Hej! Idag har jag haft en väldigt bra dag. Jag har varken haft ångest eller haft magsmärtor idag... Yay! Jag har ätit frukost, duschat, sminkat mig & sen dragit till kyrkan... Där frågade jag om människor som ber för andra, även kunde be för mig... Be för mina ätstörningar som jag upplever har blivit en aningen värre. Jag överlever, men lever inte... Det suger :(. Förresten... Jag känner mig redo nu att "bekänna" vad jag har upptäckt vad jag bland annat lider utav... Jag tror att jag lider utav Neurotisk depression... Det innebär:

Neurotisk ångest uppstår när driftsimpulser från detet och jaget kommer i kollisionskurs med överjagetsförbud. 
Den neurotiska ångesten framkallar symptom som får den drabbade att söka komma undan dem - den ligger på ett medvetet plan och den som upplever denna neurotiska ångest har sjukdomsinsikt. Neurotisk ångest är vanlig och snarast en beteckning för en neurotisk reaktion, t.ex på stress.

Ångestneuros har ingen orsak i nuet, som t.ex i miljön. Den kännetecknas av psykiska uttryck som muskelspänningar, huvudvärk eller somatiska besvär (från kroppen). De psykiska uttrycken är spänningar, oro eller rädsla. Den starkaste varianten är panikångest. 

Ångestreaktioner indelas i fyra delar:

1) oro - skräck - panik 
2) kroppsliga symptom som svettningar, hjärtklappning, svimningskänsla 
3) tvångstankar, typ: jag får inte svimma här, hissen får inte stanna nu osv. 
4) det yttre beteendet som oftast är flykt, dvs. den ångestdrabbade försöker undvika situationer eller platser/människor som tidigare utlöst ångesten. I värsta fall innebär detta total isolering.

Den neurotiska ångesten är för stark för att ge positiva resultat via ansträngning. Individen kan då inte med egen vilja hantera eller strukturera rädslan utan är snarare offer för den. 

Detta stämmer tyvärr in på mig till 100%...  Jag upplever en överdriven rädsla dagligen och försöker så gott det går undvika människor/platser som orsakar mig ångest. Jag kände senast igår att jag var extremt yr så det kändes som om jag skulle falla ihop när som helst... Jag kände det i över 1 timme pågick det... Jag kunde då inte göra något annat än att ligga i sängen, kunde inte ens sätta mig... Jag känner också en del ilska som jag inte kan uttrycka, har också läst att det kan leda till fysiska symptomer & det beror på psykiska besvär egentligen... Alltså jag kan uttrycka mig via sms/internet kan jag verkligen vara elak via internet & kunna vräka ur mig det mesta... Men i verkligheten så låser jag in det så djupt, så även när jag är arg kan jag upplevas som vänlig eller ja "för snäll." Sen så lider man också utav tvångsbeteenden/tankar. Det som är orsaken till det här problemet är på grund av konflikter, problem eller trauman som jag går gått igenom barndomen som jag inte har kunnat bearbeta... Jag har också massor med gånger (jag gör det dagligen) försöker tänka positivt men det GÅR INTE för inom max någon timme men oftast redan efter några minuter ersätts den med en negativ tanke direkt, jag kan inte hjälpa det... :(. Till exempel: Jag tänker att jag kan söka hjälp för mina ätstörningar och att allt kommer att bli bra då till slut. Men då ersätts den tanken direkt med att det är kört för mig och även om jag blir bättre så kommer jag ändå aldrig bli frisk, jag kommer aldrig bli helt nöjd med mitt liv och kommer aldrig någonsin bli lycklig... och så bråkar dom 2 tankarna ett tag ända tills den positiva tanken tystas ner... Jag kan bara inte hjälpa det :'(. Sen så kommer den positiva tanken igen för att ge mig hopp, sen så pågår det ett krig i mitt inre där jag inte kan bestämma mig vad jag ska tro på riktigt eller vad man ska lyssna på till slut... och så fortsätter det DAGLIGEN, år in och året ut, dygnet runt och så undrar folk varför jag inte mår bra och är så negativ utav mig... NU VET NI SANNINGEN. 

