Hejsan. Till att börja med så vill jag säga att... min depression har minskat/försvunnit :O . Helt sjukt... fattar knappt vad det är som har hänt med mig. Men det är i alla fall VÄLDIGT positivt och jag njuter av detta.

Jag känner mig mer positiv och jag ska försöka att fortsätta att hålla det såhär också :) . Vet ni vad? Jag och Justin hade inte snackat i nästan 2 månader... Det hade inte gått riktigt 2 månader, men den 22 Augusti hade det blivit 2 månader om vi inte hade snackat... Vi snackade den 10 Augusti, alltså den dagen min vän Nathalie fyllde år med andra ord. Det blev en bra dag för mig i alla fall...

Vi pratade ut om våra känslor för varandra... Han sa att han kände skuld och saknad. Hade drömt drömmar om mig, som att vi bodde tillsammans... hade barn och var lyckliga... Han sa att han finns här för mig och att han verkligen bryr sig om mig även om det inte slutade så väl mellan oss... Han sa även att han älskar mig. Han har alltid gjort det och kommer antagligen göra det, sa han... Jag känner exakt samma sak för honom :) . Justin sa även att han ångrade sig att han bara gav upp och om han hade kunnat göra om allt och visste att han skulle känna och veta det han vet idag, hade han aldrig gett upp om oss. Vilket är väldigt positivt, det visar att han har lärt sig något trots allt ;) . Han har försökt gå vidare och glömma mig genom att göra dumma saker, men insåg att det inte fungerade.

Jag har själv gjort ungefär något liknande... Du vet, när man gör saker som man faktiskt ångrar? Haha sånt är jag duktig på... I alla fall säga saker som man ångrar åtminstone.

Hur som helst... Vi har bestämt oss för att försöka att ligga lågt, ta det som det kommer och bara vara vänner för tillfället :) . Sen om han seriöst skulle vilja... ha något mer, försöka igen så att säga... Så kräver jag en hel del saker som faktiskt BEVISAR att han menar allvar denna gång, så det inte slutar som sist.

Jag har lärt mig av mina misstag på den hårda vägen. Om Justin inte redan har lärt sig av sina misstag än, så lär han göra det snart :) . Jag har även sagt till honom att... jag har rätt för det mesta gångerna, för jag sa till honom att han gör ett stort misstag genom att släppa allt för jag verkligen visste hela tiden att han älskade mig innerstinne fortfarande, han hade bara tryckt undan dom och blev uppslukad av någon annan tjej i en kort period. Det slutade inte så lyckligt mellan dom, haha ^^ .

Nog med Justin... Jag är i Stockholm och jag har varit här 1-2 dagar nu.

Jag har vart hemma hos min moster idag... sen så har jag, mormor och min yngsta moster Avin (som är även min vän och är endast 1 år äldre än mig)

vart på stan. Jag har vart på Make Up Store. Mormor köpte en parfym därifrån till mig, som födelsedags present. Vilket jag tycker är väldigt snällt :) .

Det står att det bland annat luktar vanilj... och det gör det, men det luktar även lite kokos även om det inte står med ingredienserna... Jag gillar då verkligen denna parfym... Mums, denna kommer jag helt klart att använda. 

Mellan skala 0-10 så får den 8 :) .

Själva parfymen heter: Your Valentine och det är från Make Up Store som sagt :) . Jag borde verkligen gå och lägga mig, har skrivit av mig en del nu och det känns skönt. Jag saknar Justin och ser fram emot tills vi snackar nästa gång :D .

Aja ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! / Tani :)

Hejsan... Jag mår inte alls bra just nu. Tårarna bara rinner och rinner...

Hur ska jag klara detta?! Jag visste att detta skulle hända men jag hoppades på att det inte skulle bli så snart... Imorgon försvinner Dino verkligen.

Han trivs inte här, han är inte lycklig. Men han gjorde mig lycklig/lyckligare i alla fall... Han betyder otroligt mycket för mig.

Jag förstår verkligen inte att han ska bort, det går inte... smärtan och sorgen tar verkligen över mig. Jag älskar verkligen Dino, av hela mitt hjärta...

