Hej bloggen. Nu har jag lugnat ner mig och är inte lika ilsken längre, tack och lov! :) .

Jag är tyvärr inte lika duktig på att skriva dikter och sånt som Malin kan, därför skriver jag ner det jag känner istället.

Nu så ska jag blogga om en nära vän till mig som heter Malin och jag har känt henne sen jag var 12 år, hon var 11 år då. Nu 7 år senare så är vi fortfarande vänner och har kontakt med varandra. Så mycket har hänt. Vi har haft både dåliga och underbara stunder och minnen.
Du har funnits där för mig, tröstat mig, lyssnat på mig, gett mig goda råd och så vidare. Så som en vän ska vara.
Mycket har förändrats, tiden, vi har förändrats och allting, men mina känslor för dig har inte gjort det. Du har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta och kommer alltid att ha det. Vi har vart bästa vänner sen hur länge som helst...
Jag kommer ihåg den tiden vi snackade i telefon precis varje dag, dom dagarna jag inte fick höra din röst så blev jag ledsen och började att sakna dig direkt...
Haha kommer du ihåg det? :) .
Tyvärr så har jag med tiden och åren stängt igen mig lite grann. Jag säger inte lika mycket som du säkert har märkt och öppnar inte mig på samma sätt, men jag tror att det kan bli bättre, förändrats så jag kan berätta allt för dig, verkligen allt, så som jag en gång gjorde... Det kanske kan ta lite tid, men det blir det värt. Jag vill inte ge upp våran vänskap, jag vill aldrig ge upp dig eller förlora dig.
Du betyder mycket för mig och jag älskar dig och jag har alltid älskat dig.

Du är ofärglömlig och ingen kan ersätta dig. Varken som vän eller den platsen i mitt hjärta som du har.
Jag älskar dig och jag hoppas att du vet om det, vad som än händer.  

Tyvärr så får jag inte sprida vidare Malins blogg, just därför tänker jag inte heller länka den. Hade gjort det om hon hade velat det, men nu vill hon inte det och det förstår och respekterar jag :) .

Men nu ska jag gå. Ni får ha det så bra alla. Sköt om er, och sprid kärlek! :D .

Puss och kram. /Tanya. :)

Hej bloggen. Just så känner jag mig så grymt irriterad att jag vill bokstavligen verkligen bråka med någon just nu... Säga elaka och dryga saker, bara för att få ut min ilska... Normalt? Haha nej knappast... Men sen så är jag inte normal. Jag har aldrig sett mig själv som en normal människa och kommer nog aldrig att göra det heller... Både till för och nack delar. Just nu är det nackdelen jag menar.

Är det normalt att vilja bråka med någon för att få ut sin ilska?...
Jag tänker inte bråka med någon, för då kan jag explodera och flippa ur totalt, jag kan inte alltