Alla inlägg under mars 2016

Av Tanya - 20 mars 2016 23:50

Hejsan! Idag har jag bott själv i exakt ett år... Wow så fort tiden går! Jag kommer ihåg som om det vore igår när jag flyttade in hit. Det var jag, mamma och några till som höll på och packa upp grejer så mycket man kunde. Köket var det första vi sysslade med. Eftersom jag fick mycket praktiskt hjälp så blev vi klara väldigt fort, allt hamnade på plats fortare än vad jag hade tänkt mig. Jag älskar seriöst att bo själv, det finns inget bättre! Eftersom jag är introvert som person så tycker jag inte heller att blir för ensamt ?. Idag har jag inte gjort så mycket. Jag har lyssnat på musik (lyssnar på musik just nu) jag har duschat & sminkat mig samt tagit nya bilder (ska lägga upp någon bild här snart.) Samt jag har handlat lite gott. Jag har haft en bra och en lugn dag.

På senaste tiden har jag varit väldigt glad och fridfull, mer glad. Jag känner att den intensiva perioden som jag gick igenom är äntligen över nu! Jag tror såklart att förr eller senare kommer jag gå igenom andra jobbiga perioder/dagar då jag inte är hel ännu. Men jag börjar närma mig! ?. Sen så ÄLSKAR jag våren. Jag känner mig alltid lyckligare då, jag känner mig så hoppfull och har mer energi rent generellt. Jag har insett en grej: det är just under våren som jag brukar ta tag i jobbiga grejer som jag annars flyr ifrån... Jag har insett att jag har en väldigt undvikande beteendet. Jag har bestämt mig för att ta tag i det och våga möta mina rädslor ännu mer!

Jag önskar att våren kunde vara längre, för jag känner mig som starkast då. Jag har blandade känslor inför sommaren. Värmen brukar tyvärr trigga igång min ångest så många gånger under sommaren kan jag må tyvärr rätt så dåligt... Vi får se hur det blir i år helt enkelt. Men nu känner jag att jag har bloggat klart. Jag har inget mer att tillägga just nu... Men ni får ha det så bra. Sköt om er! Puss & Kram. / Tanya

Av Tanya - 9 mars 2016 05:35

Hej... Jag vet att det är en konstig tid att blogga på just nu. Men jag känner att jag behöver skriva av mig lite. Jag har haft det ganska så tufft. Det jag går igenom har jag inte gått igenom förut på samma sätt. Det är annorlunda nu. Lite mer... djupare, intensivare. Jag känner att jag rensas ordentligt. Jag bearbetar alla känslor, smärtan, rädslor, oro och ångest. Samt min rädsla är att tappa/ge upp kontrollen till en viss del, samt min rädsla för att bli/känna mig övergiven. Jag sov... Jag vaknade av att min bästa vän Nathalie ringde mig. Jag brukar alltid ha ljudlöst så det borde jag egenligen inte ha vaknat utav men jag hade ljud på denna gång. Jag vaknade och hoppade typ till. Sen så när vi pratade sa hon något lite smått jobbigt (ingen big deal egentligen.) Vad hände? Jo... jag fick en ordentlig panikattack medans vi pratade i telefon. Jag grät något så hysteriskt. Jag skrek och vred i sängen utav smärta. Jag satte mig så att jag kände att jag hade mer koll/kontroll. Ligger jag ner i sängen känner jag att jag förlorar kontrollen ännu mer (hon föreslog att jag skulle ligga ner i sängen men kände att det skulle bli värre för mig då.) Jag skrek, grät, kunde inte andas och hela min kropp skakade. Hon blev rädd sa hon, det skrämde henne att hon inte var där och kunde hålla om mig. Hon bad mig och om och igen att lugna ner mig. Jag bara skrek och sa hur trött jag var. Att jag är stressad och att jag inte orkar med vissa människor längre för vissa är en stor börda i mitt liv.

 

Jag till och med la undan telefonen (hade högtalade på) jag halvt låg i sängen och la den bredvid mig och jag bara vred utav smärta (inte fysisk.) Den här dagen har varit lite jobbigt alltså stressigt för mig (eller snarare igår kanske jag ska säga istället.) Jag hade bara sovit i 5 timmar, haft ont i magen samt min oväntade förändringar skedde (jag ogillar förändringar) på det så attackerade min mamma mig verbalt. Säger saker som att jag gräver min egen grav osv, börjar att predika om mitt liv och hälsa rent genrellt. Men det stämmer inte. Hon har alltid varit den som gräver min grav, jag ber och bönar henne att sluta men hon knuffar undan mig. Sen så ger hon mig spaden och ber mig att hålla i den. Sen så säger hon "Kolla Tanya vad DU gjorde!!" Ungefär sådär är hennes stil. Hon gör inte det med flit, hon är inte ens medveten om det. Men det var inte det som triggade igång så att jag fick min panikattack utan det var när Nathalie ringde mig. Men jag kände att jag var på gränsen ändå så vad som helst hade kunnat trigga igång mig vid det laget.

