Hejsan... Jag har inte alls vart "mig själv" riktigt den senaste veckan... Ångesten har blivit värre, förutom den dagen jag hade den underbara drömmen och fick uppenbarelse av Gud, så har jag mått dåligt VARJE DAG. Jag har inte vart extra ledsen, arg eller så... Utan ångesten kommer och går HELA TIDEN under ett dygn... Jag vaknade imorse utav att jag svettades och skakade som ett asplöv typ. Jag blev livrädd och tänkte "är det nu min tid är kommen, är det nu jag ska dö?" Hjärtklappningarna vart på högsta nivå, jag blev tvungen att äta lite, dricka vatten och ha fläkten på för det lindrar min ångest lite grann (eller ganska mycket) till och från faktiskt... Jag börjar att ogilla min kropp igen. Jag hatar det faktum att jag är sjuk, att den är sjuk... Min kropp blir automatiskt värdelös i mina ögon då, har massor med gånger utav ren frusteration rivit sönder mig själv mer eller mindre med mina vassa naglar för jag vill bara krypa ur min kropp... Om jag kunde så skulle jag köpa en ny kropp, skulle lätt offra flera månaders shopping bara man fick en ny frisk normal kropp...

Jag hatar människors förväntan, de som förväntar sig saker utav mig. Ledsen att göra er besvikna men jag vägrar göra något annat än för min egen skull. Jag ska fortsätta shoppa för det är det enda som hjälper mig tillfälligt när jag mår såhär dåligt, jag gör som jag själv vill och vill inte att folk ska komma och säga hur jag ska leva mitt liv om jag nu inte ber om eran hjälp/råd osv. Jag ville ta mig till kyrkan idag, men orkade inte... Har inte tillräckligt med energi. Ångesten gör mig fysiskt svag, det förstör verkligen mitt liv. Idag är det en tråkig städdag, jag har ingen lust att behålla masken på och köra på... Vill bara ligga i sängen och inte göra NÅGOT... Absolut ingenting alls. Det är det jag HATAR med att bo hemma, hade jag bott själv nu, ALDRIG i livet att jag hade ens klivit ur sängen förutom när man behöver gå på toa eller äta något då, eller om man blir uttråkad och vill sitta vid datorn en stund... mer än så vill jag inte göra. Jag vill inte träffa vänner, inte skaffa ett bra jobb, inte skaffa mig en bra framtid, inte försöka vinna över ångesten genom att möta mina rädslor... Jag vill INTE göra ett skit alls, inte idag i alla fall. Jag har i alla fall märkt att det är godis/sött som gör min ångest mycket värre så den ska BORT. Är inte värt att ha mycket mer ångest pga det smakar lite gott i munnen i några minuter... Fy!

Jag vill bara leva ett normalt liv utan att behöva ta till mig 1 miljon olika knep för att må något "bättre" när det krävs extremt lite för att jag ska få ångest, bli nervös och rädd... Imorgon har jag tid hos dietisten... är både obehagligt men skönt att ta mig dit tycker jag... Har även läkartid nästa vecka, har god lust att avboka den... De vill att jag ska komma tidigt och det klarar jag inte av, ångesten kommer sluka upp mig levande om jag ens försöker ta mig upp runt 9 tiden på morgonen... jag har aldrig varit en morgonmänniska. Nä, jag får byta tid helt enkelt. Får bli en eftermiddagstid så jag kan garanterat ta mig iväg... Och innan ni dömer mig: NEJ jag är inte lat, är inte därför jag tänker byta tid... Utan för jag mår väldigt dåligt och kan bokstavligen bryta ihop om jag går upp tidigt då jag får extra mycket ångest och panikkänslor. För mig handlar det om att överleva, handlar absolut inte om "lathet." Folk verkar glömma att jag har en diagnos bara för att jag verkar vara SÅ "normal" utanpå... Så trött på att folk inte har någon förståelse. Har lust att utrota mänskligheten just nu bara jag tänker på människor, usch mår illa bara av att prata om det... Så jag ska avsluta detta inlägg. Förhoppningvis mår jag bättre imorgon, eller nästa vecka, eller om ett halvår, eller om 1 år... Ni vet, sådär nån gång innan man ruttnar bort och dör... Men nu så ska jag gå... Hejdå. /Tanya

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hej alla! Jag har haft fullt upp dem senaste dagarna. Varit med en tjejkompis i söndags, samt drog till kyrkan den dagen. I måndags var jag med bästa vännen hela dagen och kvällen. Igår träffade jag min gamla pastor och fikade, kom hem och vilade...

Hej hej! Jag kände för att göra ett litet inlägg. Det jag har i tankarna och på hjärtat är en kille. En utav mina killkompisar för att vara mer specifik. Jag tänker på året 2023, som var. Vi har kommit närmare varandra, tack Jesus för det! (Ja jag gi...

Hej. Jag tänkte att jag skriver ett andra och sista inlägg för det här året. Jag är hemma hos min lillasyster, hennes sambo är med. Lilla bebis Léon som nu sover, mamma och min systers hund Charlie!   . Jag har tänkt på att ta mer hälsosamma val näst...

Hej hej! Jag bara känner att jag vill blogga innan året 2024 är officiellt här! Jag har aldrig förut (vad jag kan komma ihåg) varit ett helt år utan att blogga förut, så jag vill ha ett blogginlägg nu till 2023 som är kvar!   Så, hur har mitt år vari...

Hejsan, nu skriver jag från mitt hjärta. Jag känner sorg just nu. Vart tog mina krisnta vänner vägen? Tyvärr så lever jag för mycket utifrån känslolivet nu snarare än från Guds ande, där det finns glädje och frid att hämta. Istället så känner jag und...