Hejsan bloggen! Åh vad irriterad man blir... man snackar med sin älskling på msn och helt plötsligt så loggas man ut?! Hur störande är inte det?! Sen när man väl loggades in igen så är inte Justin kvar på msn?! :O . Åh, vad störande!...
Sen så loggas man ut igen... man försöker få igång internet gång på gång i kanske 10 minuter, men nää inget fungerar... Då får man starta om datorn.
Nu har jag startat om datorn igen, men till vilken nytta då när Justin av någon anledning bara stack?! Åh... man blir seriöst irriterad här ju xD .

Dumma internet! Jag är trött på mitt modem, som är från 3 förresten...
Den kanske har Sveriges bästa täckning som det sägs... men inte världens bästa internet! Man loggas bara ut lite då och då, när den känner för det... Haha!
Sen så kan den sega sig lite ibland också, speciellt när internet håller på och krånglar sig! Jag kan tyvärr inte lägga mig riktigt än heller... Jag kom ut från duschen för ungefär 1 timme sen, håret är fortfarande blöt... Det tar ganska lång tid för mitt hår att själv torka faktiskt.

Haha nu så skrev jag till Justin nyss (trots att han är utloggad) att vi får ha en ny regel... när jag loggas ut, om han av någon anledning inte kan stanna kvar så får han säga till och säga hejdå, så man slipper "vänta" på honom och hoppas att han loggar in snart igen... Så nästa gång han loggar in så lär han se detta och då får vi diskutera vidare detta och komma överens om det :) .

Men nu så ska jag ta det lugnt tills mitt hår torkar helt... Då kan jag äntligen sova! Ni får ha det så bra och sköt om varandra! Puss och kram! /Tanya.

Hejsan bloggen! Just nu så känner jag för att skriva av mig här lite...

Den hära dagen, själva veckorna, månaden och perioden har vart jobbigt för mig och då har jag inte nå större lust att blogga. Jag har större lust och ork att blogga när jag mår bra/bättre. Jag vet inte hur det är med er och hur ni känner det där, men jag känner det i alla fall så. Visst det kan vara skönt att skriva av sig när man mår dåligt, men när man mår dåligt ofta och mycket i en viss period så har man inte alltid lust att skriva av sig hela tiden, för det är oftast samma sak och det blir bara jobbigt och uttjatande då. Det är så jag tycker i alla fall...

Hur som helst... Jag drömde om Cesar i natt (eller ska man säga igår?) aja hursomhelst, så drömde jag om honom... Jag drömde att jag såg honom och jag ville prata med honom, nå honom... men han gick ifrån mig och ignonerade mig totalt. Han sa inte ett enda ord till mig... Sen så följde jag efter honom för jag ville verkligen få tag i honom och prata med honom men då blev det värre, för då började han att springa ifrån mig... Sen så vaknade jag. Det första jag gjorde, jag insåg att det var en dröm... sen så insåg jag att det är likadant i verkligheten... Det gjorde så ont inom mig och saknaden blev bara större så jag började att gråta efter honom... Sen när jag hade lugnat ner mig så smsade jag honom... Sen så har jag bröjat gråta igen, sluta, började och så fortsatte det hela dagen idag fram tills... runt 12-1 på natten nångång. Jag har sammanlagt skickat 3 sms till honom idag. Jag erkänner... jag håller mig fast vid honom och jag kan bara inte gå vidare... Det gör för ont och saknaden är för stor!

Tror du att man får något svar tillbaka?

Nej men självklart inte! Allt är precis som vanligt... dåligt, ruttet, sorgligt och tragiskt. Ibland känner jag att hela mitt liv är tragiskt. Som om det bara går ut på att jag ska gråta, lida, känna av smärta, bli utsatt för olika prövningar hela tiden och sen dras med en massa sjukdomar... Jag känner att om mitt liv går ut på att lida utan få någon ro i själen, då dör jag hellre... bokstavligen!

Nej, jag är inte självmordsbenägen, men jag känner mig nedstämd (ej demprimerad, tack och lov... det är det enda som fattas för att göra allt värre!) och ledsen, sorgsen och som om jag inte riktigt vet vad meningen med mitt liv är... Jag vet att jag vill hjälpa människor... men jag har ingen aning om hur, när, var eller vem. Jag kan ju inte ens hjälpa mig själv för tillfället! Hur ska jag då kunna hjälpa andra? Jag måste hjälpa mig själv först... men nää, allt går så segt känner jag! Jag vill gå igenom en riktig healing process nu och prata med någon psykolog så jag kan prata av mig och så vidare... men nä då! Än har jag inte fått hjälp... idioter!