Så därför har jag funderat på (eftersom det är det enda sättet som kan bota mig) är att gå på något slags beteende terapi då inget snack eller psykolog i världen har hjälpt mig i längden... Inte vanliga läkare heller eller dietist. Jag är bara trött på att må dåligt. Med ångest och överdriven rädsla och jag känner aldrig att det jag gör är tillräckligt bra då oron/rädslan försvinner inte. Den kan tystas ner för en stund ja, men sen så kommer den tillbaka och ger sig på mig igen. Jag vill inte vara något offer längre pga ångest, ätstörningar, magsmärta, oro, rädsla osv... Jag vet inte hur, eller vart jag ska börja söka. Men allt jag vet är att nästa år ska jag söka något slags hjälp, även om en del av mig skriker just nu att jag klarar mig ensam på egen hand & att jag inte behöver någon hjälp... Jag har en överdrivet stort ego som försöker hindra mig och försöker övertala mig till att ingen kan hjälpa mig. Vet ni vad? Stundvis lyckas den få mig att tvivla på att söka hjälp... Jag har kommit till instikt att jag behöver hjälp men en stor del av mig vill bara strunta i allt och fortsätta tänka & tro på att ingen kan hjälpa mig... att jag klarar mig själv.

Gud vad trött jag blev av att skriva det här inlägget, orkar inte skriva mer! Nu så ska jag äta lite choklad medans jag kollar på Gossip Girl :). Något annat orkar jag inte just nu... Bara så att ni vet, jag har inte den diagnosen som jag skrev om idag och jag är ingen läkare så kan inte sätta diagnos på mig själv (även om jag tycker att jag är bättre än läkare oftast då många av dom är idioter.) Men ja, jag tror seriöst att det är det jag lider utav. Vilket också klassas som en psykisk sjukdom/störning... Kul. Jag har alltid vetat om att det är något fel på mitt psyke som är skapad/orsakad pga mitt skadade förflutna. 70% av mitt liv om inte mer, ångrar jag att jag har fått uppleva och gått igenom allt jag har gjort. Jag tycker fortfarande att det var ett stort misstag att jag föddes till den här sjuka miljön och den sjuka världen... Okej nu så ska jag sluta blogga, jag drar ner mig själv bara och jag måste seriöst distrahera mig själv nu från dessa tankar... Ha det så bra. Puss och kram! /Tanya

Hej hej! Idag har jag haft fruktansvärt ont i magen hela dagen. Jag vet vad det beror på... Jag äter oregelbundet och när jag väl äter så äter jag för lite mat och lite mer sött... (I alla fall under helgerna, min mage brukar oftast vara som värst då.) Jag har egentligen inte i allmänhet dragit ner på sött, ändå har jag lyckats gå ner ett halvt kilo den här veckan, yay! Jag jublade av glädje... :'). Men konstigt nog så är det NU när jag har gått ner nästan 5 kg som jag känner mig "tjock" eller ja, mullig... Jag stör mig lite på det, men är inget jag har blivit besatt utav, som tur är... Jag tänker inte så mycket på det heller men ibland kommer det upp i tankarna. Jag ska INTE äta chips något mer i alla fall, det dödar min mage nästan... Varje gång jag får i mig chips så mår magen nästan alltid väldigt dåligt dagen efter, att jag inte lär mig :(. Sen så har jag nyss tryckt i mig 4 st Gifflar med kanelsmak i och jag fick mer ont i magen... att jag inte lär mig! Jag är väldigt svag & obetänksam när det gäller mina kroppsliga lustar... Alltså när det gäller sött och min hälsa överhuvudtaget... men en sak är jag seriös om: INGET mer chips på ett tag. Jag ska byta ut det mot morötter istället... Det är skonsammare mot magen + jag kanske går ner ännu mer i vikt då ;). Ska jag vara helt ärlig så vill jag gå ner 10-15 kg till. Jag orkar inte träna och svettas för det, jag vill RASA ner i vikt. Vill gå ner 15 kg på 2 månader liksom. Eftersom jag är lat och inte är villig att träna så får jag dra ner på sött (mest chips) för min del. Det är ohälsosamt och magen kommer må bättre i längden :). Sen så har jag i allmänhet vart ute och gått lite mer, men det är ingen enorm skillnad faktiskt. Så jag är riktigt glad över att jag har gått ner nästan 5 kg sammanlagt under ca 1 månad och ett halvt kilo den här veckan bara! :').

Idag så tog jag mig ut en snabbis och hämtade ut ett paket som jag har beställt från eleven.se :). Det är 15% rabatt just nu så jag slog till! Jag köpte ett transperant puder (när man använder den är den alltså osynlig på huden.) Det vill jag ha & behöver då mitt nuvarande puder är nästan slut, den är från Mac den jag har nu... Den från Too Faced (som jag köpe) sägs vara bra då den innehåller en del vitaminer i sig (haha, äter man inte så mycket vitaminer så får man använda det som smink istället, hehe.) Jag älskar förpackningen, den ser så lyxig ut! Idag är jag 100% osminkad men kunde ändå inte låta bli att testa på min hud & ja, den är helt ofärgad precis som det ska vara! :)

Jag älskar att förpackningen (den rosa) är så fin, det är så jag... Synd att själva pudret inte ser ut sådär och är svart istället med guld text på. Men det gör inget, jag tycker den ser väldigt lyxig och fin ut samtidigt :). Den kostade 278 kr den här gången eftersom det var 15% rabatt, hade det inte vart det så hade det kostat 315 kr. Det är lite dyrt men jag är van vid att köpa dyrt puder, foundations och concealers. Den är inte farligt dyrt i alla fall, hade den kostat ca 500 kr så hade jag verkligen inte köpt den... 

