Hejsan. Just nu så är jag i Stockholm, Dino väckte mig -.- . Så drygt, haha.
Han jamade jätte mycket, han är i en såndär jobbig period nu då han bara vill gå ut hela tiden. Han är en inne katt och det området jag bor på är inte lämplig för Dino då han kan bli bland annat påkörd av någon bil, eller så kan ungarna på gården vara för på honom eller skada honom... Han gillar inte så mycket när folk håller på och sånt... Aja, nu är jag i Stockholm i alla fall och jag saknar min lilla Dino.

Jag skulle egentligen ha gått upp vid halv 9 idag men jag vaknade redan 7 för Dino jamade nästan non stopp... Så jag somnade aldrig om faktiskt :( . Dock så låg jag kvar i sängen till klockan 9. Jag gick upp och åt frukost, duschade och sen fixade mig och packade ner saker som kläder, smink, hårprodukter, medicin och så vidare.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer för tillfället, haha xD .
Så jag väljer nog att avsluta här tror jag :) . Jag ska gå nu och vara lite social mot dom andra :) . Har vart här i min kusin Amandas rum nu i ett tag, även om jag inte riktigt har fått vara ensam :P .
Ni får ha det så bra. Sköt om er. Puss och kram / Tanya.

Hejsan. Just nu så känner jag olika känslor inom mig som jag bara vill få ut... Hade egentligen inte tänkt blogga idag, men nu gör jag det ändå.
Jag känner en massa känslor angående Justin som ni säkert kan tänka er och kanske förstå... Från början idag så var jag helt lugn och tänkte positiva tankar som: Jag klarar detta, jag kommer att gå vidare. Jag förtjänar något bättre än att ha ett förhållande med någon som inte satsar helhjärtat och så vidare. Även att jag har ingenting att ångra egentligen, jag har redan gjort mitt allra allra bästa...

Det gör ändå ont, det gör det... för senare mot kvällen så blev jag riktigt ledsen och grät... Jag insåg en hel del till att börja med, då jag tänkte innan positiva tankar, som jag nämnde nyss. Men känslorna kom ifatt mig... Jag insåg att ingenting kommer bli som förut mellan oss igen. Inget mer romantiska hälsningsfras emellan oss som: hej älskling  . Inget mer: jag älskar dig, du är det bästa som har hänt mig. Inget mer förlovnings snack, träffas snack och allt det som ingår. Jag insåg... Han har slutat säga att han älskar mig och jag kommer troligen aldrig få höra det igen och det sårar mig grymt mycket... 
Jag kommer verkligen sakna hans kärleksfulla varma omtänksamma sida... Okej visst, hans omtänksamhet kan jag ändå få uppleva då han bryr sig om mig ändå även om hans känslor för mig är som bortblåsta... men det blir inte samma sak, det blir inte på samma sätt liksom... Jag saknar honom redan och hans kärlek...
Jag älskade honom verkligen och kommer nog alltid att göra det. Jag såg honom på sätt och vis som den rätte för mig, han var den rätte för mig i alla fall...


Nu avslutar han med: Puss och kram och gör något hjärta... Förut var det: Puss och kram, jag älskar dig mest. Och så vidare... Ja inte exakt sådär varje gång men något liknande i alla fall :) . Det gör ont att inse att allt det är borta, helt bortblåst... Nu kommer någon annan få uppleva den kärleken, hans kärleksfulla sida medans jag förlorade det... Det gör så sjukt ont :( . Men jag måste absolut MÅSTE gå vidare! Det finns ingen annan utväg för mig. Jag hatar bara att det blev såhär... Hade jag fått bestämma så hade allt vart annorlunda. Nej, jag hade inte tagit honom tillbaka, tro det eller ej... Men jag hade däremot sett till så att vi redan hade träffats och allt, så hade inte detta hänt. Han hade nog inte bara släppt mig sådär utan vidare... det känns som om det är så enkelt för honom, medans jag får kämpa och lida för att "glömma" honom och verkligen gå vidare.

Sen så har jag lite smått börjat tappa hoppet om kärleken för min egen del... Sorgligt, men sant. Jag har sett det förut, det slutar alltid på samma vis... Jag blev lämnad förut på grund av att känslorna dog medans hans känslor växte för någon annan... men det jag upplevde innan dess, han hade kvar sina känslor för mig men han valde ändå någon annan... Där ser ni, jag förlorar bara i längden :/ . Ändå är det jag som kämpar och gör allt för att få det att fungera... Det jag gjorde för Justin, kan han glömma och drömma om att någon annan tjej ska ha så mycket tålamod med honom som jag hade. Dom hade lämnat honom förlängesen då han inte har skött sig alltid, alltså alltid vart halvdan medans jag har satsat fullt ut. Vad ska man säga? Jag är en riktig kämpe som satsar fullt ut ända tills det verkligen inte går längre, som i detta fall...

Jag trodde och hoppades verkligen innerligt att vi skulle få detta att fungera, men nej så blev det inte... han gav upp, alldeles för lätt och för tidigt. Lätt för att han valde att inte kämpa emot så speciellt mycket, utan han föredrar den andra tjejen... och tidigt för att vi inte ens har lyckats träffas innan det blev såhär, vilket är väldigt tragiskt och synd... Jag får väl bita på det sura äpplet och gilla läget, "gilla" att vara singel... Jag kommer orka vara singel något år, sen så kommer jag att tröttna och längta jätte mycket efter kärleken... tro mig jag är sån... men nej, jag tänker inte försöka längre och ge mig in på något nytt.
Jag förlorar ändå alltid, så varför ens försöka? Detta är ett kapitel i mitt liv som jag stänger igen. Bye bye love...

Jag får se helt enkelt vad framtiden har att erbjuda...
Jag tänker inte tro det värsta, jag kommer hoppas på det bästa men ändå vara förberedd på att det kanske inte blir så som jag vill/har tänkt mig...
Men nu så ska jag gå, ska sova nu. Ni får ha det så bra! Puss och kram. /Tanya.