Hejsan. Vet ni vad? I natt så drömde jag om Michael Jackson... Jag var på hans konsert... Jag gick upp på scenen och kramade och höll om honom... Jag sa att jag älskade honom. Sen vid något tillfälle så var jag ensam med honom, var så överlycklig... Jag fick prata med honom. Jag sa att jag ville säga något... Jag sa att jag älskade honom. I drömmen så såg han ut som han gjorde under hans musikvideo där han sjunger "bad." Om jag någonsin får ett barn, om jag får en son... så ska han heta Michael. Det bestämde jag mig för när han dog... Jag hatar att det bara var en dröm. Jag har ALLTID velat träffa honom, säga att jag älskar honom... Men nej, såklart så händer inte bra saker mig. Okej, nu ska jag inte vara sån... Men jag är inte alls nöjd med hur mitt liv har sett ut hittills. Jag bara väntar... Väntar på att få leva, eller att dö. Just nu så känner jag mig levande död. Jag lever inte på riktigt, men mitt skal lever... Jag känner mig alltså inte så levande. Det känns lite som om jag lever i en "mardröm" där jag är rastlös, irriterad, less, besviken, sårad, arg, ledsen... ja, ni fattar. Aja, jag får i alla fall trösta mig med att jag kommer träffa Michael Jackson när jag dör :') . Tyvärr så kommer jag inte dö snart nog... så det kommer nog dröja ett tag :/ . Jag fattar inte... den här världen är egentligen vacker. Hur kan något så vackert samtidigt vara så ondskefullt? Det är därför som jag är less på livet. Det är ALLTID motstånd för mig, varje dag. Det känns också som om gång på gång så förlorar jag... Därför blir jag trött. Varför kämpa om jag ändå kommer att förlora? Samtidigt så vet jag att jag inte kan ge upp, även om det känns som om jag förlorar slaget för det mesta... för om jag skulle ge upp, så skulle jag förlora mig själv och allt jag tror på. Det kan jag inte mista. Jag måste hålla mig kvar vid det "lilla" som jag har för att överleva. Jag LEVER inte... Jag kämpar för att ÖVERLEVA och inte gå under mentalt totalt. Jag har lyckats hittills i alla fall :) . Men samtidigt så känner jag att livet måste bli bättre för mig. Jag lider fysiskt ofta... Jag vet att det är mitt fel. Jag sköter mig inte och gör inte det jag borde göra... Just på grund av den här eviga motståndet. Men någonstans måste jag börja, right?... Jaja, nångång så ska jag göra det... Jag vet inte exakt när. Men jag vet att det blir snart :) .

Nej nu så ska jag gå. Jag ska se på film, äta chips och dipp och dricka Pepsi Max. Vad för film jag ska se på, det vet jag inte än... det får vi se. Men ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tanya