Men ja, jag har inget mer att blogga om just nu... Men ni får ha det så bra och sköt om er. Puss & kram! /Tani

Hej hej! Idag har jag tagit mig ut och äntligen fått träffa min bästa vän Nathalie. Jag pratade ut med henne om vad som hade hänt mig igår, hon sa att hon förstod att jag fick nog och reagerade som jag gjorde. Så ja, vi pratade lite om annat också såklart. Vi fikade, sen efteråt så tog vi oss till Åhléns. Jag köpte ännu ett läppbalsam. Jag kände mig tvungen då jag inte var nöjd med den förra jag köpte, den återfuktar inte mina läppar på djupet. Jag hoppas denna jag har köpt idag från Clinique är bättre. Jag har använt den bara en gång så det är svårt att säga hur det fungerar för mina läppar i längden. Funkar det, så är det bra. Om inte, så har jag i alla fall provat den... Sen efteråt så kom Nathalies pojkvän och skjutsade mig till Ica Maxi medans Nathalie passade på att handla lite där så passade jag på att hämta ut mitt paket som jag har beställt från Lush :). Billigt var det inte kan jag lova er! Det gick på över 700 kr... :/. MEN jag köpte INGA onödiga produkter alls, allt var nödvändigt. Jag köpte ansiktsvatten, en nattkräm och en dagkräm. Ansiktsvattnet gör ju så att huden tar bättre upp ansiktskrämen, det går djupt in i huden alltså. Dagkrämen gör så att min hud är lagom återfuktad utan att det gör mig hud fet/oljig. Nattkrämen gör så att den återfuktar på djupet och kan göra huden en aning oljig & den fäster inte bra under smink har jag märkt. Just därför är den så bra att använda som nattkräm då den är fetare och man är inte alls lika torr längre då :). Nattkrämen heter Celistial och har doften av mandel och vanilj, mums! Vanishing Cream är min dagkräm som har lite örtigt/citrus doft (lite av båda) och är en lättare återfuktande kräm som fungerar bra under sminket. Breath of fresh air är en återfuktande ansiktsvatten.

Japp, det var en hel del återfuktande produkter jag köpte. "Märks" det att min hud är lite torr? Hehe :P. Sen så skjutsade Nathalies pojkvän hem mig, jag kom hem och tog det lugnt. Jag passade på att betala mina räkningar för Lush + min tandläkartiden som jag hade rätt så nyligen. Jag kommer behöva borra hål i en utav mina tänder, buuhuu :'( . Okej, nu handlar inte det om tandläkartiden så glöm det, hehe. Sen så efter jag betalade mina räkningar så har jag kollat på dagens inspelade Våra bästa år och efter det beställde jag hem en Pizza som jag och min syster delade på. Förut åt jag en hel Pizza för mig själv, men nu äter jag bara hälften... Vad ska man säga, aptiten har förändrats antar jag. Sen nu har jag beställt ett puder från Too Faced på www.eleven.se. Ett transperant puder (transperant betyder osynlig, ger alltså ingen färg på huden, vilket är precis det jag är ute efter.) Jag letade efter ett puder idag på Åhléns men dom hade ingen kompakt puder, bara löspuder... Vilket jag inte vill ha då det är krångligare att använda + det tar upp mer plats i handväskan. Det var väldigt bra timing att jag beställde pudret, då precis när jag skulle sätta mig vid datorn så fick jag ett mail från eleven.se där det står att det är 15% rabatt på alla produkter just nu :). Jag tror jag får lugna ner mig med shoppingen just nu, när pudret kommer, räknar man med Lush + läppbalsamet som jag köpte så har det gått åt ca 1000 kr...

