Hejsan! Detta är andra och troligen sista gången som jag bloggar för idag, haha. Nu har det gått ett tag, så nu har jag duschat... Men däremot så valde jag  att ta ett bad i alla fall! Jag var lite tveksam och osäker först, sen kände mig lite sugen på det... Jag har inte direkt gjort något speciellt idag. Imorgon så ska jag åka hem... Det känns både skönt och lite tråkigt faktiskt... Skönt för då kan och kommer och SKA jag isolera mig själv och verkligen undvika folk till max! JAG ORKAR INTE MED FOLK LÄNGRE!! Jag har vart omgiven folk hela tiden dom här 2 veckorna och nästan aldrig fått vara ensam... I alla fall inte tillräckligt länge! Några timmar som max, men annars inte mer än så... Eller nu när jag tänker efter så kanske jag var ensam någon dag här... Ja, men det var jag nog... men det är ändå inte tillräckligt för mig! Åh... Det är skönt att jag ska få vara ensam hemma imorgon när jag åker hem men samtidigt så eftersom jag kommer vara ensam hemma så vad betyder det?... JO ATT JAG MÅSTE SJÄLVKLART HA MIN MOBIL PÅ! För mamma och eventuellt min syster måste kunna få tag på mig ifall det är något viktigt...  Åh, jag som vill undvika folk till varje pris... Jag har ju jobbiga människor runt om kring mig som kan ringa och desperat få för sig att umgås med mig. Säger man nej så blir det tjuriga miner och så... säger jag ja, så blir jag själv väldigt irriterad... Aja, jag får väl undvika onödiga sms och samtal och ta dom viktiga/viktigaste... Som mammas samtal, syrrans och eventuellt någon till... Annars så kan ni räkna med att jag INTE kommer vara så speciellt social eller vara pratglad, haha... 

Nu är det November också... JAG SOM HATAR NOVEMBER!! Det var då min morfar dog och jag känner fortfarande skuldkänslor över att jag sa som jag sa innan han dog... :'( . Dumma mig! Får väl skylla på att jag var ung, dum och visste inte riktigt vad jag sa heller... Var ju trots allt "bara" 14 år... Tragiskt :( . Jag hatar November månad för hela November månad är en depp månad för mig eftersom det var den 24 November som min morfar gick bort, då har det gått 8 år... Helt sjukt att tiden har gått så fort! Helt sjukt att jag fortfarande känner skuldkänslor och kan inte förlåta mig själv för det som hände honom och för det jag sa till honom... Visst det är egentligen inte mitt fel att han dog MEN jag kunde ha varnat honom för jag hade en hemsk stark känsla av det! Det är min gåva det... På riktigt... Jag kan förutspå döden och hemska saker och med det så kommer det ett stort ansvar... men varnade jag morfar, tog jag mitt ansvar?! Svar: NEJ!! Jag var så sjukt rädd för min gåva så jag vågade knappt tro på den trots att jag märkte flera gånger att mina obehagliga känslor/vibbar stämde gång på gång... Varför ska JAG kunna förutspå döden och hemska och tråkiga saker för?! Visst jag kan också förutspå bra saker men jag är expert på att se/märka av när någon hemskt/tråkigt/tragiskt ska hända... Ibland hatar jag den här gåvan jag är född med... Jag har fortfarande svårt att hantera detta! Det innebär ett stort ansvar och man måste lära sig när man ska hålla tyst om vissa grejer och när man ska avslöja sånt... Jag håller fortfarande på och lär mig detta... Åh, det är verkligen inte lätt att vara jag... Att ha min dumma diagnos Aspergers Syndrom, att ha en pappa som fullständigt skiter i en och ha massor med människor i min omgivning som gärna missförstår mig för det minsta lilla... Sen på det, alla mina sjukdomar + min gåva... Det är seriöst ett mirakel att jag inte har hamnat på psyk... Haha. Nej men det är Gud som har bokstavligen räddat mig, annars hade det tyvärr vart kört för mig idag... Det är också därför jag kan hantera den här jobbiga gåvan mycket bättre idag, tack vare Gud... Då han vägleder mig hela tiden, steg för steg... :) .

Oj, vilket långt inlägg detta blev! :O . Aja sorry... Men nu så ska jag gå. Skönt att skriva av sig (igen, haha.) Ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tani   

Hejsan! Jag har träffat min pappa nu och kan säga att jag känner mig så sjukt besviken... Han sa så otroligt dumma och olämpliga saker! Som bland annat att han känner inte något för mig... Men ska jag vara helt ärlig så är det lite lugnt där för jag känner inte något för honom heller... Jag känner ingen samhörighet eller liknande överhuvudtaget! Ja, sen så sa han också hur lycklig han är med sin fru och barn och sa att han inte vill "förstör" något... WHAT?! Vem har sagt något om att FÖRSTÖRA? Jag är INTE ute efter att förstöra ett skit, jag ville skapa en relation med min egen PAPPA och lära känna honom... Ja, han menade på att hans svärföräldrar vet inte om att jag existerar och inte hans barn heller (mina halvbröder då.) Han sa också att han inte känner något behov av att varken berätta för svärföräldrarna eller hans barn (mina syskon) att jag existerar... Fine, om han inte vågar... Men han fick mig verkligen känna mig som om... jag vore totalt värdelös i hans ögon... Det sög verkligen, det gjorde ont även om han själv inte betyder så mycket för mig just nu... Jag förstår bara inte hur man kan uttrycka något så olämpligt! Just då så kände jag inget speciellt och tänkte mest "aja, whatever..." men efter några timmar så kände jag besvikelsen och irritationen inom mig... Min mormor reagerade rätt så starkt... Hon svor väldigt mycket, sa att hon ville ringa pappa och typ avslöja för dom att jag existerar, haha... Men jag sa åt henne att lugna ner sig för jag är inte ute efter att skapa bråk eller problem. Det är inte upp till mig att avgöra om han ska berätta sanningen om mig eller inte... Aja jag tycker ändå lite synd om pappa då han har skapat en sån stor lögn och dolt en väldigt stor grej sådär länge...  Aja vi får se hur det blir, jag orkar inte grubbla mer angående detta... Jag vill i alla fall inte träffa honom på ett tag, för detta var en ganska hård smäll för mig som jag måste bearbeta och smälta... Jag visste att han inte skulle ta så mycket ansvar för det han har gjort mot mig men jag trodde inte att han skulle få mig att känna mig så liten och obetydlig i bans ögon... 

Aja hur som helst, orkar inte prata/blogga mer om detta nu. Idag har jag gått upp, ätit frukost... Sen så har jag tagit itu med disken, torkat bord och lite sånt... Snart/om en stund så tänkte jag gå och duscha, eventeullt ta ett bad... Vi får se om jag orkar och ens känner för att bada. Men men, ni får ha det så bra... Puss och kram! /Tanya