Hejsan! Just nu så vill jag bara skriva av mig lite... Det är nu som det är över tyvärr. Ja, över mellan mig och Justin. Det gör sjukt ont i mig. Jag var aggressiv först, men sen så gick det över till sorg då känslorna och tårarna tog över mig... Jag grät en stund, ringde min vän Markus. Han förstod mig, var ledsen för min skull, alltså "led" med mig och sa att jag har redan gjort så gott jag kunde, mer än så kunde jag inte göra... Det vet jag, men det gör ändå ont. Det är sårande. Så vi bad tillsammans över telefon, när jag ringde honom kunde jag knappt få ur mig ett ord då jag var riktigt ledsen och sårad... Tårarna bara rann... men efteråt så kändes det sjukt mycket bättre, efter vi bad tillsammans :) . Jag har insett och inser nu att allt kommer att ordna sig, med eller utan Justin...

Självklart älskar jag honom, en del av mig kommer nog alltid göra det...
Det kändes verkligen som om han är/var den rätta för mig... men men, vi får se vad framtiden har att bjuda på. En sak vet jag i alla fall och det är att vi inte ska bryta kontakten med varandra som jag har gjort med mina andra ex hittills... Det känns väldigt konstigt att vara singel just nu faktiskt och lite sorgligt :/ . Men det känns även som en sorts "lättnad" då jag var trött på den halvdana grejen vi hade... Justin satsade aldrig helhjärtat om man säger så, därför gick det som det gick. Det är hans förlust, inte min. För jag har redan gjort mitt bästa och det är tröst nog för mig. Delvis därifrån kan jag hämta min inre styrka när det känns svårt och jobbigt :) .

Jag är däremot lite rädd att han kommer själv må dåligt av det i längden, när han inser vilket misstag han har gjort att bara ge upp allt detta utan att lyckas att träffas... Det är sorgligt, men något säger mig att vi en dag kommer att träffas :) . Sen om det är som vänner, som par eller något däremellan (alltså på gång igen) det återstår att se :) . Anledningen till att han lämnade mig hade egentligen inget med mig att göra, bara det att han kände att hans känslor för mig har blivit som bortblåst, det har han känt i 2-3 veckor sa han... Han har dessutom känslor för en annan tjej. Ni kanske undrar hur jag kan vara så lugn just nu, men det är för att jag och Justin har pratat ut en del, Markus fanns där för mig och tröstade mig och vi bad tillsammans så det gav mig en otrolig stark inre styrka :) . Sen även att jag känner äntligen så är den halvdana grejen över... Det var liksom allt eller inget, tyvärr så valde han inget.

Men men, jag kan tänka på gamla goda minnen (inte för mycket, är inte bra om man bara ältar och ältar.) Se till att inte bli för låst i sin egen ensamhet, träffa Markus nu när han kommer tillbaka och umgås med Avin i helgen då jag ska dit :) . Sen så kan jag tänka på att jag inte har förlorat honom helt och hållet, för vi ska behålla kontakten med varandra :) . Sen om det är Guds vilja och om vi är verkligen ämnade för varandra så kommer vi att hitta tillbaka till varandra igen, bli tillsammans och träffas helt enkelt :) . Träffas tror jag ändå att vi kommer att göra i framtiden, frågan är hur situationen ser ut mellan oss då...

Hmm, det återstå att se. Men nu så tänkte jag ta min sista medicin, äta något till den och gå och lägga mig. Jag ska upp tidigt imorgon, har en läkartid...
Men ni får ha det så bra och sköt om er! Puss och kram! / Tanya.