Hej hej... Jag mår inte så bra idag :/ . Jag känner mig så grymt less på allt och alla, och på mitt liv, det känns som om jag inte kommer någonstans här i livet... Jag har liksom fastnat. Jag känner mig ensam. Verkligen ensam, grymt ensam... Jag har ju folk runt omkring mig som älskar mig och bryr sig om mig, men dom förstår mig inte. Varken om hur jag mår, eller hur jag känner mig, det är därför jag blir så himla otrevlig och kaxig mot många, och att jag kan bli kall och anti folk... Det är för att jag inte orkar längre, det känns som om ingen förstår mig, iallafall inte upp till 100%... Men endå så kämpar jag på och vägrar att ge upp. För jag vet att om jag ger upp, så har jag förlorat allt. Hoppet om en ljusare, bättre framtid, jag förlorar mig själv, och allt skulle bli så mycket värre, jag skulle skita i människor fullständigt... Så därför måste jag vara stark och kämpa på, men jag känner mig så ensam... :( . Och kom inte och säg saker som: "Du är inte ensam" eller: "Jag förstår dig." För nej, du förstår mig absolut inte! Jag räknar inte med människor längre, det är något jag har lärt mig, man blir sviken förr eller senare... Jag vänder mig nästan aldrig till någon när jag verkligen mår dåligt, när det är som värst, jag håller mig undan då, och är helt för mig själv... Det är så jobbigt att falla, bara om och om igen... Jag reser, sen *poff* faller jag ner... Men jag vet vad som än händer, får jag inte ge upp, för om jag gör det som sagt, så kommer det ett rent helvete, och jag vägrar falla allt för hårt, alltså så hårt att jag knappt kan resa mig igen... Jag vägrar känna mig som en 14 åring igen, jag mådde som värst då... Jag ville inte leva längre då, och jag såg allt i ett enda mörker, och jag tillåter inte mig själv att bli sån igen. Jag ser ljuset, hoppet och framtiden nu, och så ska det förbli! Men det är inte lätt att behålla alla dom hära känslorna för sig själv och känna sig grymt ensam... Jag finner bara tröst hos Michael Jackson och Gud, ingen annan... Jag önskar att någon kunde döda mig. Döda hatet, ilskan i mig, för det dödar mig sakta men säkert inombords :( . Jag vill döda allt som är dåligt, det "onda" i mig... Jag blir så himla dampig när jag blir så sur... Alltså jag kan bli riktigt, riktigt sur! :O. Ibland kan jag tycka att det är ett mirakel att jag inte tar sönder saker eller tar stryptag om någon, hahaha! Nej då, jag är inte farlig, blir bara arg och lite smått galen, haha.

Naaw, min syster kom och muntrade upp mig lite, hon ba sprang lite fram och tillbaka och gav mig lite godis och sånt, gulligt av henne! :) . Hahahaha, min syster ba kom till mig och bad om att få blogg lektioner, hur man skriver intressantare blogg och sånt :) . Jag brukar säga: Om inte ditt liv är intressant, så gör din blogg intressant! :) .

Men nu ska jag gå, ska snart fixa mig inför sängen, ska sova då, har skola imorgon. Just ja, det blev inge västerås, och inte heller någon ny bärbar dator heller! Jag berättar kanske mer om det imorgon, för just nu så ska jag dra.

Bye bye! /Tani.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hej alla! Jag har haft fullt upp dem senaste dagarna. Varit med en tjejkompis i söndags, samt drog till kyrkan den dagen. I måndags var jag med bästa vännen hela dagen och kvällen. Igår träffade jag min gamla pastor och fikade, kom hem och vilade...

Hej hej! Jag kände för att göra ett litet inlägg. Det jag har i tankarna och på hjärtat är en kille. En utav mina killkompisar för att vara mer specifik. Jag tänker på året 2023, som var. Vi har kommit närmare varandra, tack Jesus för det! (Ja jag gi...

Hej. Jag tänkte att jag skriver ett andra och sista inlägg för det här året. Jag är hemma hos min lillasyster, hennes sambo är med. Lilla bebis Léon som nu sover, mamma och min systers hund Charlie!   . Jag har tänkt på att ta mer hälsosamma val näst...

Hej hej! Jag bara känner att jag vill blogga innan året 2024 är officiellt här! Jag har aldrig förut (vad jag kan komma ihåg) varit ett helt år utan att blogga förut, så jag vill ha ett blogginlägg nu till 2023 som är kvar!   Så, hur har mitt år vari...

Hejsan, nu skriver jag från mitt hjärta. Jag känner sorg just nu. Vart tog mina krisnta vänner vägen? Tyvärr så lever jag för mycket utifrån känslolivet nu snarare än från Guds ande, där det finns glädje och frid att hämta. Istället så känner jag und...