Hej hej! Jag har funderat på en del grejer... Jag borde kanske bli lite positivare av mig :). Något positivt med idag & igår t.ex: Jag har knappt haft ont i magen och igår när jag hade min fredagsmys så bytte jag ut chipsen mot mågra morötter. Alltså så åt jag morötter, dipp med läsk. Det kändes så mycket skonsammare mot magen, det är gott + framför allt det är nyttigt. Man går knappast upp i vikt av det om man säger så ;). Förresten så vägde jag mig idag och jag var riktigt glad över att jag väger lika mycket som innan, har inte gått upp i vikt det minsta lilla :). Förresten på tal om något annat, jag vill berätta lite om mina drömmar som jag har drömt dom här senaste 2 nätterna...

Först så drömde jag att jag dejtade en kille från Gossip Girl, ni vet Nate? :P. Han heter något annat IRL men minns inte vad exakt... Hur som helst: Mot slutet av dejten så kollade han djupt in i mina ögon och spontant kysste mig. Snacka om att jag kände mig "kär" och överlycklig då. Synd att man behövde vakna, det vart en liten besvikelse för min del, haha... Jag har alltid velat ha en man med dom perfekta klara ögonen och det är precis det han hade också... Sen iförrgår natt drömde jag att vi fortsatte att umgås, vi skulle ut och bada tillsammans... Precis då i vattnet så sa han att han bara såg mig som en god vän :/ . Jag blev så förkrossad så jag seriöst nästan glömde hur man simmade i drömmen, så jag hade panik och kändes som om jag skulle drunkna men jag höll mig flytande... Sen så vaknade jag. Här är 2 bilder på snyggingen!

Jag menar... OH MY GOD! Kolla hans vackra ögon, hans hår och... ÅÅHH!   . Jag smälter för såna män, helt seriöst... Jag kan inte få nog, skulle seriöst kunna stirra hela dagen och bara njuta utav deras utseenden... :). Även Zac Efron var väldigt snygg... Jag vet inte helt och hållet hur han ser ut exakt idag men han VAR i alla fall sjukt snygg, kanske till och med snyggare än "Nate."

Okej, nu till nästa dröm som var lite mindre trevligt... Jag drömde att jag sökte hjälp för mina ätstörningar, då var det en tant som jag pratade med i telefon som ville ändra ALLT med mig som jag inte ville ändra på. Jag kommer inte ihåg exakt vad men jag minns att jag kände mig förtvivlad... Sen så ville hon inte ens träffa mig utan hon ville direkt skriva ut mediciner till mig pga mitt psyke! Usch så hemkst... Sen så drömde jag även (allt detta drömde jag igår natt alltså) att jag fick världens utbrott på min äldsta moster då hon hade provocerat mig, jag tappade kontrollen över mig själv... Exakt så hände det ju, fast med min mamma i verkligheten. Obehaglig känsla! Jag hatar att inte kunna kontrollera mina känslor utan att de kan ibland ta över mig så som det hände i drömmen...

Men ja, nog om drömmar. Nu så ska jag fortsätta se på Gossip Girl! Jag har redan kollat ett avsnitt så nu ska jag fortsätta med det... Men ni får ha det så bra & sköt om er... Puss och kram! /Tani   

Hej. Eftersom jag tyvärr skriver konstant negativa inlägg (jag ber om ursäkt för det, men det är så jag känner och jag behöver få ut det. Jag funderar många gånger efteråt att direkt radera inlägget så ingen ska påverkas negativ på grund av mig och för att man skäms över att man mår så dåligt, men inser sen varenda gång att det är en del av mig så därför ska det inte heller raderas, även om jag ibland vill radera vissa inlägg.) Hur som helst... Jag ska vara lite (men bara lite) positivare idag! Jag har märkt att dom senaste dagarna (trots jag har levt oregelbundet, inte tagit mig ut och så vidare) så äter jag ganska bra! Jag åt mig mätt igår och iförrgår. Jag vet inte vad det beror på för bra mår jag ju inte. Om jag visste det så skulle jag alltid använda den "metoden" så man alltid kan äta bra. 