 

Jag har bestämt mig för att inte ha kontakt med min mamma så mycket mer bland annat. Jag behöver paus, jag måste kunna andas... Hon stjälper mig genom att kritisera mig och "attackera" mig. Hon sprider liksom negativ energi :(. Så jag måste komma bort från henne nu för hon verkligen stjälper för mig just nu. Jag har nog med mitt eget ändå: Mitt mående som jag kämpar med (både fysiskt och psykiskt) mediciner, hormonrubbingar och ja, allt som ingår liksom. Jag måste välja mina stider, välja bort det som inte gynnar mig. Just nu vill jag eller jag MÅSTE fokusera på mig själv och min hälsa för att bli en sund frisk fungernade människa. Jag är trött på att lida utav rädslor, ångest och oro. Jag behöver inte någon som ger mer ved i elden, det är jag redan själv duktig på att göra, thank you very much. Jag försöker ändra mitt tänk angående vissa grejer, jag försöker vara mer snällare mot mig själv, mer förlåtande. Jag måste finna sinnesfrid. Inte tillfälliga som jag får ibland, utan en sinnesfrid som verkligen varar. Då måste jag verkligen ta hand om mig själv... 

 

Förutom att jag går igenom det här perioden med hälsan och vissa negativet som jag behöver rensa från mitt liv, så går det bra för mig faktiskt. Trots jag går igenom denna period känner jag mig starkare än någonsin. För i alla dessa år jag har fått panikattacker har jag varit rädd för det. Jag har liksom kämpat emot det vilket har lett till att jag mår illa, på gränsen att man vill spy liksom. Men denna gång var jag inte rädd för mina känslor, jag kämpade inte emot själva attacken utan jag fokuserade på att ta djupa andetag och bara ta det lugnt...Wow, till och med där utvecklas jag! Hur awesome är inte det, att inte vara rädd för panikattacker längre?! Jag som alltid har varit rädd för det... Well, det är obehagligt men inte farligt och absolut inte dödligt :). (Det kan kännas som om man ska dö ibland.)

 

Som jag sa så går andra saker uppåt i mitt liv. Jag snackar med fler nya, kristna människor! :D. Speciellt kristna män. Yay! Jag som har alltid bett till Gud att jag vill ha en kristen man. Haha, ta det inte på fel sätt... Jag är inte intresserad utav någon på det sättet. Men jag går framåt, jag skapar mig fler kristen gemenskap. Det är det som är stärkt mig otroligt mycket, som har hjälpt mig att inte vara rädd för mina panikattacker bland annat. För det finns en hel del människor som ber för mig. Jag tackar Gud för mina kristna vänner när ens egen familj är dysfuktionell. Det behövs verkligen. Jag känner mig välsignad... 

 

Okej vad hände? När jag började blogga var jag ledsen och nu känner jag mig lite gladare. Jag tror jag verkligen behövde få ur mig det här från systemet... Jag känner mig ganska klar med att blogga just nu. Jag fick ut det jag ville få sagt. Ni får ha det så bra. Sköt om er. Puss och kram! /Tanya

Av Tanya - 2 mars 2016 04:28

Hej... Nu känner jag att jag behöver babbla på om mina känslor. Jag har känt mig ledsen på senaste tiden (veckorna) och jag kan inte ta på det, på vad det är eller varför. Inget traumatiskt har hänt mig (nå väl, inget mer/nytt i alla fall.) Jag känner mig frustrerad och distraherad. Jag har ingen riktig fokus längre. Jag hoppas och ber till Gud att det är endast på grund utav kosten och ingenting annat. Jag har ätit väldigt lite på senaste tiden, dricker dåligt med vatten och gott om läsk. Så jag har haft störningar med min dygnsrytm igen samt med sömnen.

