Hej! Det var ett bra tag sedan jag bloggade senast... Bloggar från min mobil just nu. Orkar inte blogga vid datorn + jag befinner mig i vardagsrummet just nu, min laptop är i mitt sovrum. Jag vet inte hur jag ska riktigt börja med detta inlägg, men känner att jag behöver verkligen skriva av mig och få ur detta från mitt hjärta. Då det finns en del saker som tyvärr tyngre ner mig.

Utan att gå in på för många detaljer, så har jag fått reda på att en person, som jag såg som en rätt som nära vän... Har sårat mig. Ljugit för mig om allt möjligt. Den personen har blivit avslöjad. Men istället för att ta ett snack med mig, så flyr den personen ifrån mig. Vi har inte pratat sen dess. Troligen för den personen inte förväntar sig att jag ska förstå, då jag brukar oftast ha 0 tolerans mot lögnare. Jag tror att det är enklare för personen i fråga att fly och slippa riskera att jag avvisar den med hårda kalla ord, än att den kontaktar mig och får vad den hade förväntat sig. Men grejen är med mig är att jag har faktiskt förändrats - till det bättre. Jag är snällare av mig, mer nådig. Mer förstående och förlåtande. Om jag inte misstar mig så tror jag att mitt förra nyårslöfte var att jag skulle bli en mer nådigare människa. Det har jag lyckats med väl!

Jag saknar personen i fråga som i dagens läge inte har kontakt med. Mer än så vill jag inte gå in på. Jag har typ "glömt" det som är bra och är allmänt uppslukad av smärta. Det har även gått över 1 år sedan, sen min gammelmormor gick bort. Något som jag ännu bearbetar med. Jag känner generellt en rätt så djup sorg, smärta och ilska i min själ. Tidigare igår/idag fick jag ett känslomässigt utbrott och bara grät ut över allt möjligt, som jag bär inom mig. Nu får Gud gripa in och hjälpa mig... Jag behöver en andlig och själslig "semester." Semester från smärta, ilska och sorg. Jag vill kunna känna glädje igen, vilket var längesedan jag gjorde det sist...

Jag har i princip lagt ner med att blogga men kände verkligen att jag behövde skriva av mig nu. Inte för att jag skrev så detaljerat, men ändå. Jag vet ju vad det hela handlar om. Ibland känns det så tungt att leva. Med flera olika sjukdomar, en diagnos och mitt sinne som aldrig verkar vara stilla under en längre period. Jag tror att en del utav mitt problem är att jag har nog för mycket fokus på det som är fel/dåligt just nu och för lite på Jesus och mina välsignelser som jag faktiskt har här i livet... Inte för att jag nödvändigtvis är otacksam, mer som att jag inte är bra på att leva i en limbo. Jag har rätt så stort kontroll behov och vill veta allting i förväg i princip. Jag vill kunna släppa taget mer och lita på Gud mer... Men det är en utmaning. Människas natur går för det mesta helt emot Guds natur och därför är det alltid en ständig kamp.

Jag tänker avrunda här nu... Lägga mig snart. Ska städa senare idag. Jag behöver nog bara ta hand om mig själv nu och be. Ha fokus på Jesus. Lita på att allt kommer ordna sig och att Jesus kommer befria mig från denna smärta och ilska jag upplever, för jag tror det är det som gör mig så ledsen, utmattad och stjäl all min energi för tillfället. Jag tror på att nästa år blir bättre. Det kommer inte bli sämre i alla fall då jag har redan haft ett dåligt år... Aja hur som helst. Ha det så bra och Gud välsigne er alla! /Tanya