Hejsan. Detta är troligen sista gången jag bloggar som 27 åring, då jag blir 28 nu på söndag... Det blir inte alls mycket till firandet, delvis för jag bryr mig inte riktigt om sånt längre men också för jag har inte planerat in något särskilt. Det blir jag, min lilla syster och en utav mina bäsra vänner: Nathalie. Jag vet inte vad vi ska göra. Jag ska eventuellt ta mig till kyrkan nu på söndag, sen så kommer de hit men mer än så vet jag inte. Det känns tråkigt att fylla år om jag ska vara helt ärlig. Det känns inte som något speciellt men samtidigt så känner jag mig smått "gammal."

Sen så hatar jag detta tropiska värme, det är inte nådigt! Jag och fler kristna har börjat be till Gud att han ska sända regn då det har börjat brinna under flera olika ställen här i Sverige. Det är svårt för mig att sova gott non stopp om nätterna. Jag längtar till hösten faktiskt! Jag gillar själva kylan och svala känslan det är i början av hösten, men jag gillar inte mörkret, Det vore perfekt om det kunde vara svalt/kallt men ändå ljust ute om dagarna till ganska så sent på kvällen. Men men, det är som det är.

Jag har mått konstigt, som vanligt på den senaste tiden. Det är upp och ner hela tiden, men jag mår mentalt bättre  nu än vad jag gjorde hela förra året. Jag hatade året 2017, en utav de jobbigare åren som jag fick genomlida av flera olika anledningar, en utav dem var på grund utav min gammelmormors död, vilket jag ännu bearbetar. Sen så misstänker jag att jag kanske har bipolär också, då mina svackor och känslor pendlar ganska mycket. Jag har alltid "skyllt" det på mina hormonrubbningar och brist på ordentliga rutiner, men nej... jag tror det är mer än så faktiskt. Jag har alltid gett mig själv skulden för mitt mående men jag tror att jag börjar inse att det finns saker som jag inte helt kan kontrollera, som inte är mitt fel. Det är aldrig kul att känna skuld och skamkänslor för att ens humör och dagar kan svaja så mycket från period till perod, man börjar tillslut känna sig galen när man skyller allt på sig själv. Så jag försöker släppa skulden men ändå ta ett visst ansvar på något sätt. Det är en svår balansgång att gå på kan jag säga er, men jag lär mig sakta men säkert! :)

Ja, jag känner att jag inte har så mycker mer att lägga till. Jag har shoppat ganska så mycket på senaste tiden för att trösta mig själv, känner att jag behöver dra ner på det då det orsakar mer stress än lättnad i längden. En liten påminnelse till mig själv bara :). Men jag hoppas att ni mår bra. Ha det så bra och Gud välsigne er alla. Puss och kram /Tanya.

Hejsan! Jag mår bättre nu. Problemet och mina jobbiga omständigheter kvarstår, men jag har funnit mer frid i min själ nu. Jag har helt enkelt fått kaptilureat. Jag hade en mörk period där jag började övertänka och analysera allting, det orkar jag inte göra längre. Så jag upplever mer frid nu eftersom det är mer stilla i mina tankar just nu. Vilket är väldigt skönt! Jag har lyssnat på en del predikningar och läst bibeln, det hjälper mig att boosta min tro och tillit på Gud, hjälper mig att fokusera på Jeuss, nuet och framtiden, än att älta saker som har hänt och ständigt beklaga över hur missnöjd jag är med enna situation jag befinner mig i. Jag kan ändå inte göra något åt det, så det är bara att acceptera läget, se framåt och gå vidare. Jag är trött på att driva mig själv till vansinne med en massa onödiga tankar som inte kan påverka min situation eller tillvaro just nu. Jag kan bara kontrollera min attityd, inte det som händer runt om kring mig.