Men till mitt försvar så var verkligen min hudvård viktigt då det håller på och tar slut och puder måste jag ha då mitt nuvarande är nästan slut. Helt plötsligt känner jag mig dålig i kroppen igen, så jag orkar inte blogga något mer just nu. Jag har vart väldigt yr igår, så pass yr så jag har knappt vågat göra något, det snurrar för mig... Jag vet inte varför. Jag vill gärna skylla på att jag åt dåligt + på grund utav mensen. Något allvarligare än så kan det inte vara... Det FÅR det inte vara. Hur som helst. Nu har jag bloggat mer än tillräckligt. Ni får ha det så bra och sköt om er. Puss & kram! /Tani

Hej... Jag tänkte egentligen inte blogga idag men jag känner mig tvungen just nu. Jag har dåligt samvete och känner mig hemsk... Allt började vid matbordet. Jag, mamma och min syster åt middag. Som vanligt så skulle mamma ta upp onödiga samtalsämnen som leder till tjafs eller liknande. Det händer nästan alltid, så därför brukar jag be min mamma att inte prata vid matbordet, att jag föredrar tystnaden... Det är väl inte så konstigt? Självklart så ältade mamma över något fjantigt som hände igår, så jag sa åt henne att släppa det för att gårdagen är över. Då kollade hon snett på mig, sa att jag knappt rörde maten och sa att jag äter som en 9 månaders bebis. Jag sa åt henne då: Nu kommer jag verkligen inte kunna äta när du säger sådär, fattar du väl... Hon fortsatte och hon sa det på ett elakt sätt. Så vad hände? Jag satt där tyst... Mamma och min syster hade ätit klart, så de gick därifrån... Jag kände hur jag sjönk inom mig. Jag kände att något inom mig brast, något okontrollerbart monster kom fram som jag inte kunde kontrollera. Som tur var så hade min mamma och min syster lämnat matbordet vid det laget, medans jag pillade på maten och kunde inte få i mig något... Jag försökte, men det slutade med att jag spottade ut maten och blev äcklad. 

Så jag började att gråta... Först försiktigt, när jag märkte att jag började tappa kontrollen och inte kunde lugna ner mig så gick jag då till badrummet och då brukar jag alltid låta vattnet rinna, så att ingen hör/uppmärksammar när jag gråter & bryter ihop... Precis då kom mamma in, var chockad och frågade vad det var med mig... Hon sa att hon hade en stark känsla av att något inte stämde med mig, hon lovade dyrt och heligt att hon inte hörde mig gråta eller liknande... Men hon gick på den här känslan att något var verkligen fel... Jag sa åt henne att försvinna därifrån och knuffade bort henne. Då fortsatte hon att fråga vad det var med mig... Så jag halvt skrek och frågade henne hur hon kunde göra såhär mot mig, jag sa att jag hatar henne flera gånger och knuffade bort henne och var helt hysterisk. Jag sa att jag inte valde att ha ätstörningar och att hon VET att jag lider utav ätstörningar så jag fattar inte hur hon kunde vara så grym och elak mot mig och använda det emot mig... Mamma kollade på mig som om jag vore en total främling för henne, lovade dyrt och heligt att hon hade bara skojat med mig när hon sa att jag äter som en bebis :S. Jag såg då inte skämtet i det här... Hon blev så chockad och sa att hon hade aldrig sett mig bryta ihop sådär... Då lovade hon mig dyrt och heligt att hon inte skulle skämta om mina ätstörningar något mer och hon bad om ursäkt hela tiden... Jag sa åt henne att släppa det bara för jag orkade bara liksom inte. För förlåta kan jag inte göra, jag är tyvärr inte stark nog ännu att kunna göra det. Såren är fortfarande öppna och alldeles för färska för att jag ska kunna förlåta. Jag måste bli hel först... Eller ja, må bättre i alla fall på insidan.

Så nu skäms jag över hur jag tappade kontrollen över mig själv, grät och halvt skrek att jag hatade henne... Jag ville slå henne men jag kunde inte, jag var för svag och jag bara skakade... Så då knuffade jag undan henne istället. Efter det så försökte jag äta mer men det gick inte jag bara tog några tuggor och spottade ut det. Som tur är så känner jag mig inte hungrig, så magen känns bra just nu. Nu är jag helt lugn... Tom i huvudet på något sätt. Även om jag har dåligt samvete att jag sa att jag hatade min mamma (vilket jag bad om ursäkt för väldigt snabbt då jag ABSOLUT INTE menade det jag sa) så kändes det skönt på något sätt att bara släppa allt och kunna gråta och till och med skrika ut... Som jag i vanliga fall ALDRIG gör inför människor...