Haha ursäkta mig, men jag blir lite irriterad och frustrerad när man mår dåligt både fysiskt och psykiskt och man får inte ens hjälp med psyket... jag kan inte ens prata av mig liksom och det suger!
Jaja nu så ska jag sluta gnälla och försöka se på det positiva saker jag har vilket är:

*Justin
*Gud
*Mina vänner, som Chelise, Isa och Markus bland annat :) .
*Min söta kattunge Dino!

Som ni märker... Så "lever" jag mest för andra... knappt för mig själv.
Det är dom som gör så att jag orkar ens leva överhuvudtaget :) .
Familjen räknar jag dock tyvärr inte med! Dom förstår sig inte på mig så bra...
Det är så jag känner och upplever det i alla fall.

Men nu så ska jag gå, har skrivit av mig nu en del :) . Ni får ha det så bra!
Puss och kram! /Tanya.

Hej hej! Idag så har jag inte gjort något speciellt... Fy, usch och blä vad det är stökigt här hemma! Mitt rum är inget undantag direkt xD . Vi får se till att ha en boring men "nyttig" alltså nödvändigt städdag imorgon!
För det blir ju bara värre för varje dag ju längre man skjuter upp det.
Vi har beställt hem pizza och helt enkelt vart onyttig idag :P .

Nyss så kollade jag och min syster på en film som hon har laddat ner från sin dator. Den filmen heter Yes man! Jag tycker att den är rolig och bra, hihi :D .
Om ni inte har sett den så borde ni verkligen se den! Jag rekomenderer er det i alla fall :) . Just nu så sitter jag här i min säng medans min syster ligger här brevid mig och sover... Hon somnade mitt i filmen. Haha det är så typiskt henne! Så sött ^^ . Sen så snackar jag med några på msn...
Bland annat min underbara pojkvän Justin   .
Jag älskar honom verkligen otroligt mycket, mest av allt! Kolla hans söta kommentar som han skrev, inlägget nedanför. Alltså inlägget som heter:
I Love You...

Men nu så ska jag gå, har inte så mycket mer att säga/skriva för tillfället.
Ni får ha det så bra och sköt om er! Puss och kram! /Tani :) .

Hejsan... Just nu så vill jag bara skriva av mig lite, om mina känslor för en väldigt speciell person :) .

Jag vet inte om du vet om det här, men jag hoppas verkligen att du gör det!
Jag tänker på dig exakt varje dag, det finns inte en enda dag då jag inte tänker på dig... Jag ber för dig, för oss varje dag... Jag ber att du ska må bra, ha det så bra som möjligt och att du ska fortsätta orka med mig och aldrig någonsin ge upp om mig, aldrig någonsin ge upp om oss... Jag ber om att vi ska träffas så fort som möjligt, att vi ska klara av svåra perioder och ha det så bra som möjligt. Du gör så att jag ens orkar resa mig ur sängen, du gör så att jag orkar andas och leva överhuvudtaget! Det är tack vare dig som jag inte har gått under helt psykiskt... Utan dig så vet jag ärligt talat inte vad jag hade gjort... Jag hade dött. Jag hade levt fysiskt, men psykiskt och i själen så hade jag antagligen vart död nu, eller i alla fall nära döden... Men du ger mig hopp, du ger mig liv, du ger mig kraft, ork och styrka. Du ger mig kärlek... En kärlek som jag inte kan beskriva. En stark, speciell och oersättlig kärlek, det känner jag för dig och det ger du mig.

Tack för att du lyssnar på mig när ingen annan vill lyssna. Tack för att du förstår när ingen annan förstår. Tack för att du inte dömer mig, när alla andra dömer mig. Tack för att du tror på mig, när andra tror att jag ljuger, överdriver eller helt enkelt inte bryr mig. Tack för att du är så god mot mig, tack för att du finns här för mig... Vad har jag gjort för att förtjäna dig? Jag har ingen aning... men jag vet bara att mitt liv hade inte vart detsamma utan dig. Allt hade vart 100 gånger jobbigare och svårare för mig, om jag inte hade dig vid min sida... Nu så ber jag och hoppas innerligt att du alltid kommer att stanna kvar hos mig, älska mig, finnas där för mig, stötta mig, förstå mig, förlåta mig när jag gör dumma saker och alltid fortsätta att tro på mig, när ingen annan tror, när alla andra bara vänder ryggen och sviker mig... Bli aldrig en av dom! För det skulle knäcka mig totalt. Både psykiskt och känslomässigt, i själen och allt...
Du gör så att jag inte ger upp. Du får mig att fortsätta att kämpa vidare, även när allt känns svårt och jobbigt. Du är solen i mitt liv...