Jag vet inte vad jag ska göra riktigt. Jag känner mig en aning uttråkad. Jag borde egentligen tvätta och fixa här hemma lite, men det orkar jag inte med just nu. Jag skjuter upp det tills vidare :). Jag vet inte vad mer jag ska säga riktigt, annat än att jag har funnit mer frid just nu. Jag tror inte ens att det finns någon som läser min blogg längre, haha. Har ju varit väldigt inaktiv i vilket fall, så... Jaja. Ni som läser. Ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tani

Hej! Det var ett bra tag sedan jag bloggade senast... Bloggar från min mobil just nu. Orkar inte blogga vid datorn + jag befinner mig i vardagsrummet just nu, min laptop är i mitt sovrum. Jag vet inte hur jag ska riktigt börja med detta inlägg, men känner att jag behöver verkligen skriva av mig och få ur detta från mitt hjärta. Då det finns en del saker som tyvärr tyngre ner mig.

Utan att gå in på för många detaljer, så har jag fått reda på att en person, som jag såg som en rätt som nära vän... Har sårat mig. Ljugit för mig om allt möjligt. Den personen har blivit avslöjad. Men istället för att ta ett snack med mig, så flyr den personen ifrån mig. Vi har inte pratat sen dess. Troligen för den personen inte förväntar sig att jag ska förstå, då jag brukar oftast ha 0 tolerans mot lögnare. Jag tror att det är enklare för personen i fråga att fly och slippa riskera att jag avvisar den med hårda kalla ord, än att den kontaktar mig och får vad den hade förväntat sig. Men grejen är med mig är att jag har faktiskt förändrats - till det bättre. Jag är snällare av mig, mer nådig. Mer förstående och förlåtande. Om jag inte misstar mig så tror jag att mitt förra nyårslöfte var att jag skulle bli en mer nådigare människa. Det har jag lyckats med väl!

Jag saknar personen i fråga som i dagens läge inte har kontakt med. Mer än så vill jag inte gå in på. Jag har typ "glömt" det som är bra och är allmänt uppslukad av smärta. Det har även gått över 1 år sedan, sen min gammelmormor gick bort. Något som jag ännu bearbetar med. Jag känner generellt en rätt så djup sorg, smärta och ilska i min själ. Tidigare igår/idag fick jag ett känslomässigt utbrott och bara grät ut över allt möjligt, som jag bär inom mig. Nu får Gud gripa in och hjälpa mig... Jag behöver en andlig och själslig "semester." Semester från smärta, ilska och sorg. Jag vill kunna känna glädje igen, vilket var längesedan jag gjorde det sist...

Jag har i princip lagt ner med att blogga men kände verkligen att jag behövde skriva av mig nu. Inte för att jag skrev så detaljerat, men ändå. Jag vet ju vad det hela handlar om. Ibland känns det så tungt att leva. Med flera olika sjukdomar, en diagnos och mitt sinne som aldrig verkar vara stilla under en längre period. Jag tror att en del utav mitt problem är att jag har nog för mycket fokus på det som är fel/dåligt just nu och för lite på Jesus och mina välsignelser som jag faktiskt har här i livet... Inte för att jag nödvändigtvis är otacksam, mer som att jag inte är bra på att leva i en limbo. Jag har rätt så stort kontroll behov och vill veta allting i förväg i princip. Jag vill kunna släppa taget mer och lita på Gud mer... Men det är en utmaning. Människas natur går för det mesta helt emot Guds natur och därför är det alltid en ständig kamp.

