Hejsan. Ett av mina nyårslöften var att ta reda på vad det är för fel på mig... Nu så vet jag det. Jag har Aspergers syndrom... Okej nu så ska jag berätta för er vad det är och vad det innebär för er som inte vet det.

Man är hellre ensam och föredrar ensamheten före sällskap.
Det är inget som kommer helt plötsligt, utan jag har alltid vart sån och det är inget man reagerar så speciellt starkt på bara för att man hellre vill sysselsätta sig själv än att umgås med andra. Så ja, jag är hellre ensam än att umgås för mycket med andra. Jag klarar inte av det riktigt och känner att det kan bli för mycket och det känns som om jag måste ta en paus då och bara få vara för mig själv... Många har då tyvärr tagit det personligt då dom har trott att jag inte vill umgås med dom, att jag är "tråkig" eller "elak" eller att jag tror att jag är "bättre" än någon annan...
Men när jag väl umgås med andra så är jag social och visar intresse.
Jag sitter inte där helt tyst och rullar på tummarna direkt om man säger så :) .

Sen så är jag väldigt ärlig som person, men Aspergers syndromen hjälper till på traven där, haha. Till exempel så kan man kommentera någons utseende bara sådär rakt ut och säga exakt det man tycker, i vilket sammanhang som helst.
Jag vet det är lite konstigt, till och med jag tycker att det är konstigt, haha.
Men man tänker sig inte för riktigt då, utan man säger det bara sådär rakt ut :P .

Sen så när man pratar så känner man sig osäker om man har sagt rätt saker eller om man har pratat lagom länge. Jag känner faktiskt så, det är därför jag inte gillar att videoblogga så speciellt ofta och sånt. Man vet vad man vill säga och vad man vill komma fram till men man kan förklara lite konstigt ibland, man får inte till dom rätta orden helt enkelt.

Sen så kan man antingen överskatta eller underskatta människor som har Aspergers syndrom... Alltså att man har för höga krav på en person, eller för låga krav.

Sen så har vi speciella rutiner, mönster som vi måste göra för att fungera och "må bra." Man gör nånting eller något i en speciell ordning eller så.
Många som har aspergers har (i vuxen ålder alltså) rutat in hela sin tillvaro efter ett speciellt mönster.

Sen så har vissa svårt att fatta ironi och sånt och tar allt så bokstavligt och fattar inte att det är ett skämt. Jag är inte sån, jag fattar ironi och skämtar själv väldigt mycket och är ironisk av mig och så. Visst har det hänt nångång att man inte har fattat skämtet direkt, utan att man fattar det i efterhand. Då börjar man helt plötsligt att skratta när man fattar skämtet/ironin, i alla fall jag :P .

Sen så är vi lite klumpiga och långsamma/sega av oss!
Jag har lätt att komma åt saker, trots att jag försöker vara tyst och diskret om nätterna så lyckas jag oftast i alla fall ställa till med ljud så man väcker andra... Haha. Så ja, det är inte alltid så lätt att vara med mig eller leva med mig.

Sen så finns det dom som är översmarta, haha. Jag är då inte översmart, jag är mer på normal nivå. Vi är bra på att haka upp oss på detaljer, där med missa att se hela helheten. Sen så är jag en sån som ska analysera allt, haha.

Tyvärr så upptäckte jag detta igår. I alla dessa år så har jag inte vetat om något, så det kändes jobbigt och kändes som om jag behövde smälta det och prata ut det. Jag hade inte ens lust att blogga om det då. Men nu så känns det bättre :) . Jag accepterar det helt enkelt. Det är egentligen inget nytt så, jag har alltid vetat att jag är lite... annorlunda och att jag inte är direkt som alla andra. Nu är det bevisat på papper också. Det är något jag föddes med helt enkelt. Sen så om man har Aspergers syndrom så är det inget man får reda på över en natt, utan många upptäcker det i vuxen ålder.

Men jag är glad att jag upptäckte det och fick reda på det, för nu så kan jag se till att skaffa rätt hjälp och stöd! Yes, detta känns bättre... Jag gör framsteg, sakta men säket!

Men nu så ska jag gå, jag har berättat en del av vad det innebär att ha Aspergers syndrom. Ni får ha det så bra och sköt om er!

Puss och kram /Tanya.