Kan det vara för att jag har ätit ensam och undvikit familjemedlemmarna och där med undvikit att få ångest (mer än vanligt) i onödan? Hmm... Det skulle KUNNA vara så, men jag vet inte. Men nu när jag tänker efter så äter jag bäst när jag är ensam för då blir jag inte stressad eller får ångest när min mamma ska ta upp en massa onödiga ångestframkallande samtalsämnen. Det spelar egentligen ingen roll vad hon pratar om, jag får ändå ångest/panik av att bara höra hennes röst och det är för att det leder mig till dåliga minnen. Hon skulle alltid förut skälla, förnedra och ljuga för mig när vi åt mat tillsammans vid matbordet, bland annat. Även när hon var trevlig har jag svårt för att slappna av... Jag tror ärligt talat att mina ätstörningar skulle bli bättre om jag hade mer lugn och ro i mitt liv, som att flytta hemifrån. Idag t.ex när jag skulle gå upp ur sängen för att äta frukost så hörde jag att mamma skrek hysterisk i telefonen, så jag låg kvar i sängen en stund till tills hon drog, så ångesten/oron hann rinna av mig så jag kunde äta frukost normalt utan att må illa :).

Något mer positivt? Öh, låt mig tänka... Jag hade enorma magsmärtor imorse så jag inte kunde ta mig iväg, men nu så är magen helt normal. Jag har gått ner i vikt för jag har minskat med sött... Jag ska duscha ikväll vilket är positivt för då sover jag oftast bättre när jag känner mig ren och fräsch :). Ännu en positiv grej: Jag ska äta korv med bröd ikväll (om en stund) och jag har god aptit till det, i vanliga fall så äter jag bara för att få det överstökat men nu så VILL jag äta mat... Yay me! :D . 

Så nu så ska jag gå, känner att jag har bloggat mer än tillräckligt. Ni får ha det så bra och sköt om er! Puss och kram. /Tanya

Hej... Jag vet inte hur jag mår längre. Jag känner mig konstant splittrad. Jag pendlar mellan hopplöshetskänslan till "det kanske finns hopp kvar för mig ändå." Jag kan helt enkelt inte bestämma mig... :(. Allt jag vet är att jag är extremt trött på det här livet. På min omgivning, på mig själv. Jag vill seriöst fly ifrån allt och alla. Allt det jag vet, vill jag inte veta längre. Allt det jag är, vill jag längre inte vara. Allt det jag har gått igenom, vill jag radera. Om det fanns, om man kunde seriöst gå igenom något slags operation så man kunde glömma vem man är & hela ens liv, allt man har gått igenom... Hade jag lätt gjort det, oavsett priset! Tänk vad skönt att få vakna med en ny start... Jag skulle lämna allt det gamla bakom mig, det skulle vara så enkelt för då känner man inte till något annat! Då hade jag format mig själv till en helt annan person, jag skulle inte ha haft kontakt med min familj eller mina släktingar men däremot kanske någon enstaka vän... Max 3-4 personer, resten hade jag lämnat bakom mig.

Jag hade inte velat bo kvar där jag bor nu, jag hade troligen bytt förnamn och efternamn. Tänk, jag skulle vara "hel" då. Ingen ångest, ingen smärta, inga hemska minnen som förföljer en varje dag eller hemska känslor som sorg, splittrad, ångest, likgiltlighet, förvirrad, ätstörningarna och så vidare. Listan kan göras lång. Jag ångrar nästan allt jag har gått igenom. Morfars död, min katt som man fick ge bort endast för att bli avliven till slut, min egen pappa som valde att lämna mig, utan att ångra sig, be om ursäkt eller ta ansvar för det. Min mamma som också har delvis förstört mitt liv och orskat den här konstanta ångesten som finns i min kropp dygnet runt. Sen så mycket annat som jag har gått igenom som jag inte vill ta det här på bloggen... Jag skulle inte behöva känna mig splittrad längre över något. Tänk er, en helt ny Tanya... Åh, underbara tanke! Varför kan inte det bara slå in?! Jag vill inte behöva kämpa för något längre, behöva för att kämpa att överleva, att stå ut med vardagen dag in och dag ut när man bara egentligen väntar på att få dö snart... Jag säger gång på gång att jag inte står ut längre, men det värsta är att jag gör det. Det är därför som jag är kvar i skiten, jag är tydligen inte desperat nog att ta mig ur det här. Än... 

Så varför ändrar jag inte mitt tillvaro om jag nu hatar mitt liv så mycket? För jag hatar inte den tillräckligt, även om mitt liv är långt ifrån bra. Jag har ingen motivation och har svårt för att veta vart man ens ska börja någonstans. Sen så känner jag konstant den här hopplösheten, att jag inte kommer klara det... att jag i bästa fall bara klarar av det halvdant och ni som känner mig vet att jag HATAR allt som är halvdant. Jag är en person som tänker: Allt eller inget. Jag har valt inget, då jag inte tror att jag har styrkan att göra allt och jag nöjer mig inte med halvdant. Så jag är fast i skiten. Mina vänner tycker att jag borde skaffa proffsionell hjälp. Det tycker jag med. Önskar att man kunde avliva människor så som man gjorde med djur, hade direkt beställt tid då, haha... Nej men seriöst nu. Jag ska skaffa proffsionell hjälp. Jag vet bara inte vart jag ska starta någonstans, men jag kommer på det... Nångång tidigt nästa år hade jag tänkt mig.

Aja, nu orkar jag inte blogga mer. Jag ska snart fortsätta kolla på Gossip Girl så man slipper tänka & känna efter, det driver mig till vansinne. Att jag konstant kollar på serier/filmer är mitt sätt att fly ifrån allt och det får mig att må bättre... Just so you know :). Men ja, dags att fly igen till min lilla värld och slippa ta del utav den här hemska verkligheten! Ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram. /Tanya

Hej! Idag har jag haft en väldigt bra dag. Jag har varken haft ångest eller haft magsmärtor idag... Yay! Jag har ätit frukost, duschat, sminkat mig & sen dragit till kyrkan... Där frågade jag om människor som ber för andra, även kunde be för mig... Be för mina ätstörningar som jag upplever har blivit en aningen värre. Jag överlever, men lever inte... Det suger :(. Förresten... Jag känner mig redo nu att "bekänna" vad jag har upptäckt vad jag bland annat lider utav... Jag tror att jag lider utav Neurotisk depression... Det innebär:

Neurotisk ångest uppstår när driftsimpulser från detet och jaget kommer i kollisionskurs med överjagetsförbud. 
Den neurotiska ångesten framkallar symptom som får den drabbade att söka komma undan dem - den ligger på ett medvetet plan och den som upplever denna neurotiska ångest har sjukdomsinsikt. Neurotisk ångest är vanlig och snarast en beteckning för en neurotisk reaktion, t.ex på stress.

Ångestneuros har ingen orsak i nuet, som t.ex i miljön. Den kännetecknas av psykiska uttryck som muskelspänningar, huvudvärk eller somatiska besvär (från kroppen). De psykiska uttrycken är spänningar, oro eller rädsla. Den starkaste varianten är panikångest. 

Ångestreaktioner indelas i fyra delar:

1) oro - skräck - panik 
2) kroppsliga symptom som svettningar, hjärtklappning, svimningskänsla 
3) tvångstankar, typ: jag får inte svimma här, hissen får inte stanna nu osv. 
4) det yttre beteendet som oftast är flykt, dvs. den ångestdrabbade försöker undvika situationer eller platser/människor som tidigare utlöst ångesten. I värsta fall innebär detta total isolering.

