Hejsan... Jag mår inte alls bra just nu. Tårarna bara rinner och rinner...

Hur ska jag klara detta?! Jag visste att detta skulle hända men jag hoppades på att det inte skulle bli så snart... Imorgon försvinner Dino verkligen.

Han trivs inte här, han är inte lycklig. Men han gjorde mig lycklig/lyckligare i alla fall... Han betyder otroligt mycket för mig.

Jag förstår verkligen inte att han ska bort, det går inte... smärtan och sorgen tar verkligen över mig. Jag älskar verkligen Dino, av hela mitt hjärta...

Han är den bästa som finns, utan att tveka! Det känns som om han är min egen son och jag förlorar honom...  . Hur ska jag hantera detta? Hur ska jag någonsin kunna gå vidare och återhämta mig från detta?! Det är så många minnen här...

Detta är hans sista natt hos oss... Jag får aldrig mer höra han jama, gosa med honom och se honom njuta och spinna... Aldrig mer kommer han till mitt rum, till min säng och sover där vid mina fötter... Aldrig mer kommer han att hoppa in i min garderob bland mina kläder/underkläder och sova där.

Aldrig mer kommer jag få se min vackraste, älskade Dino...

Jag vet inte om jag kommer att klara av att sova i natt... Jag känner mig helt förstörd! Jag kommer nog bara kolla på Dino... Hela tiden i stort sätt.

Jag fattar inte hur jag ska kunna överleva utan honom!

I över 1 år fick Dino mig att orka, att fortsätta... Oftast när mamma och min syster har vart iväg, rest bort och så... så har jag för det mesta dels stannat hemma just på grund av Dino. Jag vill inte lämna honom ensam, jag älskar honom så mycket... Jag vill verkligen vara med honom.

Jag älskar honom sjukt mycket, ni anar inte... Så därför är jag tvungen att låta Dino gå, just för att han ska kunna bli lycklig och må bra. Vi andra får såklart lida för Dino kommer inte vara kvar i våra liv, men Dinos lycka är mycket viktigare än mig själv och min egen lycka. Det är bara det att... jag har så svårt att släppa taget om min lilla älskling. Just nu så hör jag honom jama så sorgligt... Det gör ont inom mig. Jag ropar på honom, ber honom komma till mig. Nu är han i mitt rum... På min säng.

Det kommer komma dagar, då det är näst intill sömnlösa nätter för att jag bara gråter och gråter och sörjer över att han inte är kvar här längre snart...
Jag har förlorat Justin, jag har nästan förlorat mig själv och nu förlorar jag Dino... Hur mycket ska man ta egentligen?! Det känns som om mitt liv går ut på att bli plågad och bara lida, känna en massa smärta och sorg av en massa olika anledningar...

Jag orkar inte blogga längre, detta är så jobbigt och känslosamt för mig.

Jag vet inte hur jag ska överleva utan dig hjärtat, men på något sätt måste det gå... Jag kommer alltid, då menar jag verkligen ALLTID älska Dino av hela mitt hjärta... 

Dino, du är den finaste katten, varelsen som Gud har skapat...

Det gör så ont att ens tänka tanken att få släppa taget om dig, men det är något som jag är tvungen till eftersom du inte är lycklig här...

Jag kommer ALLTID att minnas och älska dig. Djupt inne i mitt hjärta, där finns du... för alltid. Det känns som om du är mitt eget barn, min lilla bebis...

Jag förlorar dig, det gör sjukt ont inom mig men jag är tvungen att släppa taget om dig, för ditt eget bästa... En del av mig kommer aldrig att släppa dig Dino. För du kommer alltid finnas i mitt hjärta, oavsett vad. Jag kommer alltid att minnas dig hjärtat, på ett eller annat sätt...

Tack för den tiden du har varit här, min lilla älskade katt...

I över 1 underbara, men dock korta år har du varit här.

Du kommer inte att minnas mig sen, men jag kommer alltid att minnas dig...

Jag har alltid älskat dig, jag älskar dig nu och jag kommer alltid att älska dig Dino. Jag hoppas verkligen att du blir lycklig snart... Du är älskad av oss alla!   / Tanya.