Hejsan. Just nu så ska jag skriva av mig lite.
Jag hade läkartid i tisdags och det var rätt så jobbigt för mig...

Som ni vet redan vet (ja, vissa av er i alla fall) så har jag en massa sjukdomar, bland annat hormonrubbningar, diabetes är på gång och så vidare... Så jag tar flera olika mediciner. När jag var där så pratade vi bland annat om min hälsa, kost och så... Jag fick reda på att jag inte får/ska dricka läsk alls överhuvudtaget om jag ska må bra och slippa den hära onda cirkeln som jag lever i, det ska bli bättre i längden. Det känns jätte jobbigt, då jag är van att dricka ganska mycket läsk, då min föredetta läkare sa att jag kunde dricka light läsk upp till 3 liter! Jo, jag vet att det är mycket men det var som var okej enligt henne, men den nya är mycket hårdare och säger att ingen läsk alls gäller.

Okej, bort med läsken nu. Det var lite jobbigt att höra men inte tillräckligt mycket för att sänka ner mig såhär mycket som jag har känt mig dom senaste dagarna. Jag har känt mig nedstämd och så vidare...
Den andra grejen är att jag kanske, eventuellt ska börja med ännu en medicin!

Kan ni fatta det?! Jag orkar inte med det, jag tar verkligen redan tillräckligt mycket med mediciner nog som det är... men det är ingenting som är säkert just nu. Detta är på grund av att jag känner mycket oro inom mig och jag vet inte riktigt helt varför, vet bara att det har något delvis göra med mitt förflutna, min pappa som lämnade mig som barn... Sanningen är att det har gått 15 år, 15 år senare (idag är jag 20) så har jag fortfarande inte kommit över att pappa har lämnat mig och inte vill ha något med mig att göra. Jag har inte tagit itu med det än, jag har helt enkelt inte bearbetat det... Jag lider fortfarande och är ledsen över att min pappa drog, jag känner mig helt enkelt övergiven.
Jag ska träffa en psykolog/kurator så småningom och ta itu med mina

psykiska problem... Det behövs verkligen, jag kan inte fortsätta såhär...

Hur som helst, tillbaka till min oro: Jag känner oro nästan varje dag, över allt möjligt... Små saker, som stora saker. Ibland är jag orolig i en kort stund och går sedan över, medans andra dagar kan oron sitta kvar i timmar och då brister jag och gråter, jag börjar helt enkelt att bryta ihop. Kan gråta en stund om nätterna/kvällarna ibland på grund av att jag känner sjukt mycket oro...
Då sa läkaren att jag skulle gå till någon psykatrier (stavning?) och prata ut och så vidare, ta reda på om jag behöver/borde ta fler mediciner, en medicin som ska dämpa min oro och panik... Vi får se helt enkelt hur det blir.
Detta har även drabbat min sömn vissa nätter, det är svårt att somna

eller sova hela natten ut när man känner så mycket oro och panik.

Förlåt för detta långa (som jag nästan alltid skriver haha) och halv trista inlägg, men ville bara få ut det. Jag ville skriva av mig för då känns det lite skönare efteråt :) . Trots detta långa inlägg så skrev jag inte allt, men jag skrev endå en del/ganska mycket. Men vissa saker vill jag nog behålla för mig själv ;) .

Nu så ska jag gå men ni får ha det så bra. Tack för er som orkar läsa detta långa inlägg! Sköt om er. Ta hand om er och ta hand om varandra! :)
Puss och kram /Tanya.