Jag tänker avrunda här nu... Lägga mig snart. Ska städa senare idag. Jag behöver nog bara ta hand om mig själv nu och be. Ha fokus på Jesus. Lita på att allt kommer ordna sig och att Jesus kommer befria mig från denna smärta och ilska jag upplever, för jag tror det är det som gör mig så ledsen, utmattad och stjäl all min energi för tillfället. Jag tror på att nästa år blir bättre. Det kommer inte bli sämre i alla fall då jag har redan haft ett dåligt år... Aja hur som helst. Ha det så bra och Gud välsigne er alla! /Tanya

Hejsan. Det var längesen jag bloggade senast, månader sen!! Jag tänker alltid när jag bloggar "åh jag borde blogga oftare, som jag gjorde förut!" Men jag glömmer alltid det och har inte den vanan kvar längre helt ärligt talat. Jag tycker personligen att jag delade med mig FÖR MYCKET förut. Jag höll inte vissa saker mer privat när jag borde ha gjort det. Men jag tror att jag behövde vara så öppen förut, eftersom jag mådde väldigt dåligt och var jämt omgiven utav människor som var energitjuvar. Som konstant gjorde illa mig, sårade mig, ljög, högg mig i ryggen och mycket sånt. Man kan säga att jag hade för många "Judas" i mitt liv då helt enkelt. Jag vandrade tillbaka lite i bloggen de senaste timmarna och får blandade känslor. Jag mådde både bättre och sämre förut än vad jag gör idag på samma gång.

Jag mår sämre fysiskt men mår bättre psykiskt. Förut var det ju tvärtom. Så jag är fortfarande obalancerad kan man säga. Så vad har hänt i mitt liv på senaste tiden? Allt och inget, skulle jag påstå. Utanpå ser allt som vanligt ut men det är mycket som sker inuti mig och i andevärlden. Jag har varit rätt så stressad och pressad under den senaste tiden, men nu så vilar jag att Jesus. Vilket innebär att man slösar inte sin tid och energi på att oroa sig över ALLTING och försöka kontrollera saker man INTE kan kontrollera. Jag litar på Gud mer med både mitt hjärta och sinnet, men särsklt hjärtat. Det är det som innebär att vila i Gud. Lita på Gud och kasta sina bekymmer på honom och inte försöka lista ut allting eller bekymra sig hela tiden, övertänka osv.

Ikväll ska jag ta mig till hemgruppen, känner att jag behöver sova lite innan dess då jag har varit vaken sen runt 3-4 på natten... fråga mig inte varför, haha. Jag vaknade till då och valde att gå upp. Men just nu tänkte jag lyssna på lite lovsånger och sånt innan jag vilar/sover. Sen så blir det att gå upp, fixa sig lite, äta mat och ta sig till hemgruppen. Det är bara att värma gårdagens mat, lagade pasta med köttfärssås. Mums! :). Jag känner att jag har sagt mitt nu. Ni får ha det så bra. Gud välsigne er! Puss och kram. /Tanya

Hej. Just nu är jag inte hemma. Efter nyår så sov min amerikanska bästa vän Krista över hos mig. Sen så dagen eftet nyår tog vi oss till mamma och åt middag där. Sen så frågade hon mig mitt från ingenstans om jag ville följa med henne hem. Jag är den som ALLTID rent spontant säger nej till nya saker, speciellt om det inte är planerat. Men jag kände hur den Helige ande ledde mig. Jag kände "ja" ett glatt ja i mitt hjärta och i min själ. Jag är så glad att jag tog det belsutet för jag har haft det hur mysigt som helst hemma hos henne! Senare idag vid 18 tiden tänkte jag ta mig hemåt. 

Första dagen jag åkte hem till henne (vi åkte tillsammans från mitt hem till där hon bor) så kom vi hem rätt så semt. Så det var bara att ta det lugnt, äta lite och sen sova. Idag så tog vi oss till Stan. Vi gick runt där och kollade lite vid olika affärer och så. Det slutade med att jag köpte kroppsprodukter från The body shop. Det var kokos tema, body butter, scrub osv. Det doftade underbart! Sen så tog vi oss till Subway (vi åt inte där) vi handlade lite och sen tog bussen hem till henne igen. Sen så åt vi där hemma hos henne. Tog det lugnt, kollade på en film tillsamamns. Sen så bad vi, diskuterade olika saker och sånt. Hon har lagt sig förlängesdan nu och det borde jag också göra.