Du accepterar mig verkligen för den jag är, alla mina sjukdomar och vill ha mig endå, trots att du vet att ett liv med mig blir inte enkelt... Jag har vissa behov och "krav" som många inte klarar av eller alltid förstår sig på dom, förstår sig på mig helt enkelt... Men du är verkligen inte som alla andra! Du är speciell och jag älskar dig precis för den du är! Du är absolut helt perfekt för mig, du är min soulmate! Du är den som jag älskar mest av allt och alla och det vet du...  

Men nu så ska jag gå. Nu har jag skrivit av mig :) .
Men ni får ha det så bra och sköt om er!
Puss och kram! /Tani

Hejsan! Nu så tänkte jag blogga om hur min helg har varit och även idag.
I fredags så kom min killkompis Micke hit. Jag kommer inte ihåg så mycket därifrån om jag ska vara ärlig, haha! Jag har dåligt minne... xD .
Men vi kollade på film vet jag. Just ja nu så kom jag på det!
Vi kollade på Trassel. Jag trodde faktiskt inte att den skulle vara så speciellt bra men det var den ju :) .

Nu så berättade jag lite kort vad som hände i fredags. Nu till lördag.
Vi skulle egentligen ha sett filmen: I rymden finns inga känslor i fredags men alla blev så trötta så vi hann inte och typ ingen orkade se på den så vi såg den igår istället. Det handlar en kille som har Aspergers... Jag har också det som ni säkert redan vet, men han har det värre än mig och han beter sig mer skumt, jag beter mig i alla fall mer "normalt" och han tolkar verkligen allt bokstavligen, vilket jag inte gör som tur är :) .

Sen så igår så drev vi med folk på nätet, det var så roligt!
Hahaha... Nej men ska inte gå in för mycket vad vi gjorde exakt och så, men kul var det! :) .

Idag så bestämde vi oss bara sådär spontant att gå på bio, 45 minuter innan filmerna skulle börja. Jag och Micke kom inte direkt överrens om vilken film vi skulle se så vi såg olika filmer där, haha xD . Skitsamma, det var ju endå roligt :) . Jag kollade på Narnia och han kollade på något... konstigt? xD .
Haha nej men har ingen aning om vad filmen heter.
Sen så efter bion så skjutsade hans mamma hem mig :) .

Sen så idag har jag pratat med älsklingen på msn och sa som det var, att jag hade nu igen problem med att äta... (jag har det ganska ofta/då och då, det tillhör tyvärr Aspergers syndromen.) Så han blev orolig och sa att han tyckte att jag skulle söka upp en läkare för jag mår ofta dåligt, har ont i magen, känner ångest och kan inte äta så mycket mat heller... Jag blir inte mätt ibland :( .
Jag vet inte riktigt om man direkt kan kalla det för en ätstörning, men men...
Så jag berättade för honom och sa att det tillhör Aspergers syndromen och att han inte skulle vara så orolig för mig för att jag kommer endå få hjälp snart, ska prata ut med en psykolog och så vidare... Så ja, hjälp är på gång! :) .

Men det är endå gulligt att han visar intresse och att han bryr sig (a) . Det är det jag älskar med honom så mycket, han bryr sig verkligen och är omtänksam som person. Sen så är han självklart väldigt snäll :) .

Nej men nu så ska jag gå, jag måste sova... Men ni får ha det så bra och sköt om er och sköt om varandra. Puss och kram! /Tanya.

Hejsan! Just nu så vill jag bara skriva av mig lite...