Den neurotiska ångesten är för stark för att ge positiva resultat via ansträngning. Individen kan då inte med egen vilja hantera eller strukturera rädslan utan är snarare offer för den. 

Detta stämmer tyvärr in på mig till 100%...  Jag upplever en överdriven rädsla dagligen och försöker så gott det går undvika människor/platser som orsakar mig ångest. Jag kände senast igår att jag var extremt yr så det kändes som om jag skulle falla ihop när som helst... Jag kände det i över 1 timme pågick det... Jag kunde då inte göra något annat än att ligga i sängen, kunde inte ens sätta mig... Jag känner också en del ilska som jag inte kan uttrycka, har också läst att det kan leda till fysiska symptomer & det beror på psykiska besvär egentligen... Alltså jag kan uttrycka mig via sms/internet kan jag verkligen vara elak via internet & kunna vräka ur mig det mesta... Men i verkligheten så låser jag in det så djupt, så även när jag är arg kan jag upplevas som vänlig eller ja "för snäll." Sen så lider man också utav tvångsbeteenden/tankar. Det som är orsaken till det här problemet är på grund av konflikter, problem eller trauman som jag går gått igenom barndomen som jag inte har kunnat bearbeta... Jag har också massor med gånger (jag gör det dagligen) försöker tänka positivt men det GÅR INTE för inom max någon timme men oftast redan efter några minuter ersätts den med en negativ tanke direkt, jag kan inte hjälpa det... :(. Till exempel: Jag tänker att jag kan söka hjälp för mina ätstörningar och att allt kommer att bli bra då till slut. Men då ersätts den tanken direkt med att det är kört för mig och även om jag blir bättre så kommer jag ändå aldrig bli frisk, jag kommer aldrig bli helt nöjd med mitt liv och kommer aldrig någonsin bli lycklig... och så bråkar dom 2 tankarna ett tag ända tills den positiva tanken tystas ner... Jag kan bara inte hjälpa det :'(. Sen så kommer den positiva tanken igen för att ge mig hopp, sen så pågår det ett krig i mitt inre där jag inte kan bestämma mig vad jag ska tro på riktigt eller vad man ska lyssna på till slut... och så fortsätter det DAGLIGEN, år in och året ut, dygnet runt och så undrar folk varför jag inte mår bra och är så negativ utav mig... NU VET NI SANNINGEN. 

Så därför har jag funderat på (eftersom det är det enda sättet som kan bota mig) är att gå på något slags beteende terapi då inget snack eller psykolog i världen har hjälpt mig i längden... Inte vanliga läkare heller eller dietist. Jag är bara trött på att må dåligt. Med ångest och överdriven rädsla och jag känner aldrig att det jag gör är tillräckligt bra då oron/rädslan försvinner inte. Den kan tystas ner för en stund ja, men sen så kommer den tillbaka och ger sig på mig igen. Jag vill inte vara något offer längre pga ångest, ätstörningar, magsmärta, oro, rädsla osv... Jag vet inte hur, eller vart jag ska börja söka. Men allt jag vet är att nästa år ska jag söka något slags hjälp, även om en del av mig skriker just nu att jag klarar mig ensam på egen hand & att jag inte behöver någon hjälp... Jag har en överdrivet stort ego som försöker hindra mig och försöker övertala mig till att ingen kan hjälpa mig. Vet ni vad? Stundvis lyckas den få mig att tvivla på att söka hjälp... Jag har kommit till instikt att jag behöver hjälp men en stor del av mig vill bara strunta i allt och fortsätta tänka & tro på att ingen kan hjälpa mig... att jag klarar mig själv.

