Hejsan. Åh vad jag känner mig så sjukt less... Jag är trött på att höra att jag är värdelös, dålig, en dålig person och så vidare... Jag har fått höra sånt i hela mitt liv. Ett tag så trodde jag faktiskt på er och tänkte: Aa jag är dum, värdelös, korkad osv... Jag försökte ta det och acceptera att bli förnedrad och kränkt och smälta det. Men det är inte lätt kan jag lova er. Sen så har jag även försökt i vissa perioder ändra på mig och mitt beteende för att slippa bli förnedrad och sårad hela tiden. Men det hjälper inte i längden, jag orkar inte.

Vem skulle orka om man jämt får höra negativa saker istället för positiva saker?
Det tär på en, att höra sånt. Vissa perioder får man höra sånt nästan dagligen...
Sen så får man höra att det är mitt fel för att jag blir kränkt, att jag inte tar tillräckligt mycket med ansvar eller så. Jag är extremt lat, tyvärr.
Men betyder det att det är okej att bli förnedrad och såra en hela tiden?
Jag orkar inte längre. Jag försöker verkligen ignonera det du säger till mig och tänka att jag vet att jag är bättre än så.
Det är inte lätt men jag vet innerstinne att jag är en god och bra människa.
Jag förtjänar att hyllas ibland också och inte bli dissad gång på gång.

Jag vet att du tycker att jag är misslyckad, värdelös och är besviken på mig.
Det märker jag dagligen. Men vet du vad? Du är inte själv så perfekt.
Du sårar mig och jag känner mig sjukt arg, ledsen och besviken på dig.
Jag visar inte det, jag säger inget. Men jag känner sådär ofta, om inte varje dag... Tyvärr, men du ser inte mig. Du ser inte det goda i mig, du ser bara dåliga saker och därmed blir man kallad för osmart, värdelös, idiotisk och massa annat...

Men jag vet också att du oroar dig för mig för det ser inte så ljust ut för mig (enligt dig) så som jag står just nu och hur jag beter mig...
Jag vet att du bryr dig om mig och älskar mig, det brukar du också påpeka.
Men du, vet du vad? Jag lovar dig att det kommer att bli bra. På ett eller annat sätt... Du ser inte ljuset, du ser endast mörker. Därför håller du på sådär som du gör, jag vet det mycket väl.

En dag kommer jag att må bra, jag kommer att bli läkt inifrån och jag kommer inte hålla på och känna en sånhär tomhets känsla som jag gör ofta.
En dag kommer jag att förlåta dig för att du inte ser det goda i mig, för att du inte ser dina egna brister och fel och för allt du har kallat mig för och sagt genom åren. Jag är inte redo än. Jag är för arg, sårad, ledsen och besviken på dig. Men den dagen kommer då jag är lycklig och då jag kommer att förlåta dig.
Jag lovar dig det.

Nej nu ska jag gå. Ville bara skriva av lite om mina känslor och tankar.
Jag tänker inte nämna eller påpeka vem jag menar här på min blogg.
Men dom som känner mig borde kunna lista ut det.

Ha det så bra! /Tanya.