Alla inlägg under oktober 2015

Av Tanya - 31 oktober 2015 20:49

Hej. Jag mår rätt så dåligt just nu. Jag har precis fått mens, jag har ont i hela kroppen. Jag känner mig typ som en gammal tant. Samt jag har ingen energi i kroppen och känner mig allmänt hängig. Jag hatar att må såhär. I vanliga fall är jag en utav de mer "tursamma" människorna som inte får någon riktig mensvärk eller mår så fysiskt dåligt. Jag brukar mest känna mig trött och hängig samt mina känslor/humör kan ändras kraftigt hela tiden. Men riktiga värk/smärtor brukar jag inte uppleva. Just denna gång är det lite tvärtom. Jag upplever inte lika mycket humörsväningar, dock har jag ont i kroppen och ont i magen. Jag känner mig känsligare och så öm. Usch, det suger verkligen att vara en kvinna. Ibland önskar jag att jag vore född till en man. Jag skriver inte det bara på grund utav mensen, men också på grund utav det förtryck, förväntningar och skit som kvinnor får hantera som män inte behöver ens tänka på. Samtidigt, så har ju också män deras bördor som vi kvinnor troligen inte behöver handskas med. Hur som helst, kvinna som man: Det suger att vara en människa ibland helt enkelt.

 

Angående något annat: Jag vet att de flesta firar Halloween men jag bojkottar Halloween helt. För det är inte kristet att fira Halloween (även om många oseriösa/ignoranta/omedvetna kristna firar Halloween.) Halloween är ju egentligen en ond högtid, det är nu man har gjort det till något "oskyldigt." Halloween har ju egentligen en mörk historia, folk som har hållt på med/håller på med ockulta, svart magi, dyrkar Satan och massa sådant vidrigt. Att jag bojkottar Halloween är inte för att jag har bara fått för mig det, utan för att det står faktiskt i Bibeln att man inte ska imitera det onda utan man ska hålla till det goda. Om jag firade Halloween så skulle jag imitera det onda genom att klä ut mig och gå all in i det på så sätt. Så det är egentligen inte SÅ "oskyldigt" i grund och botten som man säger och tror i dagens läge. På så sätt har jag ändrats mycket faktiskt. Jag var mer omedveten förut. Men eftersom jag läser Bibeln allt mer, fortsätter att be och så vidare så blir jag mer medveten om saker och ting. Jag utvecklas hela tiden som människa men även som kristen. Nu är det så att jag inte har firat Halloween under flera år, men det är för att jag inte hade intresset och kände "usch" utan att vara medveten om exakt VARFÖR jag inte gillar Halloween längre som jag brukade. Nu inser jag varför jag kände så - för det går emot Guds ord. Det är helt otroligt att jag kan ibland känna sådant innan man ens är medveten om varför man tycker, känner som man gör eller förstår vad som pågår med en själv och ens egen själ så att säga. Jag vill ocskå lägga till, att de som firar Halloween och inte är kristna: Jag dömer er inte. Det är oseriösa kristna jag stör mig på, inte icke troende på så sätt. För jag tycker såhär: Som troende ska man alltid göra sitt bästa att gå all in. Inte välja ut vissa delar utav Bibeln och skita i resten, för då är man inte så seriös som person/kristen/i ens tro.

 

Men nu så känner jag att jag har bloggat klart... Jag tänkte bara ta det lugnt nu, äta lite gott. Om smärtan förvärras/inte går över får jag eventuellt ta någon tablett för att lindra smärtan... Men än så länge är det inte så farligt. Vi får se hur jag kommer må imorgon. Planen är att jag ska ta mig till mamma imorgon, men om jag mår som jag gör nu och/eller sämre så kommer jag inte orka. Så förhoppningsvis så mår jag bättre imorgon. Men ni får ha det så bra. Puss och kram! /Tanya

Av Tanya - 27 oktober 2015 23:10

Hej... Jag vet knappt vad jag ska skriva ens, det verkar som om jag bara bloggar nu för tiden när jag mår dåligt eller är känslosam. Nog har jag vart känslosam idag... Men sen så har jag vart den hela den här veckan hittills samt förra veckan. Så är det att leva med hormonrubbningar och stress: Då blir jag känslosam. Jag har betett mig så konstigt idag/de senaste dagarna. Idag när jag skulle äta middag t.ex så började jag att gråta mitt från ingenstans... så frustrerande! Då kan man ju inte fokusera på att äta förrän jag har lugnat ner mig. Det är också för att jag förändras konstant som person - till det bättre! Som jag många gånger har skrivit förut så går jag igenom en helalingsprocess. Jag accepterar inte alltid alla förändringar som sket, vilket i sig leder till lidande = en uppstressad och ledsen Tanya uppstår... 

