Hej... Jag vet inte ens vad jag ska skriva riktigt. Jag känner mig lite ledsen just nu. För jag inser att ibland, trots man har de bästa avsikterna så kan saker ändå gå så väldigt fel. Jag gör mitt bästa, men det räcker inte alltid till. Många gånger tar jag beslut, baserat på logik, men också rädsla. Jag tror att jag gör det rätta och många gånger gör jag det. Men jag kan göra "det rätta" på fel sätt eller utav fel anledning. jag kan göra det som egentligen skulle kunna vara bra, baserat och driven utav rädslor. Så länge mina rädslor kontrollerar mig så kommer mitt liv på ett eller annat sätt bli mer komplicerat, det sociala livet och även relationer, samt min egen hälsa. Jag önskar bara att jag inte var så driven utav mina rädslor, ibland inser jag inte ens att det är baserat på rädslor då det känns logiskt  många gånger. Det är så djupt inrotat i mig så jag "känner inte av" rädslorna på samma sätt, för de har blivit en del utav mig.

Jag vill alltid göra det rätta, jag vill föja logiken och även Gud. Men många gånger så krockar det på många olika sätt. Det kanske inte handlar om att jag måste endast göra bättre val, det handlar om att jag måste sluta låta mig själv bli motiverad att göra mina val baserat på smärta, lidande och rädslor. För jag gör inte det i frid annars, utan jag agerar mer ut i panik många gånger, ibland ilska. Det skiftar ibland hur det kommer ut, men resultatet blir alltid detsamma. Det blir alltid konsekvenser. Jag som alltid försöker göra det rätta, det som är bra. Det är sjukt hur man kan vara både klarsynt men samtidigt förblindad av rädslor. Som när jag ser sanningen så agerar jag inte alltid på det bästa sätt, eller när jag försöker lyssna till min logik så är det rädslorna som motiverar mig.

Jag känner att det är skönt att 2015 år snart över. Nu ska jag välkomna 2016. Jag ska då fortsätta med min healingsprocess, lite djupare, lite intensivare denna gång. Förhoppningsvis känner jag att det inte driver mig till vansinne, men det skulle inte förvåna mig om jag kommer känna mig lite "galen" till och från utav en intensiv procsess som dyker upp då och då. Jag har ingen kontroll över riktigt när det händer, utan det ligger i Guds händer. Jag går igenom en procsess då och då där jag bara gråter non stopp, konstant. Jag konstant bearbetar mitt förflutna, mina trasiga delar inom mig. Jag har kommit långt, men jag är inte klar ännu. Det finns fortfarande lögner kvar i mitt huvud som har ett hårt grepp om mig, som spökar då och då. Ibland inser jag när det är lögner, ibland ser jag inte det alls utan återigen, precis som med rädslorna - känns det som om det är en del utav mig. Snälla Gud, frigör mig år 2016. Låt mig få äntligen bli fri från dessa lögner och rädslor som bara leder till smärta, lidande och förvirring, konstant oro. Jag är jämt rädd för att jag ska förstöra mitt liv så grovt att jag kommer lida i många, många år till. Jag vet att det inte är sant, men det är en utav  mina många  rädslor som nästan har "övertygat" mig. ibland tror jag faktiskt att mitt liv, resten utav mitt liv är förstört. Är den redan inte det så kommer det bli så eftersom jag kommer förstöra mitt liv. Så pass rädd är jag.

Jag känner konstant stress och press att göra allting rätt, jag är livrädd att jag ska ta väldigt dumma beslut i framtiden som förstör mitt liv. När det gäller kärleken i mitt liv och annat också. Allting egenligen, som i helhet. Jag är rädd att mina rädslor ska driva mig till att bli helt ensam till slut, ärligt talat... Jag och relationer går inte ihop. En del utav mig vill aldrig någonsin skapa ett liv med någon, för jag vill inte förstöra något. Men samtidigt så är min största dröm att en dag få gifta mig. Jag vill att mina drömmar ska vinna, inte mina rädslor. Men när mina rädslor driver mig till att ta beslut baserade på rädslor så är det nästan svårt att inte "förstöra" eller åtminstone komplicera relationer för min del. Gud vad jag önskar ibland att jag inte hade ett behov utav att ha relationer i mitt liv, precis som alla andra människor. Jag är rädd för att "förstöra" det jag rör vid, eller att människor ska på något sätt skada mig. Jag är så trött på denna tillitsbrist jag har till mänskligheten, en rejäl sådan har jag. Det känns hemskt att inte geniunt kunna känna tillit. Att alltid känna en djup oro och rädsla inom sig att saker och ting inte kommer ordna sig för mig i slutändan. I alla fall inte när det kommer till relationer, inte ens med rätt människor. Jag vill ha inte ha det såhär längre. Snälla Gud, frigör mig.

Jag känner att jag inte vill blogga mer nu. Jag ber om ursäkt för ett långt känsloladdat inlägg, men jag känner att jag behövde verkligen skriva av mig. För jag vet inte hur länge till jag orkar. Jag har fått nog. Ni får ha det så bra i alla fall och hoppas ni får ett riktigt gott nytt år! Själv ska man fira med familjen, firade även julen tillsammans med familjen :). Sköt om er. Puss och kram! /Tanya

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hej alla! Jag har haft fullt upp dem senaste dagarna. Varit med en tjejkompis i söndags, samt drog till kyrkan den dagen. I måndags var jag med bästa vännen hela dagen och kvällen. Igår träffade jag min gamla pastor och fikade, kom hem och vilade...

Hej hej! Jag kände för att göra ett litet inlägg. Det jag har i tankarna och på hjärtat är en kille. En utav mina killkompisar för att vara mer specifik. Jag tänker på året 2023, som var. Vi har kommit närmare varandra, tack Jesus för det! (Ja jag gi...

Hej. Jag tänkte att jag skriver ett andra och sista inlägg för det här året. Jag är hemma hos min lillasyster, hennes sambo är med. Lilla bebis Léon som nu sover, mamma och min systers hund Charlie!   . Jag har tänkt på att ta mer hälsosamma val näst...

Hej hej! Jag bara känner att jag vill blogga innan året 2024 är officiellt här! Jag har aldrig förut (vad jag kan komma ihåg) varit ett helt år utan att blogga förut, så jag vill ha ett blogginlägg nu till 2023 som är kvar!   Så, hur har mitt år vari...

Hejsan, nu skriver jag från mitt hjärta. Jag känner sorg just nu. Vart tog mina krisnta vänner vägen? Tyvärr så lever jag för mycket utifrån känslolivet nu snarare än från Guds ande, där det finns glädje och frid att hämta. Istället så känner jag und...