Hej hej. Dom har dagarna har det vart tufft för mig. Jag har nyligen fått mens, konstant haft ont i magen... Igår hade jag en riktig jobbig dag... Jag grät i stort sätt hela dagen/kvällen till och från. Jag vet inte varför riktigt, bara grät av allt möjligt... För sen när jag lugnade ner mig så insåg jag liksom att jag inte grät för att något hade hänt nu eller att det finns något att gråta över idag, nutiden liksom... Utan jag grät/var mest ledsen över mitt förflutna helt enkelt. Jag måste seriöst lära mig att släppa det förflutna, det som förföljer mig... Men hur ska jag lyckas göra det? Det är så svårt, tror jag behöver i allmänhet gråta ut lite till (eller mycket.) Sen så står jag inte ut med min kropp! Öppna fönstret, jag fryser. Stäng fönstret, jag svettas. Ha på mig kofta ovanpå min t-shirt samt ha på mig mjukisbyxor, det är varmt. Ta av mig koftan, jag fryser. Jag står inte ut! Jag har allmänt känt såhär i den här årstiden, men det är ännu värre nu när jag har mens... Jag längtar tills på Onsdag i alla fall, för då har mensen minskat alltså jag mår bättre då igen och jag ska träffa min bästa vän då, som jag har saknat så mycket :).

Jag skulle egentligen kunna blogga om något mer, något personligt som jag eventuellt (eller jag har det, är väldigt säker på det) upptäckt med mig själv. Men det orkar jag inte ta det nu, för jag blev väldigt upprörd över detta och grät. Varje gång jag upptäcker något nytt med mig själv så blir jag förstörd. När jag fick reda på min Aspergers Syndrom så såg jag mig själv som ännu mer onormal, alltså jag kände mig som en utomjording... Jag kan fortfarande känna lite sådär ibland. Jag vet ju att jag är lite onormal, men skillnaden är att jag är bättre på att acceptera det nu än vad jag var då. Så jag grät och ville inte acceptera min diagnos och jag ändrades alltså "anpassade" mig efter min diagnos lite för mycket, ända tills jag fann mig själv igen lite grann ca 1 år senare... 

Men nu så ska jag gå. Jag tänkte göra det vanliga: Lyssna på musik och kolla på Gossip Girl. Men först så ska koftan av! Jag börjar känna mig varm igen... Cp kropp. Lär dig att bete dig nån gång, haha... Men ja... Det var det jag ville säga. Jag hade egentligen inte en sån stor lust att blogga, men mina tvångstankar tog över. Ja, jag lider lite smått utav tvångstankar här och där. Som att jag måste tvätta mina händer ofta och göra vissa saker i en viss ordning. Ingenting allvarligt så, jag hade värre tvångstankar förut som jag har kommit över :). Men nu så ska jag gå som sagt. Ni får ha det så bra och sköt om er. Puss och kram! /Tanya