Hejsan. Åh Gud vad jag känner mig less på allting just nu!
Folk ska alltid tjata, gnata och har en massa förväntningar på en som man inte orkar med. Dömer, är hårda. Dom menar väl... men det kan gå för långt, jag vill inte höra sånt. Låt mig va! Låt mig dö om jag så vill, men lägg er inte i mitt liv!
Jag har inge lust för 50 öre att vara glad, social och så vidare.
Jag orkar knappt ens låtsas längre att jag är glad, att jag mår bra och att allting är okej. För det är inte okej, det är LÅNGT ifrån ordet okej!

Det känns som om all ork är borta från mig. Jag får mer eller mindre tvinga mig själv att ens "orka" att ta fram en gnutta liten hopp i mig, som ligger djupt inom mig men har svårt att få fram det... Det är som om all min energi är som bortblåst. Som om min själ dör, sakta men säkert...
Det känns som om jag gråter och skriker på hjälp hela tiden, men ingen ser mig, ingen hör mig... Vissa vill hjälpa men dom lyckas inte, dom måste förstå mig, hela mig för den jag är för att ens kunna "hjälpa" mig...

Det känns som om jag gråter hela tiden. Kanske inte utanpå, men inombords.
Jag har mer eller mindre alltid sorg, oro, ångest och panik inom mig.
Folk förstår inte, dom dömer bara och säger att jag som kristen inte borde bete mig såhär... Dom säger att kristna ska vara glada, trevliga, sociala. Inte "tråkiga" osociala och otrevliga människa som jag är.
För nej då, kristna människor har minsann inga känslor!

Dom är glada, trevliga, snälla dygnet runt och dom ska/borde ALLTID må bra!
För i helvete, tänk efter... Vi är människor, med känslor brister och fel precis som vilka som helst är, troende som icke troende och så vidare!
Är man osocial, så är jag en hyckleri, jag har tydligen dubbelmoral eftersom jag inte beter mig som en kristen "ska" göra... Åt helvete med er och era fittiga fördomar! Jag hatar mänskligheten, det är så fel och misslyckat.
Jag längtar tills den dagen jag dör och slipper det hära cp livet.
Jag är less på allting helt enkelt...

Jag vill inte ens existera just nu... men nej, jag är INTE självmordbenägen, bara väldigt irriterad och sårad!
Jaja, jag orkar inte blogga mer, ska gå nu...

Ha det så bra! Puss och kram. /Tanya

Hejsan, just nu så känner jag för att skriva av mig lite och blogga om mina tankar och känslor, så det är precis det jag tänker göra just nu!

Du vet att jag älskar dig, jag vet att du älskar mig.
Vi båda har haft det tufft på sitt sätt (men vem har inte det?)
Jag vet att det känns jobbigt just nu, men jag lovar att det kommer ordna sig om vi båda håller ut och kämpar oss emot den hära motvinden, stormen som man kan kanske kalla det för. Det gäller för oss att träffas, se till att det blir av helt enkelt. Vi har försökt 2 gånger innan men det har inte fungerat. Men det sägs ju att tredje gången blir gillt, right? ;) . Haha. Oavsett om det sker då eller inte, så kommer jag inte att ge upp hoppet om dig, om oss. Varför? Inte för att jag är dum eller blåögd på något sätt och är en sån person som bara "hoppas på det bästa" trots att man vet att det är mer eller mindre dömt att misslyckas (dum och blåögd vad jag förut, men jag har lärt mig en läxa på det hårda vägen och dit tänker jag aldrig hamna igen) utan det handlar om att jag litar på min instinkt och min instinkt säger mig att vi kommer få det att fungera, bara båda kämpar och vill såklart. Sen så älskar jag dig otroligt mycket!   

Jag vet att du har mycket att göra, med jobbet och så.
Jag vill inte stressa eller pressa dig, men vi båda vet att ju längre tiden går desto jobbigare blir det för oss. Jag älskar dig och jag tänker aldrig ge upp hoppet om dig. Jag är väldigt envis och vägrar låta kämparglöden dö (även om det känns som om den svalnar lite då och då.)
Så jag hoppas att du kommer också kämpa för oss, oavsett vad. Oavsett om det är kaos i ditt huvud, oavsett om vissa personer i din omgivning är negativa, för tro mig jag vet själv hur det känns när det är kaos i en huvud och när folk runt ens omgivning är bara negativa och ska tro det värsta. Snacka om att folk inte har något hopp eller tillit kvar längre, det är lite sorgligt faktiskt.
Just nu så passar jag på att blogga nu när jag är lugn och har huvudet på skaft, annars så är det ofta kaos i mitt huvud och innuti mig, tyvärr.
Det är något jag måste jobba på, så det blir bättre och det ska jag göra också.