 

Jag är energilös, överstressad och rastlös samt överväldigad som sagt. Nästan hela tiden, oavsett om jag gör något eller om jag är sysslolös. Jag känner en lätt känsla utav nedstämdhet. Nä, jag måste faktiskt ändra på kosten. Såhär kan jag inte ha det. Det är det första steget, då märker jag verkligen om det är endast kosten eller om det är något mer som spökar. Jag ska börja äta mer igen och inte äta ordenligt mat en gång om dagen... förut var det 2 gånger om dagen och nu har jag minskat ytterligare. Jag kan gå runt och vara hungrig i många timmar utan att bry mig om att äta. Jag har inte intresset att äta helt enkelt. Jag vill liksom inte, samt jag slavar med mediciner nu igen... ganska så big time. Haha... Så dålig jag är. Jag tar fortfarande mediciner dagligen men under väldigt konstiga tider. (Konstigare än vanligt då jag har eskalerat.) Jag orkar inte känna mig ledsen/nedstämd/off  nästan varje dag. Så jag vill börja ta hand om mig själv igen och åtminstone äta 2 ordentliga måltider igen. Jag känner mig seriöst fysiskt, psykiskt och själsligen svagare. Nästan som om en del av mig tynar bort lite grann vilket inte alls känns bra. Jag börjar till och med tappa intresset för att be regelbundet. Vill bara be när jag är i riktigt nöd, vilket jag gjorde för längesedan innan jag blev kristen. Men jag tvingar mig själv att be ändå varje dag även om det känns tungt, jag kan inte andas känns det som. Jag känner mig kvävd och jag känner att jag börjar tappa modet lite grann. Jag har bett om Guds beskydd att jag inte ska börja bli deprimerad igen, jag har vart fri ifrån depression under ca 1 år och vill verkligen inte få tillbaka det igen. Får jag det så är jag körd, då kommer jag inte vilja kämpa överhuvudtaget längre. Då kommer jag att sluta leva/överleva och jag kommer till slut bara... existera i princip. Jag vill inte förlora denna fight. Jag vill vinna nån gång. Varför ska allt vara så svårt? Varför ska det ta emot att äta mat som normala människor gör TROTS jag ÄR hungrig nästan hela tiden? Jag har totalt slutat lyssna på min kropp.

 

Jag är så van vid det så jag tänker inte automatiskt "oj jag är hungrig, jag borde äta något." Utan jag tänker mer "äsch jag orkar inte äta nu, jag äter senare" Sen så äter man typ 5 timmar senare... Vilket verkligen inte är bra. Det är så mycket motstånd nu bara, det är något (rädslor) som håller mig tillbaka. Snälla Gud, befria mig. Hjälp mig att få lusten, viljan och motivationen till att orka leva på riktigt och ta hand om mig själv. Jag vet inte i hur många år jag har bett den bönen. Periodvis är det mycket bättre, andra perioder eskalerar jag precis som jag har gjort nu.

 

Nog med det... Jag vill också berätta om hur min dag har varit. Jag har umgåtts med min bästa vän Nathalie (hon är en utav mina bästa vänner.) Sen så kände jag att jag saknade min syster så mycket (det var evigheter sen jag umgicks med henne senast) så jag bad henne att sova över. Vi kollade på film, har vart iväg och handlat lite gott snabbt och gått ut med hunden. (Min syster har en underbar söt liten hund som heter Charlie.) Gud vad jag älskar honom, han är så gullig, glad och sprallig av sig och så sjukt mysig! Nathalie gick hem för ca 4 timmar sen. Min syster valde att sova över här med hunden. Så nu ligger hon i vardagsrummet i min bäddsova och sover :).

 

Så fort jag blev ensam, alltså så fort Nathalie gick hem och min syster la sig så kände jag denna tunga börda igen... Ledsenhet, oro och lite modlöshet. Jag har känt så hela tiden egenligen men det känns inte lika starkt, eller jag uppmärksammar inte det på samma sätt när jag är med andra människor. Men när jag är ensam så känner jag mig bara så... ledsen på ett sätt ärligt talat. Jaja, nu så ska jag sluta babbla på. Jag ska börja äta mer mat igen och LYSSNA på min kropp när den ber om mat. Det är det första steget att komma ur denna onda cirkeln. Jag ska självklart hålla mig kvar vid Gud, för utan Gud har jag ingenting och är ingenting också för den delen. Jag kan lika gärna gå och då dö utan Gud, han är den som har hållit mig levande under dessa senaste 7 åren som jag har varit kristen... Jag tror inte någon orkade läsa det här inlägget (jag klandrar dig inte, haha.) Men jag kände att jag var tvungen att skriva av mig. Ha det så bra och sköt om er... Puss och kram. /Tanya

Presentation


Jag Älskar Jesus! :)

Gästbok

Fråga mig

16 besvarade frågor

Omröstning

Tycker du att min blogg är intressant?
 Ja, jätte intressant!
 Ja, den är intressant.
 Ganska intressant.
 Helt okej.
 Nja, sådär.
 Inte riktigt...
 Nej.
 Nej, det är inte riktigt min stil.
 Nej, den är tråkig.
 Nej, den är ganska tråkig.
 Nej, den är jätte tråkig.

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards