Hejsan. Idag för 10 år sen var detta en väldigt tragisk dag för mig och familjen, släktingar osv. För det var nämligen då som min morfar gick bort i en tragisk olycka :(. Tänk att det redan har gått 10 år... Det är helt sjukt vad tiden har gått fort. Men samtidigt så känns det inte som om han har vart död i 10 år idag... Jag har försökt att inte tänka så mycket på denna dag för då gräver jag ner bara mig själv. Men det finns i baktankarna hela tiden och det känns i hjärtat. Jag VET ju att detta är en tragisk dag oavsett om man tänker på det eller inte... Jag har också videobloggat men den gjorde vid 15-16 tiden, har inte orkat ladda upp den riktigt förrän nu pga sömnbrist samt ångest. Samt jag har köpt en sak... Jag har haft så mycket ångest till och från de senaste dagarna så jag har bokstavligen haft svårt för att andas. Jag märker då att man andas snabba ytliga andetag, när jag kommer på det försöker jag ta några djupa andetag, som hjälper för en kort stund. Men sen så är paniken/rädslorna och stressen tillbaka igen tyvärr... 

Det här med att jag inte kan få tillräckligt med sömn börjar bli en väldigt dålig ovana - det sker allt oftare på senaste tiden och jag har mer panik och oro i kroppen. Känns som om mitt psyke tar verkligen stryk och påverkar min kropp fysiskt då jag känner att jag har fått nog utav negativa människor som KONSTANT trycker ner mig... Jag orkar inte med det. Jag klarar tyvärr inte alltid av att hålla distansen dygnet runt i princip, så det blir det så att jag suger åt mig som en svamp det negativa människor säger till mig - vilket jag VET är lögner. Men ändå, de trycker på ens svaga punkter. Inte undra på att jag avskyr och ser ner på mänskligheten när man är omgiven utav dåliga människor... Jag vill/känner att jag vill konstant bort från människor, isolera mig. Jag känner att min själ kan inte ta så länge till hur mycket som helst. Jag är trött och sliten, det påverkar mitt liv mer och mer negativt. Jag är trött, utmattad, intensivt trött. Inte undra på att jag inte orkar leva ett normalt liv när det lilla energi som jag har går åt negativa människor som suger musten ur en :(. Nu så ska jag försöka slappna av... Bara sluka upp serier, sen ta bort sminket och lägga mig. Jag orkar inte gå emot min kropp som jag annars alltid gör. Jag behöver sömn, jag behöver positiv energi så jag kan fokusera på mig själv istället för att konstant fokusera på att överleva genom att fly...

Ja, nog om det. Här kommer videoinlägget. Jag mådde bättre där då och var piggare. Nu känner jag mig ännu mer slut och tröttare än vanligt, fast även jag har tagit mig ut idag samt jag har tagit det lugnt hela dagen. Men jag känner att själen får ingen ro så då spelar det inte en sån stor roll om jag fysiskt tar det lugnt, har jag märkt... Men ja ni får ha det så bra. Sköt om er. Puss och kram. /Tanya

Hejsan! Idag har jag gjort ett videoinlägg (som vanligt, haha :) ). Just då gjorde jag den vid 15 tiden, då hade jag inte hunnit göra så mycket annat än att fixa mig. Men nu är det en helt annan historia. Efter jag videobloggade orkade jag inte direkt att lägga upp det, så jag kollade på dagens inspelade Våra bästa år, jag vilade sen en stund i soffan. Sen så drog jag och mamma iväg till kyrkan, där det var en kvinna som berättade om sitt liv vad hon hade gått igenom med en liten touch av kristendomen. Alltså hon berättade att Gud räddade henne från allt elände... Stackarn hade gått igenom en del våldtäker genom barndomen, blev såld till en massa män emot hennes vilja, var hemlös ett tag osv... Hon har till och med skrivit en bok om det, tyvärr köpte jag inte boken.Hon fick i alla fall ett lyckligt slut och hade en väldigt positiv attityd :). Efter det så fikade jag och mamma en kort stund, vi gick sen och handlade lite. Nu har man kommit hem och fått i sig lite mat, jag har betalat en räkning nu och ja... Jag tänkte slappna av nu efter jag har bloggat klart här.

