Hejsan... Jag undrar varför det gör såhär ont inom mig :/ . Jag hatar den här perioden som jag går igenom just nu, ibland... Emellanåt så känns det som om jag ska bli galen, liksom förlora förståndet. Ibland känns det till och med som om jag har redan gjort det, inom vissa tillfällen. Jag är bara så ledsen, så ledsen... Inget har någonsin blivit så som jag har velat, önskat eller tänkt mig. Det är så orättivst, varför ska man behöva KÄMPA för att må bra medans det är hur enkelt och naturligt som helst att må dåligt och gå sönder i miljoner bitar?! Det är inte rättvist... Den här världen är verkligen ond. Det är bland annat därför som jag blev ofta less på livet. Jag verkligen hatar mina känslor... verkligen hatar... Jag saknar Dino fortfarande inom mig, Bobbo har nyligen gått bort... En hund alltså. Den 16/3 2012... :( . Sen så finns mina känslor kvar för honom... Åh, det gör så ont att se honom logga in på msn eller bara att ens tänka på allt skit som jag har blivit utsatt för... Livet är verkligen orättvist! Vissa dagar känner jag smärtan lite mindre (som idag, som tur är...) Medans andra dagar känner jag mer smärta. Men smärtan finns inom mig, varje dag... Oavsett vad. Oavsett om jag känner det lite, extremt mycket eller inget alls för den stunden...

Men i grund & botten så är den kvar. Sorgligt jag vet... Men sant :( . Det gör så ont att gå igenom allt det här, så sjukt ont... Jag känner bara saknad och sorg, ren sorg... Detta är tragiskt, men vad gör man liksom?! :/ . Hur som helst, jag orkar inte "deppa" mer nu, haha. Jag är med Therese, vi har sett på en film... Eller snarare jag såg den, Therese somnade ju direkt... haha, stackarn så trött hon var! Vi ska strax lägga oss...

Btw jag ville också nämna att den 16 mars, nu när Bobbo gick bort... så kände jag för mycket smärta till slut, det blev för intensivt. Inte "bara" det med Bobbo, utan även allt som jag går igenom just nu... Sjukdomar, oro, saknad... Saknar efter Justin bland annat. Therese var också ledsen... så då bestämmde vi oss för att gå på en fest, krogen you know! Det var skit roligt där faktiskt, en massa roliga saker hände :) . Men ofc så var båda nykta... Ingen av oss gillar att supa oss fulla, speciellt inte jag! Så jag blev uppmuntrad och glad då, men det behövdes verkligen för jag var så otroligt deprimerad och nedstämd... Jag bara grät liksom och jag kände att jag fick nog av tårar, sorg, saknad och smärta. Jag kände att jag helt enkelt ville muntra upp mig själv och distrahera mig från dessa känslor. Det blev väldigt lyckat den kvällen, jag kände inte alls någon sorg eller smärta just då för den stunden :) .

Men nej nu så ska jag gå... Jag och Therese ska sova nu. Men ni får ha det så bra. Jag ska försöka blogga här snart igen! Ta hand om er & sköt om er... Puss och kram! /Tanya