Jag är helt tom på ord och tankar nu. Jag måste samla mig själv, lyssna på musik och fortsätta se på Gossip Girl. Vi får se om jag orkar duscha nu ikväll senast kl 11, för jag är helt uttömd på energi på grund utav mitt utbrott så vi får se... Ni får i alla fall ha det så bra. Jag hoppas ni mår bättre än vad jag gör just nu i alla fall. Puss & kram. /Tanya

Hej hej. Dom har dagarna har det vart tufft för mig. Jag har nyligen fått mens, konstant haft ont i magen... Igår hade jag en riktig jobbig dag... Jag grät i stort sätt hela dagen/kvällen till och från. Jag vet inte varför riktigt, bara grät av allt möjligt... För sen när jag lugnade ner mig så insåg jag liksom att jag inte grät för att något hade hänt nu eller att det finns något att gråta över idag, nutiden liksom... Utan jag grät/var mest ledsen över mitt förflutna helt enkelt. Jag måste seriöst lära mig att släppa det förflutna, det som förföljer mig... Men hur ska jag lyckas göra det? Det är så svårt, tror jag behöver i allmänhet gråta ut lite till (eller mycket.) Sen så står jag inte ut med min kropp! Öppna fönstret, jag fryser. Stäng fönstret, jag svettas. Ha på mig kofta ovanpå min t-shirt samt ha på mig mjukisbyxor, det är varmt. Ta av mig koftan, jag fryser. Jag står inte ut! Jag har allmänt känt såhär i den här årstiden, men det är ännu värre nu när jag har mens... Jag längtar tills på Onsdag i alla fall, för då har mensen minskat alltså jag mår bättre då igen och jag ska träffa min bästa vän då, som jag har saknat så mycket :).

Jag skulle egentligen kunna blogga om något mer, något personligt som jag eventuellt (eller jag har det, är väldigt säker på det) upptäckt med mig själv. Men det orkar jag inte ta det nu, för jag blev väldigt upprörd över detta och grät. Varje gång jag upptäcker något nytt med mig själv så blir jag förstörd. När jag fick reda på min Aspergers Syndrom så såg jag mig själv som ännu mer onormal, alltså jag kände mig som en utomjording... Jag kan fortfarande känna lite sådär ibland. Jag vet ju att jag är lite onormal, men skillnaden är att jag är bättre på att acceptera det nu än vad jag var då. Så jag grät och ville inte acceptera min diagnos och jag ändrades alltså "anpassade" mig efter min diagnos lite för mycket, ända tills jag fann mig själv igen lite grann ca 1 år senare... 

Men nu så ska jag gå. Jag tänkte göra det vanliga: Lyssna på musik och kolla på Gossip Girl. Men först så ska koftan av! Jag börjar känna mig varm igen... Cp kropp. Lär dig att bete dig nån gång, haha... Men ja... Det var det jag ville säga. Jag hade egentligen inte en sån stor lust att blogga, men mina tvångstankar tog över. Ja, jag lider lite smått utav tvångstankar här och där. Som att jag måste tvätta mina händer ofta och göra vissa saker i en viss ordning. Ingenting allvarligt så, jag hade värre tvångstankar förut som jag har kommit över :). Men nu så ska jag gå som sagt. Ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tanya

Hej! Gud så trött jag är, har en del saker att berätta för er känner jag... Jag börjar med iförrgår, då en del saker hände. Jag var först och främst hos en Dietist, men allt det hon sa om kosten och det visste jag ju redan, det gäller bara att lyssna för mig också och följa dessa råd... Som att dra ner på sött, äta mer grönsaker och äta allmänt mer regelbundet. Sen så vägde jag mig där och jag insåg att jag verkligen hade gått ner 4 kg! Jag hade vägt mig dagen innan men jag trodde knappt mina ögon, så jag stod på vågen flera gånger alltså flera olika omgångar. Jag frågade till och med Dietisten om ens våg kan "ljuga" eller vara något fel på och visa felaktigt resultat, haha... Hon sa såklart att det är isåfall max 1 kilos skillnad, annars så stämmer det. Jag är så glad att jag har gått ner 4 kg! Kan det vara en kombination utav sprutorna som jag tar nu (så man får mindre aptit) och för att jag har vart ute och gått lite mer? Idag har jag t.ex vart ute exakt vartenda dag förutom igår, för då var jag sjukt trött. Jag ska berätta varför jag var sjukt trött...

