Hejsan... jag känner för att skriva av mig lite nu... Jag börjar bli trött på det här... ångesten kom nu. Det är mycket bättre nu, men den kommer ibland och "hälsar" på mig och jag är en idiot nog som accepterar ångesten och rädslan inom mig... Tilliten till människor är väldigt låg. Både till mig själv & andra... Jag vet att jag måste ändra attityd och tro det eller inte men jag är på väg! Men vägen känns så lång även om jag har kommit in mot en bit... Mamma tycker att jag ska träffa en psykolog och prata av mig för hon vet nog att jag inte mår så bra egentligen... men nej, jag orkar inte längre :( . Jag har redan gjort det, vart där... reslultatet blev: Det är inte mitt fel att jag mår dåligt utan omgivningen... Sen så blev det bye bye... Skit kul verkligen! (Y) . Vad ska jag göra åt det? Jag kan inte byta eller göra mig av med omgivningen, för den omgivningen råkar just bland annat vara en del av min familj... Jag nämner inga namn här! Sen så längtan att flytta hemifrån växer allt mer och mer och större inom mig... Känns som om jag kvävs här hemma. Jag borde klara mig på egen hand nu trots vad ni andra säger! Jag VET att jag kan klara mig själv även om vissa inte verkar tro på mig... Men så pass mycket vet jag i alla fall. Åh, jag vet bara att det måste bli en förändring snart... för jag kvävs inombords. Det känns som om någon griper tag i min själ och stryper den och försöker att döda mig... :( . Vet inte hur jag ska göra eller vart jag ska börja... men något måste göras! Hmm, jag kan till att börja med börja lägga mig tidigare... jag har börjat lägga mig sent nu igen :( . Jag är usel, så känner jag mig. Det måste bli en skärpning... Bara jag kan påbörja en resa inom mig själv och försöka "resa" på mig, ingen annan kan ta dom stegen åt mig eller TVINGA mig att må bra... Jag MÅSTE tvinga mig själv att må bra och jag måste seriöst SLUTA acceptera ondskan runt om kring mig som försöker sluka upp mig... Jag måste lära mig att börja slåss, stå emot och kämpa emot min egen rädsla! Jag har låtit den tagit över mig allt för länge och låtit den sluka upp mig... Jag måste sätta stopp för det... NU! Jag börjar med att gå och lägga mig och försöka ställa tillbaka dygnet, sen så får vi se hur det går... Det känns som om det var längesen jag bloggade såhär djupt sist, men jag var tvungen att lätta på mitt hjärta... Ni får ha det så bra. Puss och kram! /Tanya