Jag känner mig trött, less och missförstådd för det mesta/hela tiden!
Det är fruktansvärt att vara jobbigt att vara mig och leva såhär, i alla fall dom flesta gångerna! Man känner sig liksom sårad och missförstådd hela tiden som sagt. Det värsta är att det inte är mitt fel, jag kan inte hjälpa det...
Jag sårar människor fast jag menar inte det, jag vill inte såra någon...
Jag önskar att jag inte hade Aspergers syndrom men nu så kan jag inte hjälpa det... Om jag kunde så skulle jag fly ifrån mig själv föralltid och aldrig mer återvända! Men det går tyvärr inte, jag är tvungen att dras med mig själv...
Frågan är, varför vill folk stanna kvar hos mig? Jag förstår seriöst inte det...
Allting sårar mig, att jag är som jag är och att jag inte kan hjälpa det.

Jag sårar andra fast jag inte vill det. Jag är elak och säger elaka/dumma/olämpliga saker fast det är min mening att vara elak eller kränka, såra någon och så vidare... Det är så fruktansvärt jobbigt det här.

Jag bara vet att hela min familj skulle ha det så mycket bättre utan mig om alla kunde bara strunta i mig och sluta antränga så mycket för min skull... För jag är inte värd det :( . Allas liv vore så mycket enklare om jag aldrig hade blivit född överhuvudtaget. På grund av mig så är mitt eget liv och andras liv också komplicerade. Det är mitt fel, men endå inte...

Jag önskar bara att jag kunde slippa alla mina sjukdomar, att jag kunde slippa ångesten, sorgen, smärtan... att jag helt enkelt kunde slippa min Aspergers syndrom... men det kommer jag inte ifrån! Det kan man inte bota utan det får man leva med hela livet ut... Det sorgligaste är nog att det är det som gör mig till den jag är. Det känns som om hela min Aspergers syndrom är hela min personlighet... både till det positiva och negativa.

Jag vill inte leva såhär, om jag ska jämt göra andras liv och mitt eget liv komplicerade, att jag ska såra andra och därmed själv bli sårad på köpet och känna sig värdelös och totalt dum i huvudet...

Jag förnekar det inte...
En del av mig önskar att jag inte existerade... Jag önskar helt enkelt att jag ska sluta lida och andra ska sluta lida på grund av mig. En del av mig längtar tills den dagen jag dör och får ro i själen, då jag hamnar hos Gud och slipper lida mer och själv såra och plåga andra...

Men tyvärr så måste jag leva vidare och försöka göra det bästa med det här, även om det är så sjukt svårt och jobbigt för mig...
Så allt jag kan göra/säga just nu är:

Förlåt! Förlåt till er alla, förlåt för att jag sårar er, säger elaka saker utan att tänka efter och förlåt för att jag får er att lida på grund av mig... Verkligen förlåt! Även om det inte är mitt fel helt och hållet så känner jag endå mycket skuldkänslor... Allt känns så orättvist, både för mig själv och andra :( .

Men men, jag hoppas verkligen att allt löser sig en dag medans jag fortfarande lever... men vi får väl se vad livet har att bjuda på...

Men nu så ska jag gå. Jag ska kolla på en film...

men ni får ha det så bra! Puss och kram /Tani.

Hejsan! Idag så har jag tyvärr stannat hemma från skolan på grund av att jag hade ont i magen... Nu så har jag det också fast nu så är det på grund av att jag är hungrig, haha :P .

Tydligen så är många magsjuka nu? :O . Som tur är så har inte jag blivit drabbad... än :P . Nää men har jag tur så slipper jag det överhuvudtaget!
Men vi får väl se hur det går med den saken...

Förresten, äntligen på ganska länge så tränade jag igår, haha.

På gym alltså ^^ . Jag måste ju börja ta hand om mig själv. Efter träningen så blev jag frestad och ville äta choklad... men nej, jag struntade i det!
Vad är det för mening att träna när man endå ska trycka i sig massa skit precis efter träningen? Inte så smart!

Men idag så blir det onyttigheter "tyvärr." Man får liksom lite dåligt samvete när man äter en massa onyttiga saker. Speciellt när man behöver gå ner i vikt och inte har tagit tag i sin egen hälsa ännu... men aja, det är nog på gång ska vi se! (Hoppas jag i alla fall.)

Just ja! Ville berätta en grej till... Jag har drömt fler mardrömmar :( .
Jag drömde att mamma började att röka igen (hon har slutat nu sen cirka 2 veckor tillbaka, vilket är väldigt starkt och bra gjort av henne!) Så det var jätte jobbigt... Sen så drömde jag den dära cancer drömmen igen :S .
Jag drömde att jag seriöst fick cancer, eller läkarna sa att cancer var på gång och dom hade ingen aning om hur min framtid ser ut...
Snacka om att jag blev rädd och ledsen!