Gud vad trött jag blev av att skriva det här inlägget, orkar inte skriva mer! Nu så ska jag äta lite choklad medans jag kollar på Gossip Girl :). Något annat orkar jag inte just nu... Bara så att ni vet, jag har inte den diagnosen som jag skrev om idag och jag är ingen läkare så kan inte sätta diagnos på mig själv (även om jag tycker att jag är bättre än läkare oftast då många av dom är idioter.) Men ja, jag tror seriöst att det är det jag lider utav. Vilket också klassas som en psykisk sjukdom/störning... Kul. Jag har alltid vetat om att det är något fel på mitt psyke som är skapad/orsakad pga mitt skadade förflutna. 70% av mitt liv om inte mer, ångrar jag att jag har fått uppleva och gått igenom allt jag har gjort. Jag tycker fortfarande att det var ett stort misstag att jag föddes till den här sjuka miljön och den sjuka världen... Okej nu så ska jag sluta blogga, jag drar ner mig själv bara och jag måste seriöst distrahera mig själv nu från dessa tankar... Ha det så bra. Puss och kram! /Tanya

Hej hej! Idag har jag haft fruktansvärt ont i magen hela dagen. Jag vet vad det beror på... Jag äter oregelbundet och när jag väl äter så äter jag för lite mat och lite mer sött... (I alla fall under helgerna, min mage brukar oftast vara som värst då.) Jag har egentligen inte i allmänhet dragit ner på sött, ändå har jag lyckats gå ner ett halvt kilo den här veckan, yay! Jag jublade av glädje... :'). Men konstigt nog så är det NU när jag har gått ner nästan 5 kg som jag känner mig "tjock" eller ja, mullig... Jag stör mig lite på det, men är inget jag har blivit besatt utav, som tur är... Jag tänker inte så mycket på det heller men ibland kommer det upp i tankarna. Jag ska INTE äta chips något mer i alla fall, det dödar min mage nästan... Varje gång jag får i mig chips så mår magen nästan alltid väldigt dåligt dagen efter, att jag inte lär mig :(. Sen så har jag nyss tryckt i mig 4 st Gifflar med kanelsmak i och jag fick mer ont i magen... att jag inte lär mig! Jag är väldigt svag & obetänksam när det gäller mina kroppsliga lustar... Alltså när det gäller sött och min hälsa överhuvudtaget... men en sak är jag seriös om: INGET mer chips på ett tag. Jag ska byta ut det mot morötter istället... Det är skonsammare mot magen + jag kanske går ner ännu mer i vikt då ;). Ska jag vara helt ärlig så vill jag gå ner 10-15 kg till. Jag orkar inte träna och svettas för det, jag vill RASA ner i vikt. Vill gå ner 15 kg på 2 månader liksom. Eftersom jag är lat och inte är villig att träna så får jag dra ner på sött (mest chips) för min del. Det är ohälsosamt och magen kommer må bättre i längden :). Sen så har jag i allmänhet vart ute och gått lite mer, men det är ingen enorm skillnad faktiskt. Så jag är riktigt glad över att jag har gått ner nästan 5 kg sammanlagt under ca 1 månad och ett halvt kilo den här veckan bara! :').

Idag så tog jag mig ut en snabbis och hämtade ut ett paket som jag har beställt från eleven.se :). Det är 15% rabatt just nu så jag slog till! Jag köpte ett transperant puder (när man använder den är den alltså osynlig på huden.) Det vill jag ha & behöver då mitt nuvarande puder är nästan slut, den är från Mac den jag har nu... Den från Too Faced (som jag köpe) sägs vara bra då den innehåller en del vitaminer i sig (haha, äter man inte så mycket vitaminer så får man använda det som smink istället, hehe.) Jag älskar förpackningen, den ser så lyxig ut! Idag är jag 100% osminkad men kunde ändå inte låta bli att testa på min hud & ja, den är helt ofärgad precis som det ska vara! :)

Jag älskar att förpackningen (den rosa) är så fin, det är så jag... Synd att själva pudret inte ser ut sådär och är svart istället med guld text på. Men det gör inget, jag tycker den ser väldigt lyxig och fin ut samtidigt :). Den kostade 278 kr den här gången eftersom det var 15% rabatt, hade det inte vart det så hade det kostat 315 kr. Det är lite dyrt men jag är van vid att köpa dyrt puder, foundations och concealers. Den är inte farligt dyrt i alla fall, hade den kostat ca 500 kr så hade jag verkligen inte köpt den... 

Men ja, jag har inget mer att blogga om just nu... Men ni får ha det så bra och sköt om er. Puss & kram! /Tani

Hej hej! Idag har jag tagit mig ut och äntligen fått träffa min bästa vän Nathalie. Jag pratade ut med henne om vad som hade hänt mig igår, hon sa att hon förstod att jag fick nog och reagerade som jag gjorde. Så ja, vi pratade lite om annat också såklart. Vi fikade, sen efteråt så tog vi oss till Åhléns. Jag köpte ännu ett läppbalsam. Jag kände mig tvungen då jag inte var nöjd med den förra jag köpte, den återfuktar inte mina läppar på djupet. Jag hoppas denna jag har köpt idag från Clinique är bättre. Jag har använt den bara en gång så det är svårt att säga hur det fungerar för mina läppar i längden. Funkar det, så är det bra. Om inte, så har jag i alla fall provat den... Sen efteråt så kom Nathalies pojkvän och skjutsade mig till Ica Maxi medans Nathalie passade på att handla lite där så passade jag på att hämta ut mitt paket som jag har beställt från Lush :). Billigt var det inte kan jag lova er! Det gick på över 700 kr... :/. MEN jag köpte INGA onödiga produkter alls, allt var nödvändigt. Jag köpte ansiktsvatten, en nattkräm och en dagkräm. Ansiktsvattnet gör ju så att huden tar bättre upp ansiktskrämen, det går djupt in i huden alltså. Dagkrämen gör så att min hud är lagom återfuktad utan att det gör mig hud fet/oljig. Nattkrämen gör så att den återfuktar på djupet och kan göra huden en aning oljig & den fäster inte bra under smink har jag märkt. Just därför är den så bra att använda som nattkräm då den är fetare och man är inte alls lika torr längre då :). Nattkrämen heter Celistial och har doften av mandel och vanilj, mums! Vanishing Cream är min dagkräm som har lite örtigt/citrus doft (lite av båda) och är en lättare återfuktande kräm som fungerar bra under sminket. Breath of fresh air är en återfuktande ansiktsvatten.

Japp, det var en hel del återfuktande produkter jag köpte. "Märks" det att min hud är lite torr? Hehe :P. Sen så skjutsade Nathalies pojkvän hem mig, jag kom hem och tog det lugnt. Jag passade på att betala mina räkningar för Lush + min tandläkartiden som jag hade rätt så nyligen. Jag kommer behöva borra hål i en utav mina tänder, buuhuu :'( . Okej, nu handlar inte det om tandläkartiden så glöm det, hehe. Sen så efter jag betalade mina räkningar så har jag kollat på dagens inspelade Våra bästa år och efter det beställde jag hem en Pizza som jag och min syster delade på. Förut åt jag en hel Pizza för mig själv, men nu äter jag bara hälften... Vad ska man säga, aptiten har förändrats antar jag. Sen nu har jag beställt ett puder från Too Faced på www.eleven.se. Ett transperant puder (transperant betyder osynlig, ger alltså ingen färg på huden, vilket är precis det jag är ute efter.) Jag letade efter ett puder idag på Åhléns men dom hade ingen kompakt puder, bara löspuder... Vilket jag inte vill ha då det är krångligare att använda + det tar upp mer plats i handväskan. Det var väldigt bra timing att jag beställde pudret, då precis när jag skulle sätta mig vid datorn så fick jag ett mail från eleven.se där det står att det är 15% rabatt på alla produkter just nu :). Jag tror jag får lugna ner mig med shoppingen just nu, när pudret kommer, räknar man med Lush + läppbalsamet som jag köpte så har det gått åt ca 1000 kr...

