Hejsan! Just nu så känner jag för att skriva av mig lite, så nu ska jag göra det...

Jag saknar dig fortfarande. Jag försöker om och om igen. Jag hör av mig till dig, men bryr du dig? Knappast. För om du hade gjort det så hade du hört av dig... Jag har försökt med allt möjligt, jag har sagt allt möjligt i hopp om att du kanske och endast kanske hör av dig... Men nej, inget svar som vanligt.


Det är inget nytt precis. Jag vet att du skiter fullständigt i mig, så varför försöker jag ens? Kanske är det så för att jag saknar dig och kan inte släppa taget om dig... Varför släppte du bara taget om mig? Det var inte mitt fel, jag har inte gjort något fel... Så nu är frågan... Varför kan inte jag släppa taget om dig? Varför fortsätter jag hela tiden? Det är ren plågeri och tortyr för mig... Jag kanske gillar att torteras? Nej, det gör jag inte! Jag vill bara inte acceptera, att du valde att lämna mig bara sådär, utan vidare...

Vad ska jag göra eller säga för att du ska höra av dig? För att du ens ska bry dig, det minsta lilla? Vad krävs det av mig?!... Säg mig det, för jag har då ingen aning. Jag har försökt med allt möjligt men nej... inget resultat.
Ska jag behöva säga att jag är döende och har bara 1 år kvar att leva, då du kanske skulle reagera... men inte ens då finns det någon garanti.

Trots det, så fortsätter jag. Jag ger inte upp! Jag vägrar att förlora hoppet om dig... Jag vet att vi kan bli vänner igen. Bara du vill och försöker. Jag vet att du på något sätt, innerstinne bryr dig innerstinne. Du kanske till och med saknar mig?... Jag vet inte, du snackar inte med mig. Du hör aldrig av dig längre.

Jag kommer ihåg första gången du sa att du älskade mig... Det var den 11 Augusti 2009 :) .

Jag blev så glad och rörd då, då du förut innan hade tagit mig förgivet och sa att det vore bättre om vi inte snackade på ett tag... Ja du, du och jag har haft en hel del "pauser" från varandra...

Exakt 1 år senare, den 11 Augusti 2010 så sa du dom orden jag aldrig kommer att glömma... Den dagen du sa: Nej vi kan inte få det att fungera, jag älskar dig inte längre. Jag trodde att jag skulle dö när du sa sådär... Så ont det gjorde inom mig. Jag grät i 2-3 dagar i rad. Jag gråter inte längre. Jag pratar knappt om dig längre ens. Jag går inte runt och tänker på dig hela tiden.

Men endå, så finns du i mitt hjärta... Där kommer du alltid att vara, oavsett om du gillar mig, älskar mig, bryr dig, bryr dig inte och om du till och med skulle hata mig...

Jag vet seriöst inte vad jag ska göra eller säga längre... allt jag vet är att jag kommer aldrig ge upp hoppet om dig, så enkelt är det. Du betyder mycket för mig. Jag älskar dig...

Jag hoppas att du har det bra och är lycklig nu i alla fall :') ...

En dag så kommer vi att höras av igen, på ett eller annat sätt... Jag bara vet det :') ...


Så, det var allt jag hade att skriva, allt som jag kom på... Så ni inte misstolkar detta eller så, han är inte något ex eller något sånt, haha!
Han är bara en föredetta vän...

Men nu så ska jag gå men ni får ha det så bra.
Puss och kram! /Tanya.