Hejsan. Detta är mitt andra inlägg idag, haha olikt mig... fast denna ska jag inte lösenords skydda. Vill bara skriva av mig lite (igen.)

Tänk vad bra och "enkelt" livet vore om alla var ärliga och pålitliga... om ingen någonsin ljög, speciellt inte om stora och allvarliga saker. Om man inte fejkade, ljög, lurade, svek folk... Om man bara kunde vara ärlig och vara sig själv, så man slutade spela, sluta låtsas vara någon annan... Ja, då skulle inte livet se ut så som det ser ut idag. Man skulle helt enkelt kunna lita på människor.

Tack vare er människor så litar jag knappt på någon längre. Jag vågar knappt ens lita på min egen lycka, att det faktiskt kan gå bra för mig här i livet utan att allt går åt helvete sen. Säg mig, varför? Hur kan man bli såhär trasig och sårad?
Hur kan man ljuga, lura och såra någon om och om igen? Upprepa samma misstag hela tiden? Nej, det är inget som har hänt något liknande nyligen men... Jag har insett att det är tack vare er som jag är som jag är och att jag känner såhär.
Nu så måste jag söka hjälp för att bli av med dom hära känslorna, känslan att människan inte är pålitlig på något sätt, utan alla sviker på ett eller annat sätt.

Jag måste bli stark igen och våga tro igen, så som jag en gång gjorde förut innan ni kom in i mitt liv och förstörde mig... Nä nu så ska jag sluta beklaga mig.
Ska se till att bli hel igen och stark som sagt. Jag tänker inte bli en bitter människa som jämt går runt och misstänker allt och alla och på grund av det så vågar man knappt öppna sig för någon - på riktigt.

Jag ville bara skriva av mig... Det som har hänt i det förflutna har förföljt mig tydligen, det inser jag nu... Nä men nu så ska jag gå.

Ha det så bra.
Puss och kram /Tanya.