Hejsan! Detta är andra och troligen sista gången som jag bloggar för idag, haha. Nu har det gått ett tag, så nu har jag duschat... Men däremot så valde jag  att ta ett bad i alla fall! Jag var lite tveksam och osäker först, sen kände mig lite sugen på det... Jag har inte direkt gjort något speciellt idag. Imorgon så ska jag åka hem... Det känns både skönt och lite tråkigt faktiskt... Skönt för då kan och kommer och SKA jag isolera mig själv och verkligen undvika folk till max! JAG ORKAR INTE MED FOLK LÄNGRE!! Jag har vart omgiven folk hela tiden dom här 2 veckorna och nästan aldrig fått vara ensam... I alla fall inte tillräckligt länge! Några timmar som max, men annars inte mer än så... Eller nu när jag tänker efter så kanske jag var ensam någon dag här... Ja, men det var jag nog... men det är ändå inte tillräckligt för mig! Åh... Det är skönt att jag ska få vara ensam hemma imorgon när jag åker hem men samtidigt så eftersom jag kommer vara ensam hemma så vad betyder det?... JO ATT JAG MÅSTE SJÄLVKLART HA MIN MOBIL PÅ! För mamma och eventuellt min syster måste kunna få tag på mig ifall det är något viktigt...  Åh, jag som vill undvika folk till varje pris... Jag har ju jobbiga människor runt om kring mig som kan ringa och desperat få för sig att umgås med mig. Säger man nej så blir det tjuriga miner och så... säger jag ja, så blir jag själv väldigt irriterad... Aja, jag får väl undvika onödiga sms och samtal och ta dom viktiga/viktigaste... Som mammas samtal, syrrans och eventuellt någon till... Annars så kan ni räkna med att jag INTE kommer vara så speciellt social eller vara pratglad, haha... 

Nu är det November också... JAG SOM HATAR NOVEMBER!! Det var då min morfar dog och jag känner fortfarande skuldkänslor över att jag sa som jag sa innan han dog... :'( . Dumma mig! Får väl skylla på att jag var ung, dum och visste inte riktigt vad jag sa heller... Var ju trots allt "bara" 14 år... Tragiskt :( . Jag hatar November månad för hela November månad är en depp månad för mig eftersom det var den 24 November som min morfar gick bort, då har det gått 8 år... Helt sjukt att tiden har gått så fort! Helt sjukt att jag fortfarande känner skuldkänslor och kan inte förlåta mig själv för det som hände honom och för det jag sa till honom... Visst det är egentligen inte mitt fel att han dog MEN jag kunde ha varnat honom för jag hade en hemsk stark känsla av det! Det är min gåva det... På riktigt... Jag kan förutspå döden och hemska saker och med det så kommer det ett stort ansvar... men varnade jag morfar, tog jag mitt ansvar?! Svar: NEJ!! Jag var så sjukt rädd för min gåva så jag vågade knappt tro på den trots att jag märkte flera gånger att mina obehagliga känslor/vibbar stämde gång på gång... Varför ska JAG kunna förutspå döden och hemska och tråkiga saker för?! Visst jag kan också förutspå bra saker men jag är expert på att se/märka av när någon hemskt/tråkigt/tragiskt ska hända... Ibland hatar jag den här gåvan jag är född med... Jag har fortfarande svårt att hantera detta! Det innebär ett stort ansvar och man måste lära sig när man ska hålla tyst om vissa grejer och när man ska avslöja sånt... Jag håller fortfarande på och lär mig detta... Åh, det är verkligen inte lätt att vara jag... Att ha min dumma diagnos Aspergers Syndrom, att ha en pappa som fullständigt skiter i en och ha massor med människor i min omgivning som gärna missförstår mig för det minsta lilla... Sen på det, alla mina sjukdomar + min gåva... Det är seriöst ett mirakel att jag inte har hamnat på psyk... Haha. Nej men det är Gud som har bokstavligen räddat mig, annars hade det tyvärr vart kört för mig idag... Det är också därför jag kan hantera den här jobbiga gåvan mycket bättre idag, tack vare Gud... Då han vägleder mig hela tiden, steg för steg... :) .

Oj, vilket långt inlägg detta blev! :O . Aja sorry... Men nu så ska jag gå. Skönt att skriva av sig (igen, haha.) Ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tani   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hej alla! Jag har haft fullt upp dem senaste dagarna. Varit med en tjejkompis i söndags, samt drog till kyrkan den dagen. I måndags var jag med bästa vännen hela dagen och kvällen. Igår träffade jag min gamla pastor och fikade, kom hem och vilade...

Hej hej! Jag kände för att göra ett litet inlägg. Det jag har i tankarna och på hjärtat är en kille. En utav mina killkompisar för att vara mer specifik. Jag tänker på året 2023, som var. Vi har kommit närmare varandra, tack Jesus för det! (Ja jag gi...

Hej. Jag tänkte att jag skriver ett andra och sista inlägg för det här året. Jag är hemma hos min lillasyster, hennes sambo är med. Lilla bebis Léon som nu sover, mamma och min systers hund Charlie!   . Jag har tänkt på att ta mer hälsosamma val näst...

Hej hej! Jag bara känner att jag vill blogga innan året 2024 är officiellt här! Jag har aldrig förut (vad jag kan komma ihåg) varit ett helt år utan att blogga förut, så jag vill ha ett blogginlägg nu till 2023 som är kvar!   Så, hur har mitt år vari...

Hejsan, nu skriver jag från mitt hjärta. Jag känner sorg just nu. Vart tog mina krisnta vänner vägen? Tyvärr så lever jag för mycket utifrån känslolivet nu snarare än från Guds ande, där det finns glädje och frid att hämta. Istället så känner jag und...