Jag har vart hos en medium/helare... Hon utövade healing på mig så att säga. Det innebär att man lägger sig bekvämt med en massagebänk, med en dämpad belysning, lyssna på avslappnande musik och ligga där med kudde och filt ovanpå sig. Så hon tog fram händerna medans jag blundade och utförde detta, utan att röra mig. Svårt att förklara hur det gick till... Men jag blev starkt påverkad av det här, hon sa också att hon kände att det var väldigt starkt. Jag kände starka vibrationer genom min kropp, ungefär som rysningar fast starkare... blandat med kyla och värme, hela tiden. Efter det var klart så kände jag mig lugnare och mer avslappnad, jag hade inte en enda tanke i mitt huvud. I vanliga fall är det kaos i mitt huvud men det var det inte den här gången. Lugnet höll i sig... Men jag märkte dagen efter att jag blev väldigt tömd på energi... Jag kände tom inom mig på grund utav den här upplevelsen och jag blev senare lite smått aggressiv... Det visade sig (jag har tagit reda på det) att det jag gjorde var något liknande med New Age... Alltså hon utför vit magi. Eftersom hon inte helade mig i Guds namn utan hon följde någon healings guide... Det rekomenderas INTE! Det känns bra för stunden och känns ofarligt men i längden kan man bli bunden av detta och eftersom det känns skönt först så kan man troligen bli smått "beroende" att utöva den här regelbundet i hopp om att man blir/mår bättre... Nu fick jag i alla fall en upplevelse och vet att jag inte ska syssla med sånt. Jag håller mig till Gud, vill någon hela mig så ska det vara i Guds namn och ingen konstig osynlig guide ska få syssla med min själ! Det här är ofarligt från början med det utvecklas till något mer senare ju mer man håller på, såklart...

Jag gillar inte att mamma gjorde en sittning där, alltså att hon spådde min mamma... Delvis för mamma blev knäpp efter den stunden men även för att hon varnade, alltså mediumet som "helade" mig varnade mig och sa att om man mår dåligt och gör en sittning alltså att man "spår" en så kan man må dåligt i längden om man redan mår dåligt i själen. Ärligt talat så mår mamma mycket sämre än mig. Hon blev ju som sagt knäpp efter denna stund... Hon sa att morfar är här och vakar över oss, sa att det är morfar som får saker att försvinna (då små saker försvinner lite då och då och sånt här hemma) och sa att han vakar över oss. Fine, är inget fel med att han vakar över oss :). Men det som var knäppt med mamma var att hon ropade ut till morfar och försökte tala till honom :S . Jag sa åt henne att låta bli, för fortsätter hon med sånt här och blir mer besatt så kan andar komma hit och börja spöka på riktigt, mer rejält... I riktigt värsta fall, demoner... Alltså mamma kan släppa in något osunt i vårt hem. Jag går inte med på det! Som kristen så är man skyddad i Guds namn, det är man väldigt känd för och det talar man tydligt om i kyrkan och sådant. Så jag är inte rädd, någon som däremot eventuellt borde vara rädd är mamma, chansen är mycket större att just hon blir utsatt eftersom hon inte alls vet vad hon ger sig in på... Mamma, akta dig för sånt!

Idag har jag träffat Viola, en själavårdare kan man säga. Det var hon som uppenbarade mig för det här och varande mig... Hon sa faktiskt att innan vi träffades och innan vi ens hade bestämt att träffas (alltså innan jag tog mig iväg till mediumet) så kände hon en stark känsla/kallelse att hon absolut MÅSTE få träffa mig, då hon inte kan träffas något nästa vecka... Så när jag berättade vad jag och mamma hade gjort så förstod hon varför hon kände en sån stark kallelse, hon sa åt mig att sånt kan bli farligt i längden och sa åt mig att hålla mig borta. Hon sa att även om mamma håller på med sånt men jag håller mig undan så förblir jag trygg och skyddad i längden, då jag inte går emot Guds natur med flit :). Jag går inte över till "den andra sidan" alltså till den osunda sidan med andra ord... Hon sa själv att jag kan fråga vilken troende kristen som helst som har erfarenhet av detta, så kommer alla säga likadant - att jag ska hålla mig undan från sånt. Jag höll ju på med något liknande innan jag blev kristen och jag mådde som värst då på den tiden. Jag blev beroende & mådde sämre på grund av det, men kunde inte sluta... Så ja, sådant binder en tyvärr... 

Hur som helst, efter vi hade det snacket så gick vi in till olika affärer. Hon köpte smink borttagare, mascara och sådant. Jag köpte ett läppstift som är nude, alltså "hudfärgat" med rosa undertoner... Äntligen hittade jag "den rätta" färgen som jag så länge har velat ha men inte har hittat! Det är från BareMinerals, den heter Be Free och den kostar tyvärr hela 290 kr. Men det är värt vartenda krona trots det är det dyraste läppstiftet jag har köpt, då den är otroligt återfuktande för läpparna, både för stunden och i längden, den innehåller vitamin E bland annat och annat bra som återfuktar läpparna. Den är täckande och väldigt mjukgörande på läpparna som sagt... Sen när jag kom hem har jag vilat, ätit mat och kollat på Idol :)

Men nu så ska jag gå. Jag är sjukt trött, nu vill jag bara lyssna på musik och eventuellt kolla på någon serie. Jag har ändå skrivit mer än tillräckligt... Ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tanya 

Hej! Är det inte tragiskt när ens egen mamma inte känner en så bra som hon själv tror? Haha, jag har alltid vetat om det. Hon ser mig helt enkelt inte :). Varken mina problem eller för den jag egentligen är. Nu ska jag berätta för er vad jag pratar om. Mamma har kommit i kontakt med något slags medium/healare och har beställt en tid för oss båda, imorgon kväll :). Den kvinnan ska alltså hela mig på något sätt, mamma berättade att det gick till så att alla undertrycka känslor och blockeringar som man har i själen (vilket jag har, det kan man lugnt påstå) det ska hon lösa upp och att en del personer kan efteråt känna sig väldigt ledsna ett par dagar och det är för att alla undertrycka känslor & blockeringar inom en löser upp. Då kollade mamma på mig med fullaste allvar, kollade mig rakt in i ögonen och sa: Men du har inte blockeringar i dig, så du kanske inte märker så stor skillnad efter hon har utfört healingen på dig. Jag bara stirrade tillbaka på mamma med en allvarlig blick och jag ba: :|... Och kände helt tom inom mig. Jag suckade lite lätt och tänkte: Mamma, älskade mamma... Om du bara visste, hur pass skadad jag egentligen är på grund utav min skadade barndom. Om hon bara visste hur mycket jag har svårt med att egentligen uttrycka mina känslor, jag stängde ner mina känslor för det var enda sättet för mig att överleva min barndom. Utan det, hade jag vart ännu mer knäckt idag kan jag lova er! Jag bloggar endast för att det är rena terapin för mig, det är det enda sättet för mig att få ur alla mina känslor. Utan bloggen hade jag nog mått mycket sämre i längden. Så jag bloggar inte eran skull, utan för min egen skull såklart :).

Så man kan lugnt påstå att det är kaos inom mig, jag har en massa tankar som flyger igenom mig som jag inte kan tysta ner. Alla möjliga tankar, både bra och dåliga saker. Nutiden, framtiden och förflutna. Om mina sjukdomar, ångesten, min diagnos, om min blivande man som jag inte har träffat ännu, om mina vänner, också tänker jag väldigt mycket på att jag inte kan förlåta mina föräldrar. Så man kan LUGNT påstå att jag har en hel del blockeringar inom mig och det är för att det var så det var tvungen att bli för att jag skulle överleva och inte totalt tappa förståndet och på riktigt bli sjukt sinnesförvirrad. Jag märkte ju strax innan jag blev kristen att jag tappade greppet om verkligheten. Jag kände att jag allt mer och mer inte kunde skilja på rätt och fel snart längre, att allt var skitsamma och att det inte var viktigt att älska, utan man skulle hämnas & ge sig på dom man hatade. Även om det var ens egen familj, det fanns inga begränsningar för mig. Jag började se allt mer klart när jag blev frälst och insåg hur kallt & hård mitt hjärta var innan, hur pass skadad jag var och att jag näst intill bokstavligen såg världen helt svart... Så jo, jag är desperat behov av healingen. Jag är väldigt nervös men ändå glad & ser fram emot morgon dagen på grund av det! Jag vill mer än allt annat i hela världen bli hel, jag är lite desperat just nu att bli psykiskt frisk snart. Hade jag inte blivit kristen så LOVAR jag er att jag hade vart sjukare idag, psykiskt. Jag hade troligen vart helt okapabel till att kunna förlåta överhuvudtaget & skulle jag förlåta någon så måste personen be, tigga & be om min förlåtelse, gärna lida ett tag + jag ska "bestraffa" eller ge mig på personen. För exakt sån var jag förut. Tänk er om det hade fortsatt sådär, tänk er gå i det spåret... Vad tror ni att det hade blivit av mig idag då, 5 år senare?

Jag kan garantera er att jag hade vart så full av hat så jag hade inte ens klarat av att kolla på min mamma, jag hade känt att hon måste bort från mitt liv föralltid... att jag måste dra och bryta all kontakt som finns. Jag hade inte kunnat respektera henne, jag hade inte haft de vänner jag har idag för det hade börjat växa hat i mig på grund av misstag som folk har gjort. Jag hade kanske, endast kanske börjat skära mig regelbundet. Trots att jag är rädd för blod och smärta egentligen, så hade jag ändå trotsat och gjort det för att bli av med den psykiska smärtan. Jag var ju redan lite smått på väg ditåt och jag håller på och bryter den onda cirkeln helt och hållet. Mina tankar skriker inte åt mig längre att skada mig själv så fort jag lider eller blir sårad... Utan det är mer som en liten viskning som säger: Gör det, du vet att du vill... Men jag avfärdar det ända tills tankarna ger med sig. Så jag kan ärligt talat säga att jag är väldigt nära på att bryta mitt självskade beteende (på alla sätt, inte bara det fysiska) helt och hållet. Jag är stark nog att klara det och vad som helst, bara jag vill det, kämpar... och har Gud vid min sida. För han ger mig styrkan, kraften och orken att tro när min kropp och tankar skriker åt mig att ge upp, så viskar hoppet åt mig gång på gång att försöka igen, igen och igen. Så jag ger aldrig upp faktiskt, även om jag känner att halva jag är död/skadad till och från... :).