Han är den bästa som finns, utan att tveka! Det känns som om han är min egen son och jag förlorar honom...  . Hur ska jag hantera detta? Hur ska jag någonsin kunna gå vidare och återhämta mig från detta?! Det är så många minnen här...

Detta är hans sista natt hos oss... Jag får aldrig mer höra han jama, gosa med honom och se honom njuta och spinna... Aldrig mer kommer han till mitt rum, till min säng och sover där vid mina fötter... Aldrig mer kommer han att hoppa in i min garderob bland mina kläder/underkläder och sova där.

Aldrig mer kommer jag få se min vackraste, älskade Dino...

Jag vet inte om jag kommer att klara av att sova i natt... Jag känner mig helt förstörd! Jag kommer nog bara kolla på Dino... Hela tiden i stort sätt.

Jag fattar inte hur jag ska kunna överleva utan honom!

I över 1 år fick Dino mig att orka, att fortsätta... Oftast när mamma och min syster har vart iväg, rest bort och så... så har jag för det mesta dels stannat hemma just på grund av Dino. Jag vill inte lämna honom ensam, jag älskar honom så mycket... Jag vill verkligen vara med honom.

Jag älskar honom sjukt mycket, ni anar inte... Så därför är jag tvungen att låta Dino gå, just för att han ska kunna bli lycklig och må bra. Vi andra får såklart lida för Dino kommer inte vara kvar i våra liv, men Dinos lycka är mycket viktigare än mig själv och min egen lycka. Det är bara det att... jag har så svårt att släppa taget om min lilla älskling. Just nu så hör jag honom jama så sorgligt... Det gör ont inom mig. Jag ropar på honom, ber honom komma till mig. Nu är han i mitt rum... På min säng.

Det kommer komma dagar, då det är näst intill sömnlösa nätter för att jag bara gråter och gråter och sörjer över att han inte är kvar här längre snart...
Jag har förlorat Justin, jag har nästan förlorat mig själv och nu förlorar jag Dino... Hur mycket ska man ta egentligen?! Det känns som om mitt liv går ut på att bli plågad och bara lida, känna en massa smärta och sorg av en massa olika anledningar...

Jag orkar inte blogga längre, detta är så jobbigt och känslosamt för mig.

Jag vet inte hur jag ska överleva utan dig hjärtat, men på något sätt måste det gå... Jag kommer alltid, då menar jag verkligen ALLTID älska Dino av hela mitt hjärta... 

Dino, du är den finaste katten, varelsen som Gud har skapat...

Det gör så ont att ens tänka tanken att få släppa taget om dig, men det är något som jag är tvungen till eftersom du inte är lycklig här...

Jag kommer ALLTID att minnas och älska dig. Djupt inne i mitt hjärta, där finns du... för alltid. Det känns som om du är mitt eget barn, min lilla bebis...

Jag förlorar dig, det gör sjukt ont inom mig men jag är tvungen att släppa taget om dig, för ditt eget bästa... En del av mig kommer aldrig att släppa dig Dino. För du kommer alltid finnas i mitt hjärta, oavsett vad. Jag kommer alltid att minnas dig hjärtat, på ett eller annat sätt...

Tack för den tiden du har varit här, min lilla älskade katt...

I över 1 underbara, men dock korta år har du varit här.

Du kommer inte att minnas mig sen, men jag kommer alltid att minnas dig...

Jag har alltid älskat dig, jag älskar dig nu och jag kommer alltid att älska dig Dino. Jag hoppas verkligen att du blir lycklig snart... Du är älskad av oss alla!   / Tanya. 

Hejsan! :) . Vet ni vad?! Vi har fortfarande kvar Dino ^^ .

Anledningen till att vi har kvar Dino är att mamma ansåg att den personen som ville ha Dino inte var så lämplig för Dino... Jag tänker inte skriva några detaljer här eller så :) . Det är lite privat liksom... Så jag är glad över att han stannar kvar ett tag till, för jag var riktigt ledsen igår och jag bara grät och grät...

