Hejsan! Mycket har hänt sen jag bloggade senast. Jag gick igenom både vanlig röntgen men också magnetröngen för det behövdes. Det visade sig att jag hade en stor mega 7 kg cysta, en krossad äggstock och något konstigt på levern. Men levern var bara en missbildning, då jag har endast 70% lever kvar i mig. Den vänsta sidan är nästan helt borta, så jag är född med detta. Men jag hade en cancer i själva cystan, som nu har operats bort tillsammans med bägge mina äggstockar, vilket jag är väldigt lycklig över, Hallelujah! För nu slipper jag dessa förbannade hormonrubbningen PCOS, jag slipper mens och ingen man kan komma och tjata om att få skaffa barn med mig. Jag har aldrig velat ha barn, och kommer aldrig vilja ha det heller, kan jag lova er. Nu har jag en hormonspiral i mig och jag använder p-plåster för att slippa hamna i klimakteriet, men det verkar som om det är mina kvinnliga hormoner som drar till sig cancer, så det kan hända att jag behöver i framtiden sluta använda mina p-plåster och ta anti horomoner till mediciner istället, men det var inte aktuellt just nu, så det ska jag inte ens fokusera på. Jag tar nu cellgifter som jag började i måndags, för en vecka sen nu, för min cancer som jag hade som heter Lågradig serös cancer. Jag tar det vart trejde vecka, den jag tog i måndags var min första behandling. Jag ska ha 6 behandlingar, vart trejde vecka. Så det blir 18 veckor, dvs 5-6 månader. Man kunde få alla olika möjliga biverkingar men det enda jag har verkligen märkt av, är att jag har lite domningar i benen och har ont i själva skelettet, de gav mig en mild dos, 75% av cellgifterna istället för 100%. De kommer gå utifrån mitt mående och jag funderar på att stanna vid 75%, jag har inte lust att uppleva fler eller intensviare biverkningar.



Allt detta tar jag med en klackspark, då jag har goda chanser att bli totalt friskförklarad. Min läkare sa till mig att detta var den näst bästa nyheten jag kunde få, för den bästa vore om jag inte hade cancer alls. Jag känner mig frisk, stark och mer levnadsglad än vad jag har någonstin gjort förr efter jag opererades! Det enda som är lite jobbigt för mig är att jag kommer tappa mitt hår, så skallepär kommer snart! Imorgon ska jag dra till Uppsala med min lillasyster och mormor för att kolla på peruk, ska skaffa en som är så lik mitt eget som möjligt. Den billigaste kostar 6000 kr, så billigt blir det inte. Men men, jag vägrar gå runt flintskallig, så peruk får jag ha åtminstone ett par månader! Angående mitt hår så har jag förlorat mitt hår redan nu väldigt mycket. Jag ska visa upp 2 äldre bilder på mig när jag hade som starkast, tjockast, och friskast hår, och jämföra med nu när mitt hår har blivit sådär patetiskt tunt och allmänt sämre kvalité. Men det är inte bara operationen och cancern som har orsakat det, det är flera orsaker, jag kan göra ett helt inlägg om det om ni vill veta mer. Lämna en kommentar så fixar jag det!



Jag är ändå så otroligt välsignad i allt detta, jag slipper dö och jag kommer bli helt bra, det tror jag på fullständigt. Tack Jesus! Jag älskar mitt liv nu mer än vad jag har någonsin gjort förr. Och mitt hår kommer bli tjockt och vackert igen som förut, så jag misströstar inte alls!   . Men nu tänkte jag fortsätta lyssna på musik medan jag avslutar mitt inlägg här. Ha det så bra och Gud välsigne er alla. Och ni, oroa er inte för mig. Jag mår bra, jag är en krigare och mår allvarligt talat psykiskt bättre nu än innan när jag inte visste varför jag mådde så fysiskt dåligt. Puss och kram! /Tanya