Jag tycker det känns både skönt men också tråkigt att komma hem igen. Jag hade inte haft emot att stanna här 2 dagar till då jag trivs här väldigt bra! Men samtidigt är det skönt att komma hem till sin vanliga vardag och rutiner. Vi får se till att träffas oftare helt enkelt :). 

Jag skulle kunna blogga mer, om mer djupare saker som om mina tankar, kämslor, funderingar och sånt. Men jag känner att jag vill skippa det just nu då jag verkligen behöver sova. Innan jag åker hem kanske vi ska ta en liten promenad tillsammans, vi får se. Men vi kommer åtminstone ta det lugnt hur det än blir. Ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tanya

Hej... det var ett tag sen jag bloggade. Tänkte skriva ett snabbt inlägg innan det nya året är officiellt här. Som ni har märkt så har jag inte bloggat så speciellt mycket på senaste tiden. Men jag har såklart gått igenom mycket.

Min gammelmormor dog den 16/11, vilket var tufft då morfar dog den 24/11 - 2004. 2 dödsfall i just November månad... jag tänker inte så mycket på det längre men när jag väl gör det så gör det såklart ont inom mig. Jag minns det, jag kom dit försent. Jag kom till hennes hem när hon hade redan gått bort för en kort stund sedan, ca en halvtimme tidigare. Det var hjärtkrossande att se hennes lik där... min älskade gammelmormor! Jag saknar henne... ?. Det känns inte bra att börja det nya året utan henne. Hon blev 81 år gammal. Jag önskar att hon hade levt tills hon var 100 år så man hade haft lite extra tid med henne. Men samtidigt så led hon ju, hon mådde sämre och sämre tills hon gick bort. Det var sorgligt men hennes död vad fridfullt, hon hade inte panik! ?.

Jag har agerat lite konstigt sen sorgen, inte varit mig själv riktigt. Isolerat mig själv mer, mer tom på ord. Känt mig mer sårbar och oälskad på senaste tiden. Men jag vet att det är bara en tung process för mig just nu. Snart så kommer jag må bättre och bli mer mig själv igen ?.

Just nu är jag med min bästa vän Krista hemma hos mamma och min lillasyster, hennes vän firar också nyår här + 4 hundar är här! Nu tänkte jag avrunda detta blogginlägg. Mitt nyårslöfte är att jag ska bli en bättre, nådigare människa.

Ni får ha en underbart gott nytt år och Gud välsigne er alla! Puss och kram / Tanya.

Hej... Jag kände att jag behöver skriva av mig lite. Denna månaden har jag känt mig lite ensam, av olika personliga anledningar. Jag går igenom något, som inte alla kan förstå sig på, det förväntar jag mig inte heller att folk ska. Det är få som jag har berättat för vad jag går igenom. Det känns ensamt, frustrerande och lite tufft ärligt talat. Jag kan inte låta bli att få lite tårar i ögonen medan jag skriver ut det här. Jag vet att jag är egenligen aldrig ensam, för jag har ju Jesus. Men mänskligt sätt, känner jag mig rätt så ensam på ett sätt. Jag är den som bär alla andra som mår dåligt och behvöer hjälp, men det är få som kan eller ens vill bära mig på samma sätt. Jag har endast Jesus att vända mig till när det gäller såna saker. Det är endast han som bär mig och jag bär alla andra, verkar det som.

Jag väntar på att få bönesvar från Gud. Det är tufft att vänta. För det är inget som jag själv kan påverka eller skynda på procssen. Det är inte så att jag har en dålig hälsa och jag själv kan ändra på det genom motion t.ex Nej, det är något som endast ligger i Guds händer. Jag har väntat så länge. Jag har utvecklat enormt mycket tåldamod generellt och det tackar jag Gud för. Men det är tufft. Ibland kan det känns ledsamt, ensamt och frustrerande att få bönesvar. Att ens hjärtas begär ska äntligen få bli uppfyllda. Men jag kan inte göra något annat än att fortsätta vänta, ha modet och tålamodet uppe. Det går liksom inte. Jag har en positiv attityd för det mesta, även om det känns tufft ibland.

