Hej hej bloggen. Jag vet, jag fick ett utbrott igår.... Men jag kan inte hjälpa det, kan inte råför hur jag känner... Jag är fortfarande grymt sårad, arg, ledsen och bara less på allting... Vissa dagar vill jag knappt snacka med någon, medans andra dagar kan jag vara hur social och trevlig som helst... Vad är det för fel på mig?! Varför känner jag såhär, varför mår jag såhär?! :( ... Jag vet inte vad det är för fel på mig, allvarligt talat... Jag känner bara ibland att jag kan knappt stå ut längre, med någon eller något... Jag känner mig så underskattad och illa behandlad ibland :( . Jag känner att jag blir tagen förgivet... Och säg mig, vem vill bli tagen förgivet, hur länge till skulle man stå ut, orka hålla ut med den hära känslan? Klart man exploderar till slut och känner sig sårad... Jag känner mig sårad av alla. Alla gör det jobbigt för mig, på sitt sätt. När man till exempel förväntar sig saker jag inte kan, orkar eller vill leva upp till. Eller när man tror att man kan behandla mig hursomhelst, jag ska bara vara tyst, svälja, förstå andra människor situtationer och känslor, ha jämt överseende och skita i mig själv... Jag har försökt att köra med den stilen förut, men det fungerar inte på mig. Det är då jag blir sånhär. Så jag får se till att sluta helt enkelt. Får också komma på hur jag ska sätta ordentliga tydliga gränser, så folk inte tror att dom kan trampa och utnyttja mig hursomhelst... Ibland kan jag bli så ilsken att jag dampar sönder, som jag gjorde igår, eller så börjar jag att gråta, för jag kan inte hantera all den hära ilskan som bara strömmar över mig ibland... Kan det vara så att mensen är på väg? Ärligt talat, jag har ingen aning, jag har inge koll... Det känns som om jag inte har koll på något längre :( . Hur länge till ska man orka, stå ut med att må såhär, regelbundet i stort sett?... Jag är less på det hära livet, på den hära ilskan som kommer och går då och då.... Tyvärr har jag inget annat väl än att kämpa på, för ger jag upp så förlorar jag allt. Det gör mig till en förlorare, och jag är ingen förlorare, jag är en kämpe, oavsett vad...

Det jag skrev om självmordsbenägna människor... Jag menade inte det till 100%... Visst, jag tycker att ni är jobbiga och irriterande, dom ser bara allt i ett enda mörker och tycker bara synd om sig själva, det är grymt irriterande... Men man ska aldrig ta livet av sig. Man ska söka hjälp isåfall, och ta tag i sina problem... Man ska helt enkelt aldrig ge upp.

Men jag vet inte vad jag ska skriva mer, så jag hade tänkt att dra nu. Ha det så bra....

Bye bye. /Tanya.

 

haloj

8 december 2009 21:57

flesta människorna är såhär, jag är ett bra exempel flesta dagarna vill jag mest vara ensam, men så är jag social vissa dagar, humöret svänger, det tillhör när man är människa :) sen om man har några sjukdommar som adhd då är det extra mycket humör svägningar, gäller bara att inte vara sur eller ledsen på sig själv bara, för det är sånt man inte kan roför, lättaste är bara att lägga det bakom sig och försöka vara glad istället

http://www.tjack.nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hej alla! Jag har haft fullt upp dem senaste dagarna. Varit med en tjejkompis i söndags, samt drog till kyrkan den dagen. I måndags var jag med bästa vännen hela dagen och kvällen. Igår träffade jag min gamla pastor och fikade, kom hem och vilade...

Hej hej! Jag kände för att göra ett litet inlägg. Det jag har i tankarna och på hjärtat är en kille. En utav mina killkompisar för att vara mer specifik. Jag tänker på året 2023, som var. Vi har kommit närmare varandra, tack Jesus för det! (Ja jag gi...

Hej. Jag tänkte att jag skriver ett andra och sista inlägg för det här året. Jag är hemma hos min lillasyster, hennes sambo är med. Lilla bebis Léon som nu sover, mamma och min systers hund Charlie!   . Jag har tänkt på att ta mer hälsosamma val näst...

Hej hej! Jag bara känner att jag vill blogga innan året 2024 är officiellt här! Jag har aldrig förut (vad jag kan komma ihåg) varit ett helt år utan att blogga förut, så jag vill ha ett blogginlägg nu till 2023 som är kvar!   Så, hur har mitt år vari...

Hejsan, nu skriver jag från mitt hjärta. Jag känner sorg just nu. Vart tog mina krisnta vänner vägen? Tyvärr så lever jag för mycket utifrån känslolivet nu snarare än från Guds ande, där det finns glädje och frid att hämta. Istället så känner jag und...