Hej bloggen. Nu ska jag bara skriva exakt det jag känner just nu.

Jag saknar dig... Förlåt för att jag var elak och kall och tog i, men du sårade mig genom att missförstå mig och kalla mig för saker.
Snart har vi inte pratat i 2 dagar... Det känns som en evighet för mig.
Jag är van vid att kunna snacka med dig varje dag, skicka godmorgon och godnatt sms...
Jag erkänner det, jag tog i. Jag sa att inte ville prata med dig mer och att du kan dra åt helvete... Jag menade inte det... Jag säger så mycket dumt och elaka saker när jag blir så sårad och ledsen. Jag tänker på det jag sa till dig, det sista jag sa... Jag tänker på det sista du sa till mig. Det var inga trevliga ord precis... Usch det gör så ont.
Jag kollar på min mobil hela tiden för att kolla om jag har fått nå sms av dig, men nej... Det gör så otroligt ont. Jag tänker hela tiden på vad vi sa till varandra...
Jag brukar bara ligga i sängen när jag ska gå och lägga mig, bara ligga där och stirra på min mobil hela tiden och hoppas på att få sms av dig...
Jag saknar våra godnatt sms, det känns så otroligt tomt utan dig...
Jag håller hårt min mobil i handen och bara hoppas och tänker... Sen så efter ett tag så stänger jag av mobilen och försöker att sova...
Det kommer bli ännu en natt. Jag kommer att tänka på dig, känna saknaden och tomheten växa inom mig allt mer och mer och bara hålla min mobil hårt i handen och hoppas och be om att du ska höra av dig...
Jag tänker inte höra av mig. Jag står för det jag delvis sa till dig, att jag är verkligen trött på att ta emot andras skit jämt och bara svälja det, att jag verkligen är trött och less på detta, på allting...
Jag brukar annars alltid jaga dig och be om ursäkt. Det är få gånger som du har gjort det. Om du inte hör av dig så kommer vi inte snacka på länge, för jag kommer inte höra av mig heller... Du sårade mig enormt mycket.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till... Jag älskar dig så mycket och saknar dig så obeskrivligt mycket, men samtidigt så kan jag inte höra av mig till dig...
Snälla hör av dig, jag behöver dig så mycket...
Hur länge till ska jag orka må såhär, vara utan dig? Det har bara gått 2 dagar men det känns som en hel vecka för mig, saknaden är så stor...
Sorgen och tomheten äter upp mig inifrån och jag känner mig så extremt ensam...
Sen så hade jag mamma världens gräl idag... När vi bråkar brukar jag inte bry mig speciellt mycket förutom att jag blir arg och lite irriterad.
Men idag var det annorlunda. Du fick mig att börja stor gråta.
Du sa hemska saker till mig... Oroa dig inte, en dag kommer jag att förlåta dig för all skit och smärta och sorg du har utsatt mig för genom åren...

Nu ska jag gå och lägga mig, ska i alla fall försöka att sova, jag ska gå upp tidigt imorgon...
Men jag hoppas att du vet om att jag älskar dig väldigt mycket och du betyder grymt mycket för mig även om jag inte hör av mig, sa hårda ord till dig och kanske får dig att tro just nu att jag inte bryr mig om dig, inte orkar med dig eller så. Men det är inte sant. Jag orkar med dig och jag behöver dig så extremt mycket. Jag orkar bara inte tjafsa och bråka med mig. Snälla sluta tro det värsta om mig som alla andra gör! :'( ...
Varför ser ingen att jag är god innerstinne, vill alla gott och väl?
Jag vill inte någon något ont överhuvudtaget, jag är inte en sån människa längre.
Men det ser ni väl inte, eller hur? Ni är helt förblindade av mina brister och fel och av hat...

Nej usch jag orkar inte blogga mer... Det blir bara värre. Jag måste verkligen gå och lägga mig nu... Men vi hörs.

Ha det så bra. /Tanya.