Hejsan... Det här inlägget kommer handla om mina känslor, tankar och allt det jobbiga som jag har försökt undvika att blogga om på ett tag. Jag ska för första gången på ca 18 år träffa min pappa... :| Helt oroligt! Jag vågar nästan inte, har nästan lust att backa ur... Men jag kommer inte göra det, även om jag är SJUKT nervös just nu så jag får ont i magen... Nu känns magen bättre när jag har vilat mycket och ätit mat dessutom. Men annars så hade jag otroligt ont i magen innan! Det lär nog inte heller komma tillbaka om jag lägger mig senast kl 1 då jag måste upp senast kl 10, men helst kl halv 10... För jag och pappa ska träffas kl 12:00 vid T-centralen har vi bestämt oss... Gah, jag är så nervös! Vi har haft kontakt ett tag via telefon mest... Hoppas, hoppas det går bra!! Jag har egentligen lugnat ner mig nu för tillfället men det skulle inte förvåna mig om jag blir så nervös imorgon så jag får ont i magen igen, haha... Men nej nu ska jag inte tänka så. Ska tänka positiva tankar... Det kommer säkert gå åt helvete! :) . MEN NEJ NU SKA JAG VARA SERIÖS OCH POSITIV! Positiv tanke: Det kanske inte blir så illa som jag har tänkt mig... Nästa positiv tanke: Förhoppningsvis får jag svar på mina frågor imorgon och slipper höra bortförklaringar. Nästa positiv tanke: Han vill i alla fall träffa mig och skapa nå slags relation med mig även om vi inte känner varandra tragiskt nog... Nästa positiv tanke: Vi kanske får en bra relation tillsammans med tiden! (Åtminstone hoppas jag det, haha...) Nästa och troligen sista positiva tanke: Vi kommer träffas fler gånger än bara imorgon, senare i framtiden... Vilket glädjer mig. Sen så får vi chansen att lära känna varandra på djupet! Nämen, jag kom på 2 hela sista positiva tankar... Yay!

Där ser man, jag är ju inte helt bortkommen ^^ . Har jag någonsin ens vart bortkommen? Att vara vilse och totalt bortkommen är 2 olika saker... Hmm... Vet inte. Inget jag orkar grubbla på just nu, i alla fall inte djupt. Men antagligen inte då jag har alltid trott på Gud och har vetat på ett ungefär vilken väg jag borde välja och vad som är bra för mig och mindre bra för mig. Yay, jag är inte bortkommen! :D . Okej nä nu räcker det... Nu så har jag ingenting mer jobbigt och djupt att blogga om. Eller jo en sak till... Jim vill bara vara vän med mig :'( . Skitsamma, inte så att jag var dödskär i honom eller så :) . Var bara mest intresserad och lite förtjust men mer än så var det inte... men ändå så drömde jag om honom och då sa han att han saknade mig... Jaja, det var som sagt bara en dröm. Men nu så ska jag gå... Jag har skrivit av mig lite nu. Ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tanya