Hejsan! Idag har jag bott ensam i hela 10 månader, i nästan 1 år! Wow, så fort tiden går... Jag flyttade ju in den 20 Mars förra året. Idag har jag endast sovit, ätit lite och pratat i telefon i princip. Igår firade jag och några till min systers födelsedag, hon blev hela 17 år! Nästa år blir hon myndig, hon är nästan vuxen ju! Så fort tiden går, jag kommer ihåg när hon var endast 4-5 år. Jag kommer också ihåg när hon var ett spädbarn. Jag tror helt klart att hon kommer flytta ut mycket tiddigare än vad jag gjorde, jag flyttade ut när jag var 24 år vilket är alldeles för sent tycker jag. Jag önskar seriöst att jag hade flyttat ut mycket tidigare, då hade jag kommit längre här i livet och antagligen mått mycket bättre idag. Den miljön jag bodde i, var en dålig miljö för mig personligen. Jag mådde nästan alltid dåligt och hade svårt att känna riktigt hopp, i jämförelsevis med idag t.ex. 

Men hur som helst, nu ska jag inte blogga om det. Jag har mått så bra de senaste 2 veckorna. Jag har känt mig fri och jag känner nästan att jag vet vad jag vill/vad som behövs göras för min del. Jag känner att jag inte har mått bra eller känt frid på ett bra tag. Jag började må dåligt lite vid Maj månad förra året och sen så på sitt sätt eskalerade det. Jag hade allmänt mycket ångest och tvivlade på mig själv, min framtid osv. Men efter nyår började jag må bättre igen, jag kände att jag inte behöver kontrollera allting längre. Utan allt är i Guds händer nu. Jag går åt rätt håll även om jag tvivlar på mig själv ibland och på denna healingsprocess som jag går igenom. Men just nu är jag inte full utav tvivel längre. På grund utav att jag mår bättre så orkar jag göra mer nu. Jag orkar satsa mer på mig själv och även socialera mig med folk lite mer. Jag har ju levt ganska så isolerat på grund utav mitt psykiskt dåliga mående. Men nu är det bättre. Jag känner mig allmänt gladare och mer harmonisk. Det känns som om Gud har befriat mig från något... En tung börda som jag bar inom mig hela tiden, som till slut blev för tungt för mig att bära. Den bördan är jag fri ifrån känner jag nu :).

Nu känner jag dock att jag har bloggat klart. Så nu ska jag kolla på serier och allmänt ta det lugnt (som jag har gjort hela dagen idag, jag var så trött så jag kände att jag verkligen behövde det.) Så småningom ska jag gå och sova senare igen. Det blir en ganska lugn dag imorgon också. På fredag tänkte jag hälsa på mamma ett tag. Sen så vet jag inte vad jag gör resten av helgen. Vi får se helt enkelt. Ni får ha det så bra. sköt om er. Puss och kram! /Tani

Hej! Jag kom hem precis från mamma, jag firade nyår med mamma och hennes killkompis. Vi åt god mat där, fikade efteråt och sedan så kollade vi på fyrverkerier från mammas balkong! Sedan så skulle vi sätta oss och se på någon skräckfilm tillsammans och fika. Men vi hann inte alls komma långt med filmen. Min syster som var hemma hos en kompis ringde helt hysteriskt och kände sig förstörd då min systers hund Charlie var borta! Han lyckades smita ut nämligen... Så mammas killkompis skjutsade mig och mamma dit och vi hjälpte att fortsätta leta efter Charlie. Jag och mammas killkompis satt i bilen och han körde runt för att leta efter hunden i närheten och de andra gick och letade efter honom. Jag, samt 2 av mina tjejkompisar bad till Gud att han skulle hittas så fort som möjligt oskadd. Jag fick en stark känsla av att han var okej och att han hade gömt sig bara. Efter att ha varit där i ca 1 timme (till och med mer) så visade det sig att han hade gömt i skogen och när han hörde min mamma och min lillasysters röster så sprang han till de... Mamma och min lillasyster vart helt omskakade stackarn! Jag var däremot helt lugn för jag förlitade mig på Gud och visste att han var oskadd och att de snart skulle hitta honom, jag hade en stark men lugn magkänsla av det liksom. Efter de hittade Charlie, så var vi på väg hem. Jag hade ett val: antingen följa med de upp och umgås ett tag till eller åka hem igen. Jag valde att jag ville åka hem då jag känner mig trött och har endast sovit sammanlagt ca 4-5 timmar i natt. Samt jag vakande upp ledsen (av personliga anledningar.) Men senare under dagen (innan allt det med Charlie hände) så blev jag piggare och gladare.

Nu är jag äntligen hemma och ska se på en serie. Jag är den som inte kan sova direkt oavsett hur trött jag är, jag har vissa rutiner och en utav de är att kolla på en eller flera serier dagligen - många gånger innan läggdags också. Jag känner att jag har inte så mycket mer att skriva faktiskt... Innan jag avslutar detta inlägg kommer jag ladda upp någon bild, så som jag såg ut idag alltså. Men ni får ha det så bra. Jag hoppas ni alla hade en trygg och bra nyår och mindre dramatiskt. Min jul vart också lite dramatiskt ärligt talat men det är en annan femma och en helt annan historia och utav andra orsaker som jag inte orkar gå in på just nu. Ni får ha det så bra som sagt och sköt om er... Puss och kram! /Tanya