 

Sen så är det så att jag konstant "växer" jag tar mer bättre beslut. Det är bra, men mina känslor håller inte alltid med mig. För många gånger att göra det rätta innebär att gå emot det man vill, sitt eget hjärtas begär. Det är som att stampa på sina begär och säga nej. Vilket ibland kan göra ont och då brister jag ut i tårar... Jag väljer fortfarande att göra det som är rätt, jag försöker gå på den "rättfärdiga" vägen. Men det finns alltid ett pris man måste betala, något man ger upp. Men med tanke på hur mycket det lönar sig i längden så är det värt det, helt klart! Men undertiden så blir känslorna lite upproriska, känslor bryr sig inte om vad som är rätt eller fel. Det bara finns där och stökar till liksom. Känslor och sunt förnuft går många gånger inte hand i hand för mig. Jag känner bara att jag är konstant i en limbo just nu. Det är det jag behöver just nu, det vet jag! Men jag gillar inte det... jag blir ledsen. Ibland tappar jag till och med fokus, tillfälligt. Men jag återhämtar mig ändå rätt så snabbt! :).

 

Det är så mycket som jag vill, som jag inte har. Jag vill mer än ALLT ANNAT bli frisk... Jag gråter många gånger över att jag är sjuk. Det lustiga är, det är nästan så att jag lider mer känslomässigt/psykiskt mer än vad jag lider fysiskt, trots det är fysiska sjukdomar jag har. Men jag blir SÅÅÅÅ LEDSEN. Jag känner att tiden rinner ifrån mig och här sitter jag... är ledsen, sjuk, lider på grund utav många olika saker. Sen så SAKNAR jag kärleken... Mellan man och kvinna. Jag vill verkligen ha det. Men det är just det jag måste säga nej till. För jag är allt annat än redo för det. Jag skulle bara låta rädslorna styra, på så sätt skulle jag förstöra mycket. Det är jobbigt att vilja ha så mycket som man inte klarar av att ta emot just nu. Hur sjukt det än låter, så tror jag inte ens att jag är helt "redo" ännu att bli frisk, att bli helt frisk från mitt lidande. Jag har en bit att gå... Lidandet gör så att jag konstant utvecklas/förändras hela tiden. Jag tror om jag mitt från ingenstans skulle bli frisk nu, så skulle det hindra min stora potential till att utvecklas till den bästa människan jag kan vara/bli. 

 

T.ex så har jag en känslokall, högmodig arrgoant sida. Om jag inte behövde kämpa för något längre, så skulle den sidan totalt sluka upp mig. För mitt lidande håller mig ödmjuk, det TVINGAR mig att ta fram det bästa ur mig, att tänka steget längre och ta mer bättre beslut här i livet. Vilket i sig är faktiskt en välsingelse i sig... :). Det förbereder mig även för att bli redo att ta emot kärlek i mitt liv utan att t.ex rädsla eller mitt högmod skulle ta över mig, som sagt. Men just nu... Så har jag en bit kvar. Då får man faktiskt gråta, vara ledsen, skratta, le, känna mig glad, ledsen, fridfull, stressad, galen, sansad. Ja, allt på samma gång. Det är okej att känna sig "knäpp" i allt det här. Det ingår, det är normalt. Jag är normal, men ändå annorlunda. Det är okej, om inte mer än okej faktiskt. Det här processen är riktigt bra för mig! Det är en STOR gåva från Gud. Tro det eller inte, men jag tackar Gud för den här möjligheten. Vågar jag nästan påstå att jag på ett sätt även tackar Gud för mitt lidande? Ja, jag tror det. Det tvingar mig att hålla båda mina fötter här på jorden, på bästa möjliga sätt. Jag VET att jag VET att en dag kommer jag att bli frisk... Jag kommer att må bra utan att konstant behöva uppleva dessa känslomässiga utbrotten/kaoset som jag upplever då och då. Jag kan nästan smaka, känna och lukta på friheten redan nu...

 

Jag känner att jag har fått ur mig det mesta. Så jag har bloggat klart för den här gången. Tack, för du som orkade läsa den här känslofyllda inlägget. Jag både log och grät medans jag skrev det här. Känslorna behövde jag få ur mig helt enkelt... Ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tanya

Presentation


Jag Älskar Jesus! :)

Gästbok

Fråga mig

16 besvarade frågor

Omröstning

Tycker du att min blogg är intressant?
 Ja, jätte intressant!
 Ja, den är intressant.
 Ganska intressant.
 Helt okej.
 Nja, sådär.
 Inte riktigt...
 Nej.
 Nej, det är inte riktigt min stil.
 Nej, den är tråkig.
 Nej, den är ganska tråkig.
 Nej, den är jätte tråkig.

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards