Hejsan! Jag känner att jag både vill och behöver blogga/skriva av mig lite... Förlåt för att jag inte har bloggat på ett tag, men har inte alls haft ork och vart deprimerad det mesta av tiden. Men det är inte det jag ska blogga om, ska blogga om något speciellt som hände mig i natt i mina drömmar... Jag tror på fullaste allvar att det var Guds budskap till mig och jag ska förklara varför...

Jag vaknade mitt i natten med panikkänslor och kände hopplöshetskänslan (som vanligt, har skett allt oftare och mer på senaste tiden tyvärr.) Sen så sa en röst inom mig: "Tanya be, be nu!" Så jag gjorde det, jag bad till Gud tills jag blev alldeles lugn och slockade mer eller mindre... Sen så när jag somnade pågick en non stopp dröm (ända tills väckarklockan väckte mig, typiskt.) Jag drömde att jag dejtade en ung (inte för ung, en i min ålder haha) man... Riktigt söt var han, han var min typ! Smal, brunt hår... Han hade mer sandre-brunt hår typ, inte jättemörkt men inte blont heller. Han hade klara ögon (tror jag, kollade inte på dom så noga i drömmen faktiskt.) Vi umgicks mycket, dejtade och jag var allmänt väldigt glad och förtjust, jag höll på att bli kär... Han behandlade mig väl, ingenting var skumt med honom osv... Helt plötsligt, en dag så dör jag i en bilolycka random bara sådär. 

Jag hade inget emot det, ni som känner mig eller har läst min blogg under en längre period vet att jag är en troende kristen, som dessutom har länge längtat efter att få ta mig till andra sidan, hem till Gud, där jag egentligen hör hemma. Så min syster var med mig... Jag vet inte om hon var med som sällskap eller om hon också dog med mig, men det lutar mer åt att hon var mer som sällskap nu när jag tänker efter... Jag gick igenom en massa korridorer och letade efter vägen/porten in till himlen. Jag var så lycklig och ivrig så jag halvt sprang överallt. Sen så såg jag några person som jag känner till, dom grät... Jag stannade till och frågade varför de var ledsna... De sa att för att jag är död och de kommer aldrig mer se mig igen... Då tyckte jag lite synd om dom och då sjönk det in i mig, att jag faktiskt var död och kommer inte se människorna på jorden igen faktiskt... Sen så kom jag på att killen jag var på gång/tillsammans med! Honom var jag tvungen att söka upp innan jag gick vidare till andra sidan... Jag sökte upp honom och han såg så ledsen ut... Då insåg jag att eftersom jag var död, så var det sista gången jag kunde besöka honom innan jag gick vidare till andra sidan, medans han är tvungen att leva kvar på jorden... Jag blev ledsen för jag insåg att vi kunde ha något bra tillsammans, jag och killen... Vi kunde ha ett riktigt lyckligt lyckat förhållande, men det skulle jag aldrig kunna få reda på, ännu mindre uppleva det pga jag dog. Så då ville jag helt plötsligt leva, bara för att få vara med honom...

Sen så vaknade jag. Jag kände mig GLAD och tacksam över att jag fortfarande lever... Att mitt liv är inte slut, en lycklig framtid väntar mig med mina vänner, familj och min blivande pojkvän/man... som jag ännu inte har träffat. Det kändes hemskt i drömmen att allt helt plötsligt rycktes ifrån mig, när jag insåg allvarlet och insåg att jag lämnade honom bakom mig - emot min vilja egentligen... åh jag vill tillbaka till drömmen och vara med killen och se vad som händer... Själva drömmen i sig var spännande jag och var så lycklig med honom! Det är något jag längtar ihjäl mig efter att äntligen få uppleva, äkta kärlek och få vara med rätt person... Hålla ihop oavsett vad. Kärlek är vad jag vill ha och behöver. Så jag tror att mitt persepktiv har förändrats... Jag vill inte dö längre, jag vill leva... För jag kommer ändå att dö en dag, så varför ha bråttom dit? Jag vill träffa den rätte, den sanna kärleken och leva ett långt lyckligt liv här på jorden innan det är dags för mig att återförenas med Gud...

Dessutom så kan jag fortfarande leva med Gud här på jorden, det är bara att fortsätta att be, fortsätta att tro, fortsätta att lyda Gud (vilket jag har tyvärr vart dålig med på senaste tiden) och fortsätta göra framsteg (vilket jag gör hela tiden, idag har jag gjort ett stort framsteg genom att få ett nytt, ljusare perspektiv på mitt liv.) Jag vill inte låta min depression äta upp mig inifrån, jag vill leva ett så normalt liv jag kan, så normalt liv som möjligt och bara tillåta mig själv att må bra och vara lycklig genom att göra det jag gör - sakta men säkert fortsätta den här processen med att förlåta, släppa det förflutna och välkomna nuet och framtiden... Tack Gud för du gav mig det här starka budskapet och persektivet... :')

Men nu så ska jag gå, jag har lite att ta tag i... Städ, disk och massa annat som jag har skjutit upp ett par dagar nu, eftersom jag hatar att städa men jag hatar ännu mer att ha det stökigt/ofräscht så det är bara se till att fixa saker och ting nu... Men nu så ska jag gå, ni får ha det så bra och sköt om er... Puss och kram! /Tanya :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hej alla! Jag har haft fullt upp dem senaste dagarna. Varit med en tjejkompis i söndags, samt drog till kyrkan den dagen. I måndags var jag med bästa vännen hela dagen och kvällen. Igår träffade jag min gamla pastor och fikade, kom hem och vilade...

Hej hej! Jag kände för att göra ett litet inlägg. Det jag har i tankarna och på hjärtat är en kille. En utav mina killkompisar för att vara mer specifik. Jag tänker på året 2023, som var. Vi har kommit närmare varandra, tack Jesus för det! (Ja jag gi...

Hej. Jag tänkte att jag skriver ett andra och sista inlägg för det här året. Jag är hemma hos min lillasyster, hennes sambo är med. Lilla bebis Léon som nu sover, mamma och min systers hund Charlie!   . Jag har tänkt på att ta mer hälsosamma val näst...

Hej hej! Jag bara känner att jag vill blogga innan året 2024 är officiellt här! Jag har aldrig förut (vad jag kan komma ihåg) varit ett helt år utan att blogga förut, så jag vill ha ett blogginlägg nu till 2023 som är kvar!   Så, hur har mitt år vari...

Hejsan, nu skriver jag från mitt hjärta. Jag känner sorg just nu. Vart tog mina krisnta vänner vägen? Tyvärr så lever jag för mycket utifrån känslolivet nu snarare än från Guds ande, där det finns glädje och frid att hämta. Istället så känner jag und...