Hejsan! Jag har bestämt mig för en grej. På grund utav olika omständigheter i mitt liv som har dykt upp, så har jag insett att jag har som helst inga kontroll över mina tankar och känslor då jag tillåter dom att sluka upp mig och jag är innerligt trött på det! Just nu så är jag i Stockholm hos Avin och vi ska dra om en stund och ska på stan. Så här har jag fått laddat om mina batterier och jag tänker mer klart nu än någonsin. Jag har insett hur ont det än gör så får jag inte ge upp om mig själv. Jag måste göra mer saker istället för att hålla mig instängd när jag mår som värst för annars så mår jag bara ännu sämre har jag märkt. Tankarna och känslorna tar över mig i en sån grad att jag har inte gjort något annat än att gråter och bryter ihop konstant och jag har till och med fått helt sjuka tankar som jag vill och MÅSTE bli av med! Jag tänker på att jag vill ständigt skada mig själv fysiskt... sen om jag gör det eller inte är en annan sak, för även om jag inte gör det så FINNS tankarna där. Det är ändå tanken som räknas, eller hur?

Jag kan i värsta fall få för mig att verkligen skada mig själv om jag inte fort gör något åt dessa tankar! Så jag har bestämt mig för att nu när jag kommer tillbaka från Stockholm så ska jag försöka ut och gå mer, vara mer med vänner och isolera mig själv lite mindre och även ta tag i det där med psykolog som sagt. Jag gick ju till en förut men jag kände tyvärr att hon inte tog mig seriöst, hon tyckte inte att jag behövde henne och därför slutade jag att träffa henne. Jag har också insett att jag måste öppna upp mig mer för människor, dom nära runt om kring mig för att dom ska förstå mig bättre men även för att jag ska lufta själen och slippa missförstånd. Jag har vart här i Stockholm i 3 dagar idag, tänk vilken stor skillnad det har gjort på mitt psyke! Jag kan helt plötsligt se, känna och tänka klart. Jag gråter inte mig till sömns längre och jag vaknar inte heller mitt i natten och har ångest, hjärtklappningar och så vidare. Jag har inte samma självskade beteende tankarna kvar :) . Även när/om dom tankarna kommer tillbaka intensivt hemma igen så får jag påminna mig själv om att jag har Gud, mina vänner och att jag helt enkelt inte FÅR isolera mig själv längre. Det accepterar jag inte något mer från mitt beteende!

Det känns så otroligt skönt att skriva av sig och lufta själen. Anledningen till att jag skrev sist att ni människor dömer mig är ju delvis sant... många gör det... men jag skrev det mest så för jag dömer mig själv som hårdast. Så fort jag faller så har jag jätte elaka och dumma tankar om mig själv och omgivning och det måste jag sluta med, därför MÅSTE jag ta tag i mitt liv på det sättet jag kan. Jag hoppas att en psykolog kan träffa mig så fort som möjligt, men kanske kan hända att det tar ett tag... tills dess så måste jag röra på mig mer, träffa mer folk och komma närmare Gud mer än vad jag någonsin har gjort förut och än van vid. Det innebär att be konstant, speciellt när jag får konstiga tankar som håller på och slukar upp mig. För tro det eller inte, men så fort jag ber så blir jag så otroligt lugn! Tyvärr så har jag en dålig förmåga att låta känslorna alltså rädslan sluka upp mig en stund senare... ibland låter jag känslorna ta över mig redan efter bara en timme, ibland efter någon dag... det beror på hur jobbigt jag har det och hur instabil jag känner mig och min omgvining såklart. Men nu när känslorna spökar som mest nu och även tankarna så ska jag verkligen hålla mig till Gud så fort jag får en jobbig onödig dum tanke/känsla. 

Men nu så ska jag gå, känner att jag inte har så mycket mer att blogga mer än såhär. Känns så otroligt skönt att kunna blogga och "prata" om sina känslor och tankar som sagt, det här är rena terapmin för mig haha! Jag borde tänka på att blogga oftare för på så sätt så kan jag inte stänga in mig själv ;) . Men men jag ska ta en sak i taget, kan inte börja med många olika "projekt" samtidigt i mitt liv för när jag gör det, det är då jag känner att det blir för mycket och jag brukar lägga ner allt...Jag får helt enkelt ta en sak i taget :) . Men nu så ska jag gå, ni får ha det så bra! Puss och kram! /Tanya