Detta är andra gången som jag drömmer att jag har cancer på kort tid!

Vad betyder det?... Kan det betyda att mitt undermedvetna säger åt mig att skärpa mig och ta tag i mig själv och min hälsa fullt ut? Hmm... kanske det. Det kan ju i alla fall vara så :O .

Nä men nog med cancer och drömsnack nu!
Nu så ska jag gå och fixa mig lite och sen så småningom äta :) .
Men ni får ha det så bra och sköt om er!
Puss och kram. /Tanya

Hejsan! Sorry för att jag inte har bloggat på cirka en vecka, men jag har mått dåligt och känt mig nere... Då är jag inte alltid på världens bästa blogg humör precis. Denna dag, denna vecka har vart jobbigt. Det är ett mirakel att varje dag inte är ett rent helvete faktiskt...

Hur som helst, tänkte berätta lite om min dag idag.
Jag kunde inte sova så bra + jag la mig rätt så sent... Jag drömde mardrömmar :(

Jag drömde att jag fick bröst cancer, jag kände ett hårt knöl på bröstet så jag fick panik och skrek mer eller mindre ut: OH MY GOD! JAG HAR CANCER :'( .
Jag var helt förstörd och grät och jag vågade knappt söka upp en läkare på grund av det, då jag är rädd för att dåliga nyheter. Att denna sorts cancer är obotlig och att jag hade en kort tid kvar att leva... Usch!
Som tur är så var det ju bara en mardröm och jag undersökte mina bröst för att se om jag har/hade en knöl som i drömmen, haha! Som tur är så har jag ju inte det :) .

Men jag blev inte gladare för det. Jag grät och kände att jag inte orkade med något längre... Jag var så ledsen och ville inte gå till skolan, ville inte gå upp... Jag ville inte göra ett skit. Så jag och mamma diskuterade/tjaffsade/grälade lite smått med varandra, då hon sa att det är mitt eget fel att jag mår som jag gör, är ledsen, nere och så vidare och detta på grund av att jag delvis lägger mig sent och sånt... men det är ju inte bara därför! Det är så mycket annat.
Det finns så mycket som jag måste ta itu med när det gäller mig själv och så vidare... Jobbigt! Men men, det måste ju också göras.

Men efter mycket om och men så tog jag mig till skola endå...
Men innan dess när jag hade lugnat ner mig så fick jag istället ont i huvudet och jag blev yr :( . Som tur var så blev det lite bättre senare mot dagen :) . Sen efter det så fick jag skjuts hem av min mammas väninna. Jag vilade lite, kollade på dagens inspelade Våra bästa år och sånt. Sen så skulle vi ut (jag, mamma och min syster) och mammas väninna skjutsade oss till Max! Du vet, Sveriges godaste hamburgare? :) . Jaja så jag var där då... Sen så frös jag där inne, tyckte att det var kallt. Sen så åt jag inte upp hela hamburgaren, bara halva om ens det... och det på grund av att jag inte hade så mycket aptit, jag blev ganska fort mätt och så fick jag ångest över att jag har vart så onyttig av mig på senaste tiden...
:( . Sen så kom jag hem. Jag har tagit bort smink och så.

Jag har snackat med min älskling Justin på msn   .
Jag berättade för honom hur min dag hade varit och mina mardrömmar och så vidare... Han är så otroligt stöttande och säger att han förstår mig, att jag har det jobbigt på grund av att jag har så mycket att ta tag i när det gäller mig själv. Han sa att jag inte är värdelös, då jag hade sagt till honom att jag kände mig värdelös imorse... Han sa att jag är stark och att jag kommer att klara av detta :)   . Sen så sa han att trots att det är jobbigt så är jag ju åtminstone lite på bättringsvägen och att han förstår mig att det kan bli lite för mycket ibland... Aaww... Vad hade jag gjort, tagit mig till utan min älskling? :) .
Hihi jag älskar honom så mycket (a)   .

Men nu så måste jag gå. För att kunna bryta denna onda cirkeln så måste man ju börja någonstans, eller hur? Jag vet precis vart det börjar för mig... Det är sömnen! Så jag måste gå, ska gå och lägga mig
Haha tack för att ni orkar läsa detta långa och tråkiga inlägg xD . Men jag känner att jag behövde skriva av mig lite :) .

Ha det så bra och sköt om er!
Puss och kram! /Tanya.