Hejsan. Jag känner att jag behöver blogga lite mer, jag har fortfarande saker i mitt hjärta som jag bär med mig. Jag har på den senaste tiden upplevt mycket jobbiga frestelser, tankar som säger åt mig saker som jag egentligen inte vill göra och därför ska jag inte heller fullfölja det tankarna säger till mig, för skulle jag lyssna på det så skulle mitt liv gå åt helvete och det skulle sluta med döden, i värsta fall. Ja, ni läste rätt. Minns ni att jag har bloggat förut att innan jag blev kristen så var jag självmordsbenägen? Jag hade mycket självmordstankar, jag har vart fri ifrån det i 10 år, sen den dagen jag tog emot Jesus. Frestelserna var att jag skulle slita bort mitt korshalsband, lämna min tro och säga "hejdå Gud" och göra som jag själv vill, vilket är dumma och skadliga saker som skulle leda åt helvete som sagt.

Men jag tänker inte ge upp min tro, hur jobbigt jag än har det just nu, även om det är tilltalande att lämna allt jag känner till och gå mot en destruktiv väg. Jag vill till och med lämna människor bakom mig, bara frigöra mig själv och glömma allt jag känner till i princip, men det är inte hälsosamt eller hållbart i längden, så några korkade beslut baserade på tillfälliga tankar och känslor kommer jag inte ta. Det gäller att ha fokus, veta att det gör ont just nu men det kommer inte alltid göra det. Jag har den senaste halvåret känt mig deprimerad och hopplösheten har utökat mer och mer för varje dag. Jag har börjat tro och tänka att jag inte är älskvärd och att jag kommer dö och leva ensam, vilket jag vet inte stämmer.

Jag behöver Jesus och bön nu mer än någonsin, men jag orkar inte alltid lyfta upp mig själv längre i bön. ja, jag ber. Men jag är och känner mig passiv.Jag lyssnar på lovsånger, ser på predikningar då och då, läser bibeln, för att hålla mig flytande. Så att jag inte gör farliga, skadliga saker mot mig själv. För att hålla mig kvar vid det hoppet som finns kvar, medan jag väntar och ber att hoppet ska växa mer i mig, istället för att tyna bort... Jag vet varför jag har hamnat här. Jag tappade fokus. På det som är bra. På Jesus. Jag vände mig bort blicken från Jesus och började kolla på mig själv istället. På det som är fel och trasigt och brustet, då försöker jag fixa mig själv på helt fel sätt eller så flyr jag ifrån allt, vilket är fel. Jag få mig själv ur vägen och ha min blick fäst på Jesus igen, det är då jag mår som bäst och är som mest levnadsglad. Det är då jag vill leva, istället för att hoppas på att Gud tar mig hem snart och tro/tänka att mitt liv kommer vara fylld med elände och smärta.

Jag behöver börja gå till kyrkan igen och min hemgrupp, vi människor är inte skapta för att vara eller gå igenom saker ensam. Jag behöver mer stöd, mer positivtet i mitt liv. Jag får helt enkelt mata mig själv med Guds ord mer, så jag blir glad och hoppfull igen som jag var förra året i somras :). Jag vet att Gud är med mig, det gäller bara att prioritera om, prioritera rätt. Jag klarar detta! Jag ÄR stark i Kristus. I mig själv är jag ingenting, men i Kristus är jag allting. Jag är älskad, värdefull, godkänd, bra som jag är. Tack Jesus för bibeln och för Psaltaren särskilt   . När jag började blogga så kände jag sorg och hopplöshet, jag känner ännu sorg men hoppet börjar framträda lite mer nu. Det är säkert en kombination utav mitt bloggande och det faktum att jag lyssnar på en lovsång just nu :). Tack ni som vill och orkar läsa min blogg, jag uppskattar det! Puss och kram, ta hand om er fina ni! /Tanya

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hej alla! Jag har haft fullt upp dem senaste dagarna. Varit med en tjejkompis i söndags, samt drog till kyrkan den dagen. I måndags var jag med bästa vännen hela dagen och kvällen. Igår träffade jag min gamla pastor och fikade, kom hem och vilade...

Hej hej! Jag kände för att göra ett litet inlägg. Det jag har i tankarna och på hjärtat är en kille. En utav mina killkompisar för att vara mer specifik. Jag tänker på året 2023, som var. Vi har kommit närmare varandra, tack Jesus för det! (Ja jag gi...

Hej. Jag tänkte att jag skriver ett andra och sista inlägg för det här året. Jag är hemma hos min lillasyster, hennes sambo är med. Lilla bebis Léon som nu sover, mamma och min systers hund Charlie!   . Jag har tänkt på att ta mer hälsosamma val näst...

Hej hej! Jag bara känner att jag vill blogga innan året 2024 är officiellt här! Jag har aldrig förut (vad jag kan komma ihåg) varit ett helt år utan att blogga förut, så jag vill ha ett blogginlägg nu till 2023 som är kvar!   Så, hur har mitt år vari...

Hejsan, nu skriver jag från mitt hjärta. Jag känner sorg just nu. Vart tog mina krisnta vänner vägen? Tyvärr så lever jag för mycket utifrån känslolivet nu snarare än från Guds ande, där det finns glädje och frid att hämta. Istället så känner jag und...