Hej. Jag orkar inte längre, står inte ut! Vara sjuk, arg och nu är ångesten här också... Så sjukt fegt av den att komma tillbaka och hemsöka mig när jag är sjuk/som svagast. Jag hatar den här ångesten. DU HÖR INTE HEMMA I MIN KROPP. FÖRSVINN CP ÅNGEST! 

Jag vill bara slå något eller någon just nu, är så arg över att den är här... Jag vet att man ska acceptera ångesten så man inte spänner sig och stressar upp sig själv över det, men jag var redan arg innan, alltså så var jag spänd & irriterad innan! Jag fattar inte... Ångesten har inte släppt mig sen jag var 12-13 år, idag är jag 23. Ca 10 år med ångesten... Tjoho... Jag hatar dig, cp ångest. Du hör inte hemma i min kropp, precis som mina övriga känslor inte gör. ÅH, JAG SKULLE VILJA TA EN MEDICIN NU SOM TAR BORT ALLA KÄNSLOR SOM FINNS. VILL INTE HA NÅGOT KVAR. INTE GLÄDJE, SORG, ILSKA, ÅNGEST, HUNGER, TRÖTTHET, INGENTING ALLS ÖVERHUVUDTAGET!! Jag vill inte vara en människa längre. Snälla, gör mig till en robot någon. Jag står inte ut med mina känslor, de dödar mig. De gör så att jag vill skada mig själv fysiskt så jag slipper känna psykiska smärtan...

Var så praktiskt när jag hade min katt Dino här. Folk trodde att jag hade börjat skära mig själv, haha... Om ni bara visste. På den tiden alltså. Jag triggade igång min katt, oftast med flit med pussar och kramar, busar och lek så han skulle hoppa på mig, bita och klösa mig... Så jag känner fysisk smärta istället för psykiskt. Det hjälpte verkligen! Minns att jag hade väldigt högt ångest en gång och jag hade fått mitt hjärta krossat en av random idiot kille.  Hur som helst... Min katt sov då i min säng, la sig bredvid mig... Så vad gjorde jag? Jag väckte honom med pussar och kramar, eftersom han hatar det så bet han mig för han blev less på mig och sen så lekte vi efter ett tag och då råkade han riva mig lite överallt. Jag älskade den känslan...

JAG MÅSTE HA EN KATT SOM KAN SKADA MIG FYSISKT, NU! Saknar den tiden :'( . Saknar min katt. Hatar ångesten, den gör mig knäpp just nu. Kan typ inte tänka klart just nu. Jag vet att jag kommer "hata" mig själv & känna mig skamsen senare idag när jag ser att jag har publicerat detta då jag är lite för öppen just nu och för "hysterisk" men jag känner att jag behöver göra det här. Jag kommer verkligen ångra mig, kommer kännas sjukt pinsamt för mig att veta att folk läser det här och att jag själv kommer blogga igen förr eller senare... Skulle vara skönt att få dö just nu. Ångesten dödar ju mig ändå, kan lika gärna bokstavligen dö då. Är ingen skillnad...

Men nej, jag orkar inte nu... Nu när jag ska lägga mig så ska jag verkligen BE TILL GUD att han ska ta bort den här cp ångesten, att han ska åter igen rädda mig från mig själv och mina cp tankar, skänka mig frid & ro i själen så man kan sova hyfsat okej i alla fall... Nu så ska jag sova (i alla fall försöka.) Sorry för detta inlägg, jag skäms redan... :( . Hejdå. /Tanya

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hej alla! Jag har haft fullt upp dem senaste dagarna. Varit med en tjejkompis i söndags, samt drog till kyrkan den dagen. I måndags var jag med bästa vännen hela dagen och kvällen. Igår träffade jag min gamla pastor och fikade, kom hem och vilade...

Hej hej! Jag kände för att göra ett litet inlägg. Det jag har i tankarna och på hjärtat är en kille. En utav mina killkompisar för att vara mer specifik. Jag tänker på året 2023, som var. Vi har kommit närmare varandra, tack Jesus för det! (Ja jag gi...

Hej. Jag tänkte att jag skriver ett andra och sista inlägg för det här året. Jag är hemma hos min lillasyster, hennes sambo är med. Lilla bebis Léon som nu sover, mamma och min systers hund Charlie!   . Jag har tänkt på att ta mer hälsosamma val näst...

Hej hej! Jag bara känner att jag vill blogga innan året 2024 är officiellt här! Jag har aldrig förut (vad jag kan komma ihåg) varit ett helt år utan att blogga förut, så jag vill ha ett blogginlägg nu till 2023 som är kvar!   Så, hur har mitt år vari...

Hejsan, nu skriver jag från mitt hjärta. Jag känner sorg just nu. Vart tog mina krisnta vänner vägen? Tyvärr så lever jag för mycket utifrån känslolivet nu snarare än från Guds ande, där det finns glädje och frid att hämta. Istället så känner jag und...