Hej... Jag vet att det är en konstig tid att blogga på just nu. Men jag känner att jag behöver skriva av mig lite. Jag har haft det ganska så tufft. Det jag går igenom har jag inte gått igenom förut på samma sätt. Det är annorlunda nu. Lite mer... djupare, intensivare. Jag känner att jag rensas ordentligt. Jag bearbetar alla känslor, smärtan, rädslor, oro och ångest. Samt min rädsla är att tappa/ge upp kontrollen till en viss del, samt min rädsla för att bli/känna mig övergiven. Jag sov... Jag vaknade av att min bästa vän Nathalie ringde mig. Jag brukar alltid ha ljudlöst så det borde jag egenligen inte ha vaknat utav men jag hade ljud på denna gång. Jag vaknade och hoppade typ till. Sen så när vi pratade sa hon något lite smått jobbigt (ingen big deal egentligen.) Vad hände? Jo... jag fick en ordentlig panikattack medans vi pratade i telefon. Jag grät något så hysteriskt. Jag skrek och vred i sängen utav smärta. Jag satte mig så att jag kände att jag hade mer koll/kontroll. Ligger jag ner i sängen känner jag att jag förlorar kontrollen ännu mer (hon föreslog att jag skulle ligga ner i sängen men kände att det skulle bli värre för mig då.) Jag skrek, grät, kunde inte andas och hela min kropp skakade. Hon blev rädd sa hon, det skrämde henne att hon inte var där och kunde hålla om mig. Hon bad mig och om och igen att lugna ner mig. Jag bara skrek och sa hur trött jag var. Att jag är stressad och att jag inte orkar med vissa människor längre för vissa är en stor börda i mitt liv.

Jag till och med la undan telefonen (hade högtalade på) jag halvt låg i sängen och la den bredvid mig och jag bara vred utav smärta (inte fysisk.) Den här dagen har varit lite jobbigt alltså stressigt för mig (eller snarare igår kanske jag ska säga istället.) Jag hade bara sovit i 5 timmar, haft ont i magen samt min oväntade förändringar skedde (jag ogillar förändringar) på det så attackerade min mamma mig verbalt. Säger saker som att jag gräver min egen grav osv, börjar att predika om mitt liv och hälsa rent genrellt. Men det stämmer inte. Hon har alltid varit den som gräver min grav, jag ber och bönar henne att sluta men hon knuffar undan mig. Sen så ger hon mig spaden och ber mig att hålla i den. Sen så säger hon "Kolla Tanya vad DU gjorde!!" Ungefär sådär är hennes stil. Hon gör inte det med flit, hon är inte ens medveten om det. Men det var inte det som triggade igång så att jag fick min panikattack utan det var när Nathalie ringde mig. Men jag kände att jag var på gränsen ändå så vad som helst hade kunnat trigga igång mig vid det laget.

Jag har bestämt mig för att inte ha kontakt med min mamma så mycket mer bland annat. Jag behöver paus, jag måste kunna andas... Hon stjälper mig genom att kritisera mig och "attackera" mig. Hon sprider liksom negativ energi :(. Så jag måste komma bort från henne nu för hon verkligen stjälper för mig just nu. Jag har nog med mitt eget ändå: Mitt mående som jag kämpar med (både fysiskt och psykiskt) mediciner, hormonrubbingar och ja, allt som ingår liksom. Jag måste välja mina stider, välja bort det som inte gynnar mig. Just nu vill jag eller jag MÅSTE fokusera på mig själv och min hälsa för att bli en sund frisk fungernade människa. Jag är trött på att lida utav rädslor, ångest och oro. Jag behöver inte någon som ger mer ved i elden, det är jag redan själv duktig på att göra, thank you very much. Jag försöker ändra mitt tänk angående vissa grejer, jag försöker vara mer snällare mot mig själv, mer förlåtande. Jag måste finna sinnesfrid. Inte tillfälliga som jag får ibland, utan en sinnesfrid som verkligen varar. Då måste jag verkligen ta hand om mig själv... 

Förutom att jag går igenom det här perioden med hälsan och vissa negativet som jag behöver rensa från mitt liv, så går det bra för mig faktiskt. Trots jag går igenom denna period känner jag mig starkare än någonsin. För i alla dessa år jag har fått panikattacker har jag varit rädd för det. Jag har liksom kämpat emot det vilket har lett till att jag mår illa, på gränsen att man vill spy liksom. Men denna gång var jag inte rädd för mina känslor, jag kämpade inte emot själva attacken utan jag fokuserade på att ta djupa andetag och bara ta det lugnt...Wow, till och med där utvecklas jag! Hur awesome är inte det, att inte vara rädd för panikattacker längre?! Jag som alltid har varit rädd för det... Well, det är obehagligt men inte farligt och absolut inte dödligt :). (Det kan kännas som om man ska dö ibland.)

Som jag sa så går andra saker uppåt i mitt liv. Jag snackar med fler nya, kristna människor! :D. Speciellt kristna män. Yay! Jag som har alltid bett till Gud att jag vill ha en kristen man. Haha, ta det inte på fel sätt... Jag är inte intresserad utav någon på det sättet. Men jag går framåt, jag skapar mig fler kristen gemenskap. Det är det som är stärkt mig otroligt mycket, som har hjälpt mig att inte vara rädd för mina panikattacker bland annat. För det finns en hel del människor som ber för mig. Jag tackar Gud för mina kristna vänner när ens egen familj är dysfuktionell. Det behövs verkligen. Jag känner mig välsignad... 

Okej vad hände? När jag började blogga var jag ledsen och nu känner jag mig lite gladare. Jag tror jag verkligen behövde få ur mig det här från systemet... Jag känner mig ganska klar med att blogga just nu. Jag fick ut det jag ville få sagt. Ni får ha det så bra. Sköt om er. Puss och kram! /Tanya

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hej alla! Jag har haft fullt upp dem senaste dagarna. Varit med en tjejkompis i söndags, samt drog till kyrkan den dagen. I måndags var jag med bästa vännen hela dagen och kvällen. Igår träffade jag min gamla pastor och fikade, kom hem och vilade...

Hej hej! Jag kände för att göra ett litet inlägg. Det jag har i tankarna och på hjärtat är en kille. En utav mina killkompisar för att vara mer specifik. Jag tänker på året 2023, som var. Vi har kommit närmare varandra, tack Jesus för det! (Ja jag gi...

Hej. Jag tänkte att jag skriver ett andra och sista inlägg för det här året. Jag är hemma hos min lillasyster, hennes sambo är med. Lilla bebis Léon som nu sover, mamma och min systers hund Charlie!   . Jag har tänkt på att ta mer hälsosamma val näst...

Hej hej! Jag bara känner att jag vill blogga innan året 2024 är officiellt här! Jag har aldrig förut (vad jag kan komma ihåg) varit ett helt år utan att blogga förut, så jag vill ha ett blogginlägg nu till 2023 som är kvar!   Så, hur har mitt år vari...

Hejsan, nu skriver jag från mitt hjärta. Jag känner sorg just nu. Vart tog mina krisnta vänner vägen? Tyvärr så lever jag för mycket utifrån känslolivet nu snarare än från Guds ande, där det finns glädje och frid att hämta. Istället så känner jag und...