Oj, detta vart ett långt inlägg. Jag avrundar det här :). Nu så ska jag gå. Jag ska lyssna på musik och njuta av det och sen kanske fortsätta se på Gossip Girl, vi får se :). Men ni får ha det så bra och sköt om er... Puss och kram! /Tanya

Hej! Jag bara kände mig tvungen att blogga, kunde inte låta bli. Har sjukt ont i magen just nu då jag har levt ett dåligt oregelbundet liv tyvärr dom här senaste dagarna :(. Eller ja, jag har levt så i många år till och från nu, men ni fattar... Jag vet inte varför jag kände mig TVUNGEN, har inget speciellt att berätta liksom... 

Idag har jag vart handlat, plockat undan disk, städat mitt rum och sånt... Tråkigt att göra sånt på en lördagskväll men det kändes nödvändigt för min del eftersom det var väldigt stökigt här hemma, kunde inte stå ut med att det skulle se ut sådär i en dag till! Det var jag som motiverade mamma och fick henne att resa på sig... Medans hon gjorde det, så stack jag till Ica för att handla det viktigaste. Perfekt timing! Jag slapp städa och plocka undan då, samtidigt som jag gjorde nytta och handlade :). Jag hatar städning och sådant så mycket så jag handlar hellre, är med en tråkig person, sover... Ja vad som helst! Jag fick en del utav min vilja igenom, yay! 

Egentligen brukar jag äta chips med dipp lördagskvällar, men eftersom jag gjorde det igår + min mage håller på och dödar mig så skippar jag det. Jag nöjer mig med någon enstaka glas läsk istället :). Jag kommer ihåg när jag var beroende utav läsk för några år sen! Jag fick för mig att läsken "helade" mig och jag fick en sån härlig känsla utav det, jag ersatte läsken med vatten till och med... Drack knappt vatten. Jag minns en gång mamma skulle iväg och göra något under en helg och hon hade köpt 2 liter Coca-Cola till mig och hon sa att det skulle räcka till mig hela helgen, alltså från Fredag till Söndag. Jag blev skit arg och sa att hon var grymt snål, att nu måste jag snåla på läsken för att det ska räcka till hela helgen... Jag pratade med en kompis samtidigt i telefon när jag hade den här diskussionen med mamma, hon sa att min mamma var allt annat än snål och att det jag gjorde var sjukligt... Såklart lyssnade jag inte på min kompis och tyckte hon var dum i huvudet och tyckte att jag hade rätt. Så på söndagen när mamma kom hem var jag missnöjd och berättade för henne hur mycket jag fick "snåla" med Coca-Colan så att det skulle räcka till hela helgen... Idag när jag ser tillbaka på det så tycker & inser jag att det är helt sjukt!

Hur kunde jag vara så beroende, så blind och till och med "INBILLA" mig att läsken "helade" mig?! Om det var något den gjorde så gjorde den mig snarare sjukare. Det gick så pass långt så mamma lät mig inte dricka läsk hemma längre, förutom på helger såklart... Jag var så arg så jag passade på att dricka det när jag var i skolan + jag kunde lägga en sån där vanlig liten flaska Cola i väskan och "gömma" den och dricka hemma, haha... Jag blev av med det beroendet när jag insåg att det gick för långt + i samband med att läkaren sa åt mig att byta från Coca-Cola till Coca-Cola light... Men eftersom jag är inte förtjust i Coca-Cola light så fick Pepsi max duga istället, det tycker jag om mycket mer! Så jag var tvungen att byta ut/lägga ner med läsken... Så försvann mitt beroende för Coca-Colan tror jag. Det är jag glad för, nu räcker en 1,5 liters läsk till mig hela helgen utan problem och utan att jag behöver "snåla" + att det blir dessutom över, jag dricker inte upp allt... Helt sjukt hur beroende man kan vara av vissa saker... Jag har också haft andra konstiga beroenden och tvångstankar. Men det orkar jag inte ta just nu, jag vill verkligen se på en film nu då det är redan för sent egentligen...

Så jag får ta det en annan gång istället :). Men nu fick ni reda på lite mer saker om mig, ni som inte redan visste om det här om mig, hehe :P. Ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tanya