Så snälla hjärtat, lämna mig inte... För då vet jag inte vad jag tar mig till utan dig. Oavsett vad folk säger och även om det känns lite rörigt inom dig och i ditt huvud just nu, så följ din instinkt (det är lättast att känna av den när man är som lugnast och klar i huvudet) och kämpa, tappa aldrig kämparglöden... Tappar du kämparglöden, så se till att hitta den fort igen, se till att få tillbaka den :) .

Jag blir också minst lika mycket osäker och rädd som du är, men detta är bara ännu ett dumt test, för att se om vi har vad som krävs för att få viljan igenom. En av mina drömmar är att få vara med dig, träffa dig. Om du har samma drömmar och mål, vill du samma sak så håll kvar vid det och försök att se det framför dig, på det sättet så kommer du att fortsätta att kämpa på och det blir inte lika lätt då att tappa kämpar glöden :) .

Nej men nu så ska jag gå och lägga mig. Men du vet att jag älskar dig och jag vet att allt kommer att ordna sig :) . Haha jag hoppas att du orkar läsa detta långa inlägg, sorry xD .

Ni får ha det så bra och sköt om er!
Puss och kram / Tani.

Gott nytt år! Eller vänta, är det verkligen ett GOTT nytt år? Hmm...

Hej förresten! Mitt nyår var tyvärr ingen vidare. Jag och Justin pratade om att träffas nu under nyår, men han kunde inte komma på grund av att han blev sjuk.
Det var det jag menade innan, det var det som jag har lagt lågt med det hela tiden eftersom jag inte visste om det skulle bli av eller inte... Så ja, jag blev besviken att han inte kunde komma men det är ju inte direkt hans fel att han blev sjuk...

Så för min del var inte nyåren så god, kunde ha vart bättre, men men.
Man får ta nya tag och försöka igen helt enkelt, världen går ju inte under för att han blev sjuk som tur är :) .

Jag tappade kämparglöden där i ett tag (under en dag bara om jag ska vara ärlig, haha) för jag kände mig sviken och sårad... men den kom ganska fort tillbaka (dagen efter alltså xD.)

Bobbo är här, min sysslings hund! Min syster är hundvakt åt honom och vi båda är glada över det, vi älskar honom :)   .
Tyvärr så kommer Bobbo och Dino (våran kattunge) inte så bra överens.

Bobbo vill bara väl, han är mest nyfiken, vill leka med Dino och så...

men Dino fräser och är/blir rädd för honom tror jag, synd men så är det :( .

Så vi är tvugna att hålla dom isär, vi får turas om. Ibland är Dino "fri" att gå runt som han vill och ibland är han med mig i mitt rum, som nu. Nu så ligger han i min säng och sover så sött! :') .
Förresten här är Dinos blogg: www.KattenDino.bloggplatsen.se
Tyvärr så har inte Bobbo någon blogg :P .

Sen så vill jag säga en sak till. Jag tycker att vissa saker är helt enkelt fel att ta betalt för... Om man till exempel har en gåva, man kan se in i framtiden eller känna på sig saker som "normala" människor inte kan och vill ha hjälp utifrån det, så tycker jag att det är fel att ta betalt för det!

Inte bara det... Jag tycker att bindor och tamponger borde vara GRATIS

för oss tjejer, då vi inte har valt att få mens en gång i månaden, alla tjejer får det oavsett om man vill det eller inte, så därför tycker jag att det borde vara gratis. Vad tycker ni? Kommentera gärna och tyck till, vad ni tänker, tycker och tror! Självklart så svarar jag på era kommentarer och kanske kommenterar tillbaka då ;) .

Nej men nu så ska jag gå. Ni får ha det så bra.
Förresten jag kom på en grej. Detta är första inlägget jag skriver. Senast jag bloggade (och sista gången) så var det 2010. Nu är det 2011 :) .
Jaja nu så ska jag sluta babbla och jag ska gå nu som sagt!
Puss och kram. /Tani