... Ja, det var det... Jag bara kände för att göra en sån lista ^^. Ni får ha det så bra. Puss och kram! /Tanya

Hej! Då var det dags att blogga igen... Jag har vart och träffat en psykolog idag, det gick bra idag men ändå oväntat... Han tyckte inte att jag skulle komma dit något mer överhuvudtaget då han sa att dom flesta psykologer endast skriver ut mediciner lite hur som helst... För vissa går det bra, men för andra så passar det sig inte... För mig så passar det sig inte! Har man väldigt hög ångest och/eller depression så är såna mediciner jättebra att ta! Men är man som mig - som har problem här och där med allt möjligt så ska inte DÄMPA ångesten/oron... för gör man det, börjar jag att må bra på grund utav lyckopiller så kommer jag seriöst inte att göra något åt mina problem... På ett sätt så är det bra att jag får dessa negativa känslor ibland för då är jag tvugen att göra något åt det och ibland behöva ta reda på vad orsaken är att jag mår dåligt... 

Så psykologen sa åt mig idag att hålla mig till Gud istället, kyrkan och gemenskapen där... Unikt råd från en psykolog tycker jag! Han ställde en del frågor om min tro och bakgrund och jag märkte att han själv verkade ha en tro på Gud... Många andra psykologer är likadana... Man pratar, gör upp en plan, ingenting fungerar... säger antingen hejdå eller vill skriva ut mediciner... Usch säger jag bara. Ibland undrar jag om vissa psykologer är ens utbildade överhuvudtaget?! :/. Jag har ALLTID känt att jag behöver få hjälp utifrån men samtidigt så har jag vart anti psykologer då jag vet vad många av dom går för, finns få som är unika och faktiskt förstår sig på mina behov utan att dom ska förlöjliga mig och mina problem eller vilja skriva ut en massa mediciner åt mig...

Så jag ska med andra ord så själavård istället, alltså träffa någon regelbundet (det har jag dock gjort förut också och DET har hjälpt mig en hel del. Det har hjälpt mig så mycket mer än vad läkare och psykologer någonsin har hjälpt mig tillsammans.) Så jag ska typ fortsätta med det fast i gemenskap med andra kristna, tror jag... Sen för att det ska hjälpa måste jag göra det regelbundet, annars så "glömmer" jag allt det som är bra, tyvärr... Aja, skönt att slippa träffa psykolog nu och behöva betala 300 kr för varje besök... Tänk, om jag skulle träffa en psykolog 1 gång i veckan och betala 300 kr varje gång... Det blir rätt dyrt i längden alltså :P. 

Men nu så ska jag gå. Ska tvinga mig att vara vaken ett litet tag till, ta min sista medicin snart, ta bort smink, äta något lätt, borsta tänderna och sen gå och lägga mig... Men ni får ha det så bra och sköt om er! Puss och kram! /Tanya

Hejsan! Då var det dags att blogga igen känner jag! :). Ärligt talar så blev aldrig psykolog tiden av den dagen då min mamma missförstod mig och trodde att jag bad henne att avboka tiden. Hon väckte mig vid 6-7 tiden, sa att det var regnigt och dåligt väder ute och frågade om hon skulle avboka tiden... Jag var helt borta i huvudet så jag svarade bara "mm..." Flera gånger. Sen när jag snabbt insåg vad som hände, så försökte jag stoppa henne men då hade hon redan avbokat tiden :o . Men det gör inget, för nästa vecka på onsdag klockan 13 så har jag en tid där, lika bra det så jag hinner piggna till & kan koncentrera mig.

Idag så har jag gått upp, fixat mig, följt med min syster på familje rätten, kommit hem & kollat på dagens inspelade Våra bästa år! :). Nu så ska min fina moster Avin komma hit och hennes sambo Tom! (Eller ja, snart.) Ska bli mysigt att få umgås med dom... Har faktiskt saknat min fina moster! :). Hehe, idag är jag lika glad som jag brukar bli när jag shoppar, har den här härliga glädjen i mig just nu... (Lite halvt ytligt dock, men ändå!) Bättre det än ingenting liksom :) . Eftersom jag är glad idag så tog jag lite kort på mig själv idag som jag tänkte lägga upp här på bloggen! Jag kunde inte riktigt välja vilken jag skulle lägga upp så ni får se 3 bilder på mig! Jag har ingenting rosa alls på mig idag (förutom rouge men det tillhör så man får lite färg på kinderna) så det är olikt mig att varken ha något rosa på mig eller sminka mig rosa... Men jag trivs med det, så mig gör det inte något! :)


Äntligen så har/kommer Pretty Little Liars släppa ut idag på swefilmer.com så innan dom kommer hit så tänkte jag se ett avsnitt... Så nu har jag ingenting mer att blogga om :P . Men ni får ha det så bra och sköt om er... Puss och kram. /Tanya