I videoinlägget gjorde jag en haul, saker som jag har både köpt nyligen och några veckor sen. Hudvården (alltså nattkrämen från Clinique, oljan från Clarins och den nya rengörings borsten är de nyaste, borsten är så ny så jag hämtade ut den redan idag och har bara hunnit testa den en gång. Alla 3 var rätt så nödvändiga grejer för min del.) Min rengöringsborste från Mary Kay är väldigt krånglig, jag tror tyvärr att den går sönder när som helst... Vet inte om jag ska köpa ny sån eller inte, jag är osäker. Jag ska nog ge den nya rengöringsborsten en chans, problemet var bara att jag inte alls gillade första intrycket då den vibrerar bara och snurrar inte som jag är van vid + den stänger av sig själv efter en minut vilket jag ogillar, jag gillar att kunna köra på en längre tid utan att det stängs av efter en kort stund. Det jag inte hann/glömde nämna vad den heter exakt är: Clinique - Sonic system purifying cleansing brush. Jag märkte också att mot slutet var jag så stressad så jag uttalade "dehydrated" helt fel/knasigt. Jag kan egentligen uttala det, det är bara det att när jag är stressad uttalar jag allting mycket klumpigare, ibland får jag inte ens fram vissa ord på grund utav stress... Det har tyvärr med min Aspergers syndrom att göra. Man hinner inte med riktigt :P.

Ja nog om det... Nu så ska jag läsa lite bloggar, sen så kolla på serien Smallville och bara ta det lugnt som sagt. Förresten såg ni att mitt hår är annrolunda (kortare?) Har nyligen klippt mig nämligen och funderar också på att färga håret snart igen nämligen :P. Men ja nu så ska jag gå... Ni får ha det så bra, sköt om er! Puss och kram. /Tanya

Hejsan! Idag har jag vart hos en frisör för att toppa mitt hår... Mitt hår var tyvärr väldigt slitet vilket inte är konstigt då det var 6 månader jag klippte mig senast... Hon ville knappt ens klippa upp mitt hår för hon var rädd för att det skulle se för kort ut... xD. Mitt hår är redan uppklippt men hon ville låta mitt hår bara vara nu... Vilket jag håller med om. Hon som tur är lyssnar på mig och klipper inte hur mycket som helst som många andra frisörer tyvärr gör, utan hon lät mitt hår vara trots det är fortfarande lite slitet i topparna... Hon rekomenderade mig att sätta upp håret riktigt högt innan jag ska lägga mig om nätterna för det är skonsamt mot håret... Vi får se om det går för mig, jag lider ju utav sömnproblem redan och är redan kräsen, alltså jag menar att bekvämligheten för mig är väldigt viktigt. Jag hoppas jag klarar av det för annars blir det ingen skillnad :/. En sak jag har dock bestämt mig så mitt hår inte blir lika slitet är att helt enkelt ta mig till frisören oftare... Sen så när jag kom hem tvättade jag håret igen såklart, jag har ätit och suttit vid datorn nu en kort stund. Min bästa vän ringde mig för en kort stund sen ca 5 minuter sen och frågade om hon kunde komma förbi en stund lite senare. Självklart får hon det. Jag har saknat henne så ja självklart vill man träffas :).

Jag tänkte faktiskt videoblogga snart igen... Troligen inte imorgon då min mamma behöver hjälp med en del grejer, så då kommer jag troligen inte orka då det kommer ta sin lilla tid... + jag vill ha dagsljus. Då tänkte jag visa er alla mina grejer jag köpte för ett tag sedan :P. Nu så tänker jag på drömmen jag hade som jag ville dela med er... Jag träffade en man, en väldigt attraktiv man. Såklart hade han blåa ögon och mörkt brunt hår, normalbyggd kropp osv. Vi blev ett par och han var VÄLDIGT snäll mot mig... Han gav mig de kärlek, uppmärksamhet och respekt som jag behövde. Han var inte för på utan hade en bra balans. Han var stabil helt enkelt. Han var ödmjuk, ärlig, han gav mig den tiden jag behövde men var inte på något sätt kall heller... Vi var tillsammans i flera år. Men från början i vårt förhållande så sa en nära vän till mig, hon sa att hon kände på sig/såg att vi skulle leva lyckligt i några år, vi kommer inte få barn tillsammans... Men det skulle ta slut mellan oss och jag skulle hitta mig en ny bra man som jag skulle gifta mig med. Jag blev så upprörd i drömmen! Det var som hon sa, vi gjorde slut efter vi hade vart tillsammans i 2-3 år (det var snarare han som gjorde slut, jag gjorde inget motstånd bara och förstod vart det kom ifrån då jag ändå visste vad som skulle hända då jag blev varnad.) Så jag sörjde honom i drömmen sen så vaknande jag av att väckarklockan väckte mig... Jag hann tyvärr aldrig på grund utav det se hur det gick för mig och mitt liv eller ens träffa den nya killen jag skulle gifta mig med...

