Hejsan. Detta är troligen sista gången jag bloggar som 27 åring, då jag blir 28 nu på söndag... Det blir inte alls mycket till firandet, delvis för jag bryr mig inte riktigt om sånt längre men också för jag har inte planerat in något särskilt. Det blir jag, min lilla syster och en utav mina bäsra vänner: Nathalie. Jag vet inte vad vi ska göra. Jag ska eventuellt ta mig till kyrkan nu på söndag, sen så kommer de hit men mer än så vet jag inte. Det känns tråkigt att fylla år om jag ska vara helt ärlig. Det känns inte som något speciellt men samtidigt så känner jag mig smått "gammal."

Sen så hatar jag detta tropiska värme, det är inte nådigt! Jag och fler kristna har börjat be till Gud att han ska sända regn då det har börjat brinna under flera olika ställen här i Sverige. Det är svårt för mig att sova gott non stopp om nätterna. Jag längtar till hösten faktiskt! Jag gillar själva kylan och svala känslan det är i början av hösten, men jag gillar inte mörkret, Det vore perfekt om det kunde vara svalt/kallt men ändå ljust ute om dagarna till ganska så sent på kvällen. Men men, det är som det är.

Jag har mått konstigt, som vanligt på den senaste tiden. Det är upp och ner hela tiden, men jag mår mentalt bättre  nu än vad jag gjorde hela förra året. Jag hatade året 2017, en utav de jobbigare åren som jag fick genomlida av flera olika anledningar, en utav dem var på grund utav min gammelmormors död, vilket jag ännu bearbetar. Sen så misstänker jag att jag kanske har bipolär också, då mina svackor och känslor pendlar ganska mycket. Jag har alltid "skyllt" det på mina hormonrubbningar och brist på ordentliga rutiner, men nej... jag tror det är mer än så faktiskt. Jag har alltid gett mig själv skulden för mitt mående men jag tror att jag börjar inse att det finns saker som jag inte helt kan kontrollera, som inte är mitt fel. Det är aldrig kul att känna skuld och skamkänslor för att ens humör och dagar kan svaja så mycket från period till perod, man börjar tillslut känna sig galen när man skyller allt på sig själv. Så jag försöker släppa skulden men ändå ta ett visst ansvar på något sätt. Det är en svår balansgång att gå på kan jag säga er, men jag lär mig sakta men säkert! :)

Ja, jag känner att jag inte har så mycker mer att lägga till. Jag har shoppat ganska så mycket på senaste tiden för att trösta mig själv, känner att jag behöver dra ner på det då det orsakar mer stress än lättnad i längden. En liten påminnelse till mig själv bara :). Men jag hoppas att ni mår bra. Ha det så bra och Gud välsigne er alla. Puss och kram /Tanya.