Hejsan! Nu är jag i Stockholm, men tyvärr så åker jag tillbaka till Enköping imorgon bitti... Tillbaka till den hemska verkligheten. Jag har bedövat min inre smärta och gråten inom mig genom att KONSTANT 24/7 umgås med människor dom här dagarna. Då har man inte tid att övertänka som jag gör eller ens känna av att man mår dåligt. Det har hänt att jag har känt smärta liksom ångest en kort stund men det ignorerar man. Jag har inget val när jag är med andra människor, det är bara att köra på och behålla masken. Jag blir livrädd varje gång jag måste tillbaka till verkligheten, människor, känslor och smärtan. Det börjar redan smått nu då dom andra sover, jag ska strax sova jag med efter jag har bloggat klart här... Ni vet när jag videobloggade senast och sa att jag såg ett väldigt sorligt avsnitt av Vampire Diaries som fick mig att tokgråta? Well... dagen efter utmanade jag mig själv och ville se om jag skulle känna likadant igen... Det vart värre. Jag grät helt hysteriskt trots att jag vart på ett bra humör tidigare... Jag förstod först inte varför men sen så förstod jag varför jag kunde relatera mig till smärtan - för att jag har känt mig oälskad och övergiven, missförstådd och oaccepterad i hela mitt liv, vart jag än är, går eller gör... It´s the same thing egentligen. Min kropp, hjärta, själ och psyke skriker och gråter inombords. Vad gör jag? Det jag alltid gör - ignorerar/bedövar smärtan så gott det går genom att distrahera mig själv... bland annat att kolla på serier, prata i telefon med folk, umgås med folk, eller sova... Det är det jag gör. 

Jag vet att vad som än händer så finns Gud där för mig och han älskar mig och kommer ALDRIG att överge mig... men människor? You can´t trust them... Vem som helst kan svika dig, såra dig och skada dig, till och med ens föräldrar. Jag vet det, jag har fått smaka och känna på den smärtan i så många år. Jag vet ärligt talat knappt hur man är lycklig innerligt... Bara utåt. Som att distrahera mig själv, shoppa och sådant. Inte undra på att folk väljer att konstant leva ett liv där dom är upptagna hela tiden - på så sätt slipper man ta itu med sig själv och man hinner inte riktigt känna efter... Perfekt då ju, eller hur? Leva ett liv där man konstant flyr ifrån sig själv. Jag har "mått bra" dom dagarna jag har vart här i Stockholm. Miljöombyte + shopping + vara med folk HELA TIDEN typ vartenda sekund = man hinner inte tänka eller känna efter hur man egentligen mår. Vad händer nu, när jag kommer hem igen? Jag kommer troligen falla igen och inte bry mig ett skit om det. Jag har nu lagt mig absolut senast kl 1 här och gått upp halv 11 som senast. Hemma kommer jag troligen vara uppe till 3-5 på morgonen igen och sova bort mina dagar (dom dagar som jag inte har planerat in något.) Japp... That´s my life. Då ska folk runt om kring sig oroa sig för mig, jag blir irriterad och ignorerar dom och ser dom som en stor börda som jag önskar att dom kunde sluta bry sig så mycket om mig. Det är MITT liv så skött ditt eget, jag vill inte höra hur dåligt jag mår och bla bla av andra människor. Det vet jag redan om... Jag orkar bara inte bry mig tillräckligt mycket.

Jag kommer aldrig göra det så länge jag är med andra människor som har en massa krav på mig. Jag MÅSTE flytta hemifrån så jag kan leva mitt liv på mina villkor och regler (med hjälp såklart, inte så att det är meningen att jag ska gå under.) Det är DÅ som jag verkligen tror att jag kommer bry mig om mig själv mer och ens ORKA ta hand om mig själv överhuvudtaget... Att jag sköter mig här är pga jag har inget val, känner press på mig här + de blir bara dåligt stämning här då. Det blir dålig stämning hemma med när jag gör sådär men det bryr jag mig inte om riktigt längre. Jag gör som jag själv vill, det måste folk lära sig. Ingen kan ändra på mig om jag själv nu absolut inte vill det... En dag blir allting bra, men den dagen är inte här ännu. Jag måste flytta hemifrån, det är seriöst den enda lösningen för mig. DÅ slipper jag folk = LUGN OCH RO! Jag kommer inte isolera mig själv överdrivet mycket men jag kommer garanterat hålla mig undan från vissa människor mer än andra, åtminstone för ett tag. Jag måste vara själv och samla på mina krafter. Eftersom jag har en diagnos och jag är jämt med folk så hinner jag inte samla på mina krafter då jag KONSTANT måste ändå anpassa mig, vilket leder till oro och ångest för min del... När det blir för mycket det är då som jag släpper allting och lever ett väldigt osunt & oregelbundet liv. 

Så vad har jag gjort idag? Bland annat shoppat. Vart på Mac och Lush... Men mer än så orkar jag inte blogga om just nu. Jag lägger troligen upp bilder på det jag har köpt istället för att rabbla upp allt nu då jag har köpt en del grejer... Men nu så ska jag gå. Ni får ha det så bra och sköt om er... Puss och kram! /Tanya