Trodde att idag var det sista gången som jag skulle se honom.

Han har börjar bete sig "normalt" igen lite grann så att säga. Han är nyfiken och hoppar och skuttar och ska hålla på när t.ex mamma dammsuger, eller när jag rollar och bäddar sängen. Idag så sprang han jätte snabbt på min säng och skulle hålla på när jag skulle bädda och rolla sängen, precis som sitt gamla jag! :D . För i ett tag så slutade han, han vart deprimerad och ville bara ut hela tiden och så vidare... Så vi får se vad som händer i framtiden. Om han blir sitt gamla glada "normala" jag igen eller om detta var bara... något tillfälligt. Jag hoppas hans "gamla" beteende håller i sig, men det får vi se som sagt ^^ .

Jag kände att jag var tvungen att blogga delvis på grund av det, så ni läsare vet att vi har kvar Dino ^^ . För varje dag som han är här, känns som en underbar gåva för mig. Jag älskar verkligen honom av hela mitt hjärta, som om han vore mitt eget barn :) . Så därför gör det ont att veta och att ens tänka på att vi är tvungen att göra oss av med honom, just för att han ska bli lycklig. Det är en tids fråga... Men så länge han är här så är jag glad under tiden om man säger så.

Idag har jag inte gjort så mycket. Jag har fått min mens... -.-  . Drygt!

Jag har inte hunnit sitta vid datorn så mycket idag, jag har gjort lite "ärenden" idag så att säga, har inte ens hunnit kolla klart på Våra bästa år xD .

Jag och min syster ska snart (efter jag har bloggat klart så att säga) köpa såndär pulver dipp och eventuellt chips och eventuellt läsk tror jag. 

Vi ska till Statoil och tyvärr så är allt dyrt där :/ . Men men så får det bli ^^ .

Själv så ska jag ta chips eller morötter (vi får se hur det blir) och doppa med den hemma gjorda dippen :) . 

Eftersom jag inte hann göra det i helgen så vill jag göra det nu istället med min lilla syster ^^ . Kolla gärna in hennes blogg btw! www.baralollo.bloggplatsen.se :) .

Nu så ska jag gå. Har inte så mycket mer att blogga om.

Ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tani :)

Hejsan! Haha jag har fått mer presenter från mamma... ännu mer nagellack, underkläder och smink! Bland annat 2 ögonskuggor från Loréal och en Mascara :) . Det är en ny sort, har inte använt den förut ^^ . Den heter: Volume Million Lashes, extra black :) . Jag har en vanlig sån mascara, den guldiga som heter Volume Million Lashes, fast denna jag fick nu av mamma är en ny sort :) .

Nyss har jag målat naglarna, en av dom färgerna som jag fick av mamma :) .

Vet ni vad?... Jag fick nyss reda på detta... Imorgon finns inte Dino kvar här längre :'( . Han trivs ju inte här, han vill komma ut... och mamma känner en person och hennes pappa är tydligen villig att ta emot Dino, men bara som test period då han har andra husdjur och Dino måste ju komma överens med dom.

Annars så får Dino komma tillbaka hit... Jag tror dom bor ute på landet eller något liknande, för han behöver komma ut. Han trivs inte att bara vara inne i en lägenhet hela tiden. 

En del av mig är glad för hans skull, men en annan del av mig lider för jag vet att han inte skulle vara kvar här så länge till, visste bara inte att han skulle försvinna så snabbt som imorgon. Just nu så "tillåter" jag inte mig själv känna en massa känslor, kan där med inte känna mig riktigt sorgsen... men tro mig, den kommer senare. Såna känslor slipper jag inte undan, det är bara det att ibland kan jag "skjuta" upp den lite. Det kanske låter konstigt för er, men så är det. Ibland stänger jag av mig själv och mina känslor när jag känner att det blir för mycket helt enkelt... 

Jag har inte lust att blogga mer för tillfället. Jag tänkte kolla på Våra bästa år och ska sen umgås med Dino och gosa med honom, troligtvis för sista gången...   

Nu så ska jag gå. Ni får ha det så bra. Puss och kram. /Tanya