Vissa saker känns lite sorgligt, lite smärtsamt till och från. Men jag får fortätta ta mig framåt, vänta på Guds timing med en god attityd och fortsätta. Det är inget jag kan göra åt det. Jag vet att jag upprepar mig, men jag behöver det få ut från mitt system. Jag kan tyvärr inte nämna vad det handlar om. Det angår inte andra. Jag tänkte avlsluta det här inlägget nu, med tanke på att jag ändå inte kan eller vill gå in djupare på vad det handlar om. Jag får fortsätta att be och hålla ut helt enkelt.

Ni andra får ha det så bra. Sköt om er! /Tanya

Hej. Jag insåg precis att jag inte hade bloggat något under hela förra månaden. Jag vet egentligen inte ens vad jag ska skriva längre. Jag är 26 nu, är 1 år äldre. Det känns inget speciellt att fylla år ärligt talat. Jag vill nästan avsluta inlägget här, haha. För jag vet inte alls vad jag ska skriva. Jag har kollat på 2 bra kristna filmer, både igår och imorse. Den jag såg igår heter War Room och den jag såg för några timmar sen efter The war within. Jag rekommenderar starkt dessa filmer, helt underbara! Jag tänkte faktiskt börja se på fler kristna filmer generellt. Det har väldigt bra budskap och är baserat på sanningen. Guds ord är sanningen :).

Anledningen till att jag inte har så mycket att skriva om är att för att på utsidan ser det lugnt och stilla ut. Det är som vanligt liksom. Men jag går konstant igenom en personlig, inre andlig utveckling. Visst skulle jag kunna skriva lite om det då. Jag har alltid haft kontroll behov och varit svarsjuk av mig. Min svartsjuka har minskat DRAMATISKT efter en månads konstant mardrömmar om att min framtida partnet var otrogen mot mig. Ibland ångrade han sig och bad om förlåtelse i drömmen, ibland så var han kall vilket sårade mig mer i drömmen. Så jag valde att släppa kontrollen till Gud. Nu är svartsjukan i princip som bortblåst :). Jag kämpar fortfarande med kontrollbehov men jag har gjort stora framsteg där med...

Jag kämpar också med lustar, nästan dagligen. På olika sätt i olika områden i mitt liv. Problemet är att jag är bekväm med mina lustar. Jag älskar de mer än vad jag hatar de, för jag ser mer fördelar än nackdelar med det. Jag vet att det gör mitt hjärta mer kallt har jag nyligen insett och det är inte bra. Men jag hatar inte det tillräckligt för att ge upp om mina lustar. Inte än... Men jag måste omvända mig. Det känns som om jag måste komma till något slags djupare insikt innna jag helt kan ge upp det. Jag får be om det, be om att få se konsekvenserna utav lustar. Jag bad om samma grej angående kontrollbehov, då visade Gud mig att kontrollbehov och rädslor går hand i hand. Så länge jag har behovet att kontrollera mig själv, min omgivning och andra människor så kommer rädslan finnas kvar - och växa dessutom. Då kände jag att jag ville helt ge upp om det. Jag sa till Jesus att han får ta det, för jag vill inte vara rädd längre...

Eftersom jag fortfarande kämpar med kontrollbehov så kämpar jag fortfarande med rädslor. Men i mildare grad nu. Jag har fortfarande mina basic rädslor kvar, men i mildare och sundare form utav det. Jag brukade vara rädd för nästan allting. Men nu så är jag mycket friare, starkare. Allt det tack vare Jesus. Jag har då inte tagit hjälp av psykologer, mediciner för psyket eller liknande. Utan all ära går till Gud! :)

Jag känner att jag inte har så mycket mer att skriva om just nu. Men ni får ha det så bra. Puss och kram! /Tanya