Hej... Jag känner mig så ledsen just nu. Jag har ju fått min mens så allting är dubbelt så värre än vanligt. Det känns som om ingen förstår sig på mig, alls! De bara säger åt mig att göra si eller så, att jag ska skärpa mig eller göra en massa saker som jag inte klarar av. Jag är omotiverad, har inget fokus heller... Inget som jag alls fokuserar på just nu eller ens kan det även om jag så ville det. Jag har Aspergers syndrom, lider utav neurotisk depression troligen, eller något liknande i alla fall... Har en massa sjukdomar som ställer till det med min sabbade kropp. Jag vet att jag måste ta mig ut, motionera för att kroppen ska fungera så bra det bara kan och eventuellt bli "frisk." (Det är tyvärr försent för mig att bli frisk, även om läkarna säger tvärtom. Jag tror inte på det längre helt enkelt.) Men jag klarar tyvärr inte av att ta mig ut! Jag får en sån fruktansvärt ångest så det känns som om man ska bryta ihop. Jag har alltid hatat livet och mina känslor, men det har blivit värre då rädslan har ökats eftersom jag har så länge undvikit mig själv & jag ska fortsätta med det också, för det finns ingen meningen med min existens så då finns det tyvärr ingen mening heller att ta tag i ens liv som man inte ens vill ha eller har bett om...

Jag har knappt ätit idag. Det går inte när jag är såhär ledsen! Jag gråter till och från och är nedstämd och orkar inte med någon eller något! Jag tänkte fixa lite läsk iaf, med dipp och morötter, antingen se på någon serie eller film... Har inte bestämt vilket ännu. Jag vill inte ta tag i mitt liv så jag ska fortsätta fly i hopp om att jag dör snart, riktigt snart! (Innan jag fyller 30 år alltså.) Jag har kommit till insikt eftersom jag ändå kommer/tänker dö snart så behöver jag ingen man... Taskigt att dö i förtid om killen verkligen skulle ha starka känslor för mig. Men jag behöver inte oroa mig för sånt... Jag önskar att jag vore extremt självmordsbenägen (jag är inte det minsta lilla ens :( ) så jag kunde avsluta mitt liv, ikväll! Jag skulle låta den känslan sluka upp mig så man inte hinner tänka till... Det finns inget återvändo då! Hela min bakgrund är förstörd, nuet är sabbat & jag har ingen framtid och vill inte heller skapa mig en för min framtid kommer ändå bli hemsk. Synd att jag inte är självskade benägen längre, hade annars troligen tagit till mig kniven då. Jag hade såklart som vanligt inte lyckas med att skada mig själv fysiskt sån mes som jag är, men det hade inte hindrat mig från att "försöka" som jag gjorde till & från förut... Men jag har inte försökt skada mig själv sen den 2 Maj... Tvärtom, jag är "dum" nog att försöka ta hand om mig mer och vara snällare mot mig själv genom att dra ner sött och sånt så min mage inte ska ta så mycket stryk konstant!

Aja... Tillbaka till sugiga verkligheten, även om jag gör allt för att fly ifrån mig själv och denna verklighet... Längtar tills mensen är över så denna överväldigande sorg & smärta kan avta, för ångest och smärta känner jag ändå tillräckligt mycket utav dagligen! Nu så ska jag fixa något gott, det som jag nämnde innan och se på antingen någon serie eller film som sagt... Jag hoppas att ni mår bra till skillnad från mig. Puss & kram! /Tanya