Men till mitt försvar så var verkligen min hudvård viktigt då det håller på och tar slut och puder måste jag ha då mitt nuvarande är nästan slut. Helt plötsligt känner jag mig dålig i kroppen igen, så jag orkar inte blogga något mer just nu. Jag har vart väldigt yr igår, så pass yr så jag har knappt vågat göra något, det snurrar för mig... Jag vet inte varför. Jag vill gärna skylla på att jag åt dåligt + på grund utav mensen. Något allvarligare än så kan det inte vara... Det FÅR det inte vara. Hur som helst. Nu har jag bloggat mer än tillräckligt. Ni får ha det så bra och sköt om er. Puss & kram! /Tani

Hej... Jag tänkte egentligen inte blogga idag men jag känner mig tvungen just nu. Jag har dåligt samvete och känner mig hemsk... Allt började vid matbordet. Jag, mamma och min syster åt middag. Som vanligt så skulle mamma ta upp onödiga samtalsämnen som leder till tjafs eller liknande. Det händer nästan alltid, så därför brukar jag be min mamma att inte prata vid matbordet, att jag föredrar tystnaden... Det är väl inte så konstigt? Självklart så ältade mamma över något fjantigt som hände igår, så jag sa åt henne att släppa det för att gårdagen är över. Då kollade hon snett på mig, sa att jag knappt rörde maten och sa att jag äter som en 9 månaders bebis. Jag sa åt henne då: Nu kommer jag verkligen inte kunna äta när du säger sådär, fattar du väl... Hon fortsatte och hon sa det på ett elakt sätt. Så vad hände? Jag satt där tyst... Mamma och min syster hade ätit klart, så de gick därifrån... Jag kände hur jag sjönk inom mig. Jag kände att något inom mig brast, något okontrollerbart monster kom fram som jag inte kunde kontrollera. Som tur var så hade min mamma och min syster lämnat matbordet vid det laget, medans jag pillade på maten och kunde inte få i mig något... Jag försökte, men det slutade med att jag spottade ut maten och blev äcklad. 

Så jag började att gråta... Först försiktigt, när jag märkte att jag började tappa kontrollen och inte kunde lugna ner mig så gick jag då till badrummet och då brukar jag alltid låta vattnet rinna, så att ingen hör/uppmärksammar när jag gråter & bryter ihop... Precis då kom mamma in, var chockad och frågade vad det var med mig... Hon sa att hon hade en stark känsla av att något inte stämde med mig, hon lovade dyrt och heligt att hon inte hörde mig gråta eller liknande... Men hon gick på den här känslan att något var verkligen fel... Jag sa åt henne att försvinna därifrån och knuffade bort henne. Då fortsatte hon att fråga vad det var med mig... Så jag halvt skrek och frågade henne hur hon kunde göra såhär mot mig, jag sa att jag hatar henne flera gånger och knuffade bort henne och var helt hysterisk. Jag sa att jag inte valde att ha ätstörningar och att hon VET att jag lider utav ätstörningar så jag fattar inte hur hon kunde vara så grym och elak mot mig och använda det emot mig... Mamma kollade på mig som om jag vore en total främling för henne, lovade dyrt och heligt att hon hade bara skojat med mig när hon sa att jag äter som en bebis :S. Jag såg då inte skämtet i det här... Hon blev så chockad och sa att hon hade aldrig sett mig bryta ihop sådär... Då lovade hon mig dyrt och heligt att hon inte skulle skämta om mina ätstörningar något mer och hon bad om ursäkt hela tiden... Jag sa åt henne att släppa det bara för jag orkade bara liksom inte. För förlåta kan jag inte göra, jag är tyvärr inte stark nog ännu att kunna göra det. Såren är fortfarande öppna och alldeles för färska för att jag ska kunna förlåta. Jag måste bli hel först... Eller ja, må bättre i alla fall på insidan.

