Hejsan bloggen. Jag känner att jag behöver skriva av mig lite just nu...

Ni som har läst min blogg tidigare så vet ni att jag har det lite jobbigt på ett sätt just nu även om jag inte visar det...
Jag har förlorat 2 vänner under Augusti och nu i September så blev jag sårad...

Ärligt talat, jag försöker göra det bästa av vardagen.
Jag håller inte på och gräver ner mig själv genom att konstant lyssna på sorgliga låtar och gråter dygnet runt. Sån var jag förut... men jag har tydligen förändrats, till det bättre som tur är :) .

Men det gör fortfarande ont och jag känner fortfarande en saknad efter Cesar... Ska jag vara ärlig så känner jag lite mer saknad nu än vad jag gjorde tidigare :/ . Jag har sysselsatt mig själv med annat och fokuserat på positiva saker i mitt liv, som Gud, mina äkta vänner och så vidare... I alla fall dom som är kvar så att säga.

Jag försöker att vara glad, positiv, göra det bästa av situationen och gå vidare. Men det går inte alltid så bra. Jag saknar Cesar, jag har smsat honom flera gånger... Jag kan helt enkelt inte bara släppa taget om honom och gå vidare, det går bara inte just nu. Det är alldeles för tidigt. Jag måste försöka och kämpa...

Men grejen är den att jag tror att saker och ting kan kanske bli lite jobbigare för mig innan det vänder sig och blir bättre. Jag känner att jag orkar inte riktigt med alla dåliga saker ska hända mig på en och samma gång.
Kan det inte åtminstone vara några månaders mellanrum?
Måste allt skit komma över mig nästan samtidigt?...

Det är jobbigt men jag kämpar på. Ger man upp och förlorar man hoppet så är det riktigt illa. Förlorar du hoppet och dig själv, så kan man nästan säga att man har förlorat allt... Ja, man har i alla fall åtminstone förlorat sig själv och/eller hoppet då och det är väl illa nog, eller hur?

Men som tur är att man kan vinna tillbaka hoppet och man kan finna sig själv igen och gå rätt väg som man gjorde tidigare. Har man inte gått på rätt väg tidigare så är det väl dags att kämpa lite mer och försöka göra det så bra som möjligt, för både dig själv och andra. Eller hur?

För det påverkar även andra också. Mår du dåligt blir andra också lidande. Till exempel om du blir otrevlig och jätte elak när du mår dåligt så påverkar det andra negativt. Eller så kanske du gräver ner dig själv och vägrar ta emot hjälp?
Där påverkar det andra också. Man blir liksom ledsen på ett sätt och man vill hjälpa en människa, men man kan inte hjälpa en person som själv inte vill ta emot hjälp. Så ryck upp dig, vad du än gör så ge inte upp...

Tänk på att bara att du kämpar så visar det sig att det lönar sig till slut, om du gör det på rätt sätt. Om du väljer att göra det som är rätt än att medvetet gå en fel väg som du vet inte är bra för dig, men kanske känns enklare just då för den stunden. Det kanske inte alltid känns så, för tro mig jag vet själv det... men det blir bättre med tiden bara man kämpar.

Jag menar, kolla på mig?! Jag har slutat att gräva ner mig själv och förstöra mina dagar genom att gråta hela tiden och be allt och alla att dra åt helvete.
Jag är mer positivare nu, lugnare och stabilare trots att jag egentligen lider just nu och får ta itu med flera saker, ta itu med sorger och så vidare...

Så vad du än gör, ge aldrig upp!
Nej men nu så ska jag gå. Ska ta bort sminket, göra i ordning mig och gå och lägga mig snart/om en stund. Det är ju en ny dag imorgon :P .

Ha det så bra och sköt om er!
Puss och kram. /Tani