Hej hej bloggen. Jag vet, jag fick ett utbrott igår.... Men jag kan inte hjälpa det, kan inte råför hur jag känner... Jag är fortfarande grymt sårad, arg, ledsen och bara less på allting... Vissa dagar vill jag knappt snacka med någon, medans andra dagar kan jag vara hur social och trevlig som helst... Vad är det för fel på mig?! Varför känner jag såhär, varför mår jag såhär?! :( ... Jag vet inte vad det är för fel på mig, allvarligt talat... Jag känner bara ibland att jag kan knappt stå ut längre, med någon eller något... Jag känner mig så underskattad och illa behandlad ibland :( . Jag känner att jag blir tagen förgivet... Och säg mig, vem vill bli tagen förgivet, hur länge till skulle man stå ut, orka hålla ut med den hära känslan? Klart man exploderar till slut och känner sig sårad... Jag känner mig sårad av alla. Alla gör det jobbigt för mig, på sitt sätt. När man till exempel förväntar sig saker jag inte kan, orkar eller vill leva upp till. Eller när man tror att man kan behandla mig hursomhelst, jag ska bara vara tyst, svälja, förstå andra människor situtationer och känslor, ha jämt överseende och skita i mig själv... Jag har försökt att köra med den stilen förut, men det fungerar inte på mig. Det är då jag blir sånhär. Så jag får se till att sluta helt enkelt. Får också komma på hur jag ska sätta ordentliga tydliga gränser, så folk inte tror att dom kan trampa och utnyttja mig hursomhelst... Ibland kan jag bli så ilsken att jag dampar sönder, som jag gjorde igår, eller så börjar jag att gråta, för jag kan inte hantera all den hära ilskan som bara strömmar över mig ibland... Kan det vara så att mensen är på väg? Ärligt talat, jag har ingen aning, jag har inge koll... Det känns som om jag inte har koll på något längre :( . Hur länge till ska man orka, stå ut med att må såhär, regelbundet i stort sett?... Jag är less på det hära livet, på den hära ilskan som kommer och går då och då.... Tyvärr har jag inget annat väl än att kämpa på, för ger jag upp så förlorar jag allt. Det gör mig till en förlorare, och jag är ingen förlorare, jag är en kämpe, oavsett vad...

Det jag skrev om självmordsbenägna människor... Jag menade inte det till 100%... Visst, jag tycker att ni är jobbiga och irriterande, dom ser bara allt i ett enda mörker och tycker bara synd om sig själva, det är grymt irriterande... Men man ska aldrig ta livet av sig. Man ska söka hjälp isåfall, och ta tag i sina problem... Man ska helt enkelt aldrig ge upp.

Men jag vet inte vad jag ska skriva mer, så jag hade tänkt att dra nu. Ha det så bra....

Bye bye. /Tanya.

Hej hej. Åh jag känner mig så arg nu, känner hur ilskan tar över mig... Jag orkar inte med någon längre. Alla är så falska! Jag hatar människor. Jag hatar människan. Människan är så onda och svaga! Jag hatar också självmordsbenägna människor. Seriöst, hoppas ni dör! Gå och ta livet av er, ingen orkar endå med er, era värdelösa idioter. Ni förstör bara för andra.
Skaffa hjälp, eller ta ditt liv, det är ditt eget val. Men kom INTE till mig och beklaga hur sorgligt och patetiskt ditt liv är och att du tänker ta livet av dig när vi båda vet att det är bullshit! Jag vet det iallafall. Vill man verkligen dö så gör man något åt det, man går inte runt och gnäller 24/7 på att man vill dö och att livet suger. Seriöst, ta tag i era liv och sluta vara en sån nolla! Åh, jag är så ARG!!! Jag är inte riktigt mig själv just nu, för ilskan bara tar över mig... Jag är så less på att ni människor ska såra mig, ignonera mig, ta mig för givet, tjata, vara jobbiga och vara på. Nej jag har fått nog! NU RÄCKER DET! Jag ska isolera mig själv, eller vara åtminstone kall/otrevlig mot dom flesta!
Jag har inga riktiga äkta vänner. Alla är falska på sitt sätt, tyvärr... Jag kan inte räkna med eller lita på någon längre. Ändra på dig, eller dra åt helvete, för falska människor accepterar jag inte! Ni tar all kraft och energi ifrån mig och bara förstör mig och använder mig som nå slags jävla papperskorg!! :S .
Skärp till er, eller förlora mig helt och hållet på köpet, det är upp till dig!
Ni ger mig inte glädje i mitt liv, iallafall inte mycket eller ofta... Mest bara sorg och besvär och ni tror jag är någon psykolog till er alla som ska lösa/fixa era helvetes liv. Jag orkar inte med er längre.  Alla jag känner är falsk på sitt sätt, och har en dålig stil. Dom flesta iallafall. Sluta behandla mig som en papperskorg, ignonera mig inte, så ska du se att jag kommer tillbaka... Tills dess gäller det att vara kall och isolera sig själv.

Men nu ska jag gå. Gå och dö eller skärp till dig! Bestäm själv.

Bye! /Tani.