Hejsan! Jag känner att jag ville verkligen blogga just nu. Oftast har jag bloggat när jag mår dåligt men vill även blogga nu när jag mår bra! Jag har tagit det hyfsat lugnt idag. Tagit en promenad, hämtat ut 2 paket, (köpte en parfym från Olympa och ansiktspimer från Hourglass, ifall någon undrar.) Jag har på senaste tiden känt mig lugn inombords, jag har mått bra. Eller tja, bättre i alla fall. Och det finns en anledning till det. Eller ja, flera. Men en utav dem anledningarna är stort för mig. Som ni vet (ni som känner mig eller har läst min blogg ett tag) vet att jag har växt upp utan en pappa och har inte haft någon relation med honom och hur mycket jag har lidit av detta.

Jag har vart så ledsen till och från i alla dessa år. Men så är det inte längre! För några veckor sen så sökte jag vänförfrågan till min pappa på Facebook, men jag tänkte inget mer om det och trodde inget mer om det. Inte nog med att han accepterade min vänförfrågan (vilket jag misstänkte att åtminstone det borde han göra) utan han skrev till mig senare samma kväll. Han är skild nu, och han har berättat för mig en del saker om hans ex fru, bland annat hur mycket hon störde sig på den gången pappa träffade mig november år 2011. Ja, i alla fall. Pappa ville jag skulle träffa honom redan dagen efter och åka hem till honom och sova där, Men vi båda kom överens på den torsdagen att det skulle vara för mycket för snabbt. Vi träffades denna veckan, på en fredag, hos mina kusiner. Kusiner från pappas sida alltså, som också har vart som främlingar för mig, men som jag nu håller på och lär känna. Det känns mer och mer naturligt och bra ju längre tiden går.

Vi hade trevligt den kvällen vi alla träffades, hemma hos mina kusiner. Pappa bor väldigt nära dem så det var ju lägligt för oss alla. Jag känner att jag har landat mycker mer i mig själv nu, som person men även min självkänsla sen pappa kom in i mitt liv. Vi har kontakt nästan dagligen (det är mest han som kontaktar mig först) vilket glädjer mig, för det betyder att han genuint visar intresse och att han vill ha mig i mitt liv. Gud har äntligen hört mina böner, han räknade mina tårar och torkade dem och nu läker mitt hjärta. Jag känner mig inte alls lika trasig som jag brukade göra förut. Tack Jesus för bönesvar!   Jag är så tacksam så ni anar inte. Det är värmande, ödmjukande och inger glädje och trygghet i mitt liv. Detta hade inte vart möjligt utan Gud, för utan Gud så hade jag inte orkat hålla hoppet uppe. Jag hade antingen gett upp, blivit bitter eller så hade det vart en kombination utav dem båda. Ledsen har jag vart på min pappa, men aldrig riktigt arg och bitter, vilket jag är faktiskt glad över! Pappa har också berättat för mina bröder att jag existerar. Min yngsta lillebror Kristoffer tog det bra. Viktor däremot? Not so much. Men jag vet att det är inget personligt mot mig, han mår dåligt och vill inte ha nya människor i hans liv, vilket jag faktiskt kan förstå. Det enda jag kan göra nu är att fokusera på Jesus, på mitt liv och på min relation med min pappa och be för min bror undertiden. Mer än så kan jag inte göra. Är det något jag har lärt mig så är det att tålamod är nyckeln. Tid, tålamod och bön. Det inger hopp, glädje och styrka i det långsiktiga. 

Tack för er som läser min blogg och bryr er nog att läsa den. Trots jag har blivit mycket sämre på att blogga jämfört med förut. Eller vissa av er kanske inte bryr er så mycket, utan är mest nyfikna. Det är jag också okej med!   . Ni får ha det så bra. Puss och kram! /Tanya