Hejsan. Idag har jag träffat Viola (hon är en ungdoms pastor från min kyrka)

och vi brukar prata om allt möjligt och sen be tillsammans...  Det känns riktigt skönt och bra för själen! Jag mår alltid så bra efteråt, det behövs verkligen.

Hittills har onsdagar vart våran dag, men nu kan hon inte på onsdagar så nu får vi träffa på torsdagar istället.

Jag har/hade tid nästa vecka på torsdag kl 13.00 för min nageltid... men 

jag bytte till onsdag kl 13.oo istället, för jag och Viola ska eventuellt träffas då.

Det är inte 100% säkert för hennes del, men kanske. Jag ville i alla fall inte chansa i onödan och behöva avboka min nageltid eller med Viola, när jag egentligen kan få det gjort med båda delarna :) .

Vet ni vad?... Igår kontaktade jag min biologiska pappa på Facebook...

Jag har inte träffat honom sen jag var 5-6 år och sist jag pratade med honom var när jag var 12 år och då pratade vi i telefon... Han sa hur mycket han saknade mig, ville träffa mig. Han sa att han tänkte på mig varje natt innan han gick och la sig och så vidare... men att han inte kunde träffa mig för att hans fru inte gillade mig och att han fick prata i telefon med mig i smyg och så vidare...

Sen så blev det inte mer än så tyvärr... Så nu 9 år senare så hör jag av mig till min biologiska pappa (igen) och har kontaktat honom.

Jag undrar bland annat varför han gjorde som han gjorde, jag undrar hur det känns för honom... Jag sa även att jag har hört en massa olika svar från andra människor som känner min pappa (bland annat min mamma och min moster)

och hört deras versioner och deras sida och syn på saken, nu vill jag höra från pappas sida, hur han tänker, känner och så vidare... Jag hoppas på att han kan ge mig dom svaren och att han kontaktar mig. Jag hoppas verkligen det...

Men om han inte gör det så kan jag ju i alla fall trösta mig med att jag har gjort mitt bästa och jag har redan hört av mig till pappa och kontaktat honom 2 gånger sammanlagt :) . Så nu är det gjort...

Nu så ska jag gå, ska äta snart sen så ska jag iväg ikväll.

Jag bloggar snart igen! Ha det så bra och sköt om er. 

Puss och kram! /Tanya.

 

me i and myself

21 september 2011 21:57

Underbart Tanya ! Det berörde mig såå att läsa det du skrivit.Jag är jättaglad för det du gjort.Vad modig du är hjärtat ! Ja nu har du gjort vad du kan och det är upp till honom.Vill han ha kontakt är det obeskrivligt härligt men skulle han inte våga pga sin fru är det tragiskt men mest för honom.För han kommer att alltid att få lida av det,en del av hans hjärta kommer aldrig få vara i frid.Och han är den som förlorar att inte lära känna en så vacker både utan och innan på människa som du.Me like big time ! You rock Tani !!
Peyam.

Tanya

25 september 2011 00:28

Tack så mycket underbaraste moster Peyam! Det betyder oerhört mycket för mig att du skrev detta... Ja jag kände att det var dags för mig att ta nästa steg, för andra gången...
Jag känner bara att jag kan göra mitt, sen vad han gör är upp till honom... men då kan jag åtminstone finna lite mer ro och frid i mig själv då jag vet att jag har gjort allt jag kan och jag har gjort mitt bästa! Bara det får mig att känna att jag gör nånting rätt, något bra... :)

Ja du har verkligen rätt. Hör han inte av sig så kommer han tyvärr aldrig få helt fullt ut ro i själen... Tack för detta stöd, det uppskattas verkligen och det behövs! :D .

Jag älskar dig! /Tanya

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hej alla! Jag har haft fullt upp dem senaste dagarna. Varit med en tjejkompis i söndags, samt drog till kyrkan den dagen. I måndags var jag med bästa vännen hela dagen och kvällen. Igår träffade jag min gamla pastor och fikade, kom hem och vilade...

Hej hej! Jag kände för att göra ett litet inlägg. Det jag har i tankarna och på hjärtat är en kille. En utav mina killkompisar för att vara mer specifik. Jag tänker på året 2023, som var. Vi har kommit närmare varandra, tack Jesus för det! (Ja jag gi...

Hej. Jag tänkte att jag skriver ett andra och sista inlägg för det här året. Jag är hemma hos min lillasyster, hennes sambo är med. Lilla bebis Léon som nu sover, mamma och min systers hund Charlie!   . Jag har tänkt på att ta mer hälsosamma val näst...

Hej hej! Jag bara känner att jag vill blogga innan året 2024 är officiellt här! Jag har aldrig förut (vad jag kan komma ihåg) varit ett helt år utan att blogga förut, så jag vill ha ett blogginlägg nu till 2023 som är kvar!   Så, hur har mitt år vari...

Hejsan, nu skriver jag från mitt hjärta. Jag känner sorg just nu. Vart tog mina krisnta vänner vägen? Tyvärr så lever jag för mycket utifrån känslolivet nu snarare än från Guds ande, där det finns glädje och frid att hämta. Istället så känner jag und...