Skulle detta hända i verkligheten skulle jag bli extremt sur. Snacka om att slösa bort flera år av sitt liv av att bygga upp sitt liv tillsammans med någon, vara sambo och allt och så rasar allting. Hade jag vetat om detta i förväg (alltså i verkligheten.) Hade jag ALDRIG dejtat killen i första hand om jag visste att det fanns ett sådant slut. Känslan av att förlora någon som är väldigt bra för en är fruktansvärd, för då är det verkligen en förlust. Jag hade inte velat ha det sådär. Ärligt talat är det så pass "illa" att jag även avskyr processen att lära känna någon... Så krävande, tråkigt och onödigt. Jag vill veta DIREKT: Är vi menade för varandra eller inte? That´s it. Allt emellan spelar ingen roll för mig. Det ska gå fort, bra och smidigt eller så ska det inte gå alls. Hatar detta mellanting... Jag vet att verkligheten inte fungerar så, att man måste lära känna en person och gå dom stegen och tyvärr eventuellt ta den risken att man hamnar med att man förlorar "allt." Men det suger. Jag är den som vill veta allting. Känner att jag måste ha kontroll helt enkelt...

Men ja, nog om det. Känner att jag inte orkar blogga något mer. Jag har inte så mycket mer att lägga till... Så jag tänkte avsluta detta inlägg och vänta på tills min bästa vän kommer hit :). Hon är här om ca en halvtimme sa hon... Så ja, ni får ha det så bra. Sköt om er. Puss och kram. /Tanya

Hejsan! Sorry för att jag inte har bloggat på ett tag, det har hänt en hel del grejer sen jag bloggade senast... Både bra och dåliga grejer. Jag har mått psykiskt dåligt som vanligt (haha som om det vore något nytt.) Just därför har jag inte velat blogga heller. Jag har inte velat fylla bloggen med den ena efter den andra negativa deppinlägg... Känner att jag drar ner mig själv ännu mer när jag blir så "dramatisk" för visst känns allt mycket värre och dramatiskare än vad det egentligen är när man mår dåligt/oroar sig eller känner sig stressad? På tal om stress... Det har blivit för mycket. Det har vart så illa så de senaste nätterna har jag sovit väldigt dåligt, men idag/imorse tog jag mitt rekord. Sov endast 3 fjuttiga timmar :(. Vilken tur att jag vart på bra humör idag! För ärligt talat om jag måste välja mellan att sova 8 timmar (alltså vara utvilad) men allmänt vara på sjukt dåligt humör, eller sova endast 3 timmar men vara glad så väljer jag lätt alla gånger att vara trött, utsliten men "glad" än utvilad men irriterad/arg/ledsen osv... Ja ni förstår nog vad jag menar :). Sen så har jag gjort ett videoinlägg idag... Sorry för den kassa kvalitén men det blir fort mörkt ute nu för tiden så då får vanliga lampor duga... Dagsljus gör verkligen en stor skillnad! I det pratar jag om vad jag har gjort på senaste tiden samt jag visar upp mina grejer som jag har fått i väldigt tidig julklapp utav min bästa vän Nathalie! Hon ska också få det hon önskar sig av mig snart faktiskt (innan jul.) :P 

Men nu så ska jag gå. Förresten! Innan jag glömmer:Detta inlägg gjordes mycket tidigare idag, vid 17 tiden. Nu har jag hunnit äta, städa mitt rum lite grann, vilat och så. Nu så ska jag se på min serie (Smallville för att vara mer exakt.) Jag har även idag träffat Viola (föredetta ungdomspastorn) Vi pratade mycket om min framtid och sa att hon hade en dröm om mig som hon är övertygad om att det är sanningsbaserat (då hon inte brukar drömma om mig.) I den drömmen hade jag flyttat hemifrån och jag bad henne att sova över hos mig. Så hon sov över hos mig i vardagsrummet. Då var det en man som kom förbi och knackade på fönstret, men när han såg att jag inte var ensam så gick han därifrån... Hon fick den känslan av att han var ute efter att utnyttja mig. Då sa hon till mig att oavsett vem det än  är, man som kvinna så måste jag lära mig att markera ännu mer, annars kommer energitjuvar i mitt eget hem och kommer göra mitt liv mer jobbigt och komplicerat än vad det är... Det vet jag att det är så, då jag känner en del människor som redan nu konstant försöker köra över mig och utnyttja min godhet.. Jag säger mer ifrån och sätter stopp för det men fortfarande har jag ibland svårt att inse när folk går för långt och i värsta fall utnyttjar mig/situationen/mina svagheter... Men ja, nog om det. Ville bara skriva lite snabbt om det.  Men ni får ha det så bra, sköt om er! Puss och kram. /Tanya