Så nu skäms jag över hur jag tappade kontrollen över mig själv, grät och halvt skrek att jag hatade henne... Jag ville slå henne men jag kunde inte, jag var för svag och jag bara skakade... Så då knuffade jag undan henne istället. Efter det så försökte jag äta mer men det gick inte jag bara tog några tuggor och spottade ut det. Som tur är så känner jag mig inte hungrig, så magen känns bra just nu. Nu är jag helt lugn... Tom i huvudet på något sätt. Även om jag har dåligt samvete att jag sa att jag hatade min mamma (vilket jag bad om ursäkt för väldigt snabbt då jag ABSOLUT INTE menade det jag sa) så kändes det skönt på något sätt att bara släppa allt och kunna gråta och till och med skrika ut... Som jag i vanliga fall ALDRIG gör inför människor...

Jag är helt tom på ord och tankar nu. Jag måste samla mig själv, lyssna på musik och fortsätta se på Gossip Girl. Vi får se om jag orkar duscha nu ikväll senast kl 11, för jag är helt uttömd på energi på grund utav mitt utbrott så vi får se... Ni får i alla fall ha det så bra. Jag hoppas ni mår bättre än vad jag gör just nu i alla fall. Puss & kram. /Tanya

Hej hej. Dom har dagarna har det vart tufft för mig. Jag har nyligen fått mens, konstant haft ont i magen... Igår hade jag en riktig jobbig dag... Jag grät i stort sätt hela dagen/kvällen till och från. Jag vet inte varför riktigt, bara grät av allt möjligt... För sen när jag lugnade ner mig så insåg jag liksom att jag inte grät för att något hade hänt nu eller att det finns något att gråta över idag, nutiden liksom... Utan jag grät/var mest ledsen över mitt förflutna helt enkelt. Jag måste seriöst lära mig att släppa det förflutna, det som förföljer mig... Men hur ska jag lyckas göra det? Det är så svårt, tror jag behöver i allmänhet gråta ut lite till (eller mycket.) Sen så står jag inte ut med min kropp! Öppna fönstret, jag fryser. Stäng fönstret, jag svettas. Ha på mig kofta ovanpå min t-shirt samt ha på mig mjukisbyxor, det är varmt. Ta av mig koftan, jag fryser. Jag står inte ut! Jag har allmänt känt såhär i den här årstiden, men det är ännu värre nu när jag har mens... Jag längtar tills på Onsdag i alla fall, för då har mensen minskat alltså jag mår bättre då igen och jag ska träffa min bästa vän då, som jag har saknat så mycket :).

Jag skulle egentligen kunna blogga om något mer, något personligt som jag eventuellt (eller jag har det, är väldigt säker på det) upptäckt med mig själv. Men det orkar jag inte ta det nu, för jag blev väldigt upprörd över detta och grät. Varje gång jag upptäcker något nytt med mig själv så blir jag förstörd. När jag fick reda på min Aspergers Syndrom så såg jag mig själv som ännu mer onormal, alltså jag kände mig som en utomjording... Jag kan fortfarande känna lite sådär ibland. Jag vet ju att jag är lite onormal, men skillnaden är att jag är bättre på att acceptera det nu än vad jag var då. Så jag grät och ville inte acceptera min diagnos och jag ändrades alltså "anpassade" mig efter min diagnos lite för mycket, ända tills jag fann mig själv igen lite grann ca 1 år senare... 

Men nu så ska jag gå. Jag tänkte göra det vanliga: Lyssna på musik och kolla på Gossip Girl. Men först så ska koftan av! Jag börjar känna mig varm igen... Cp kropp. Lär dig att bete dig nån gång, haha... Men ja... Det var det jag ville säga. Jag hade egentligen inte en sån stor lust att blogga, men mina tvångstankar tog över. Ja, jag lider lite smått utav tvångstankar här och där. Som att jag måste tvätta mina händer ofta och göra vissa saker i en viss ordning. Ingenting allvarligt så, jag hade värre tvångstankar förut som jag har kommit över :). Men nu så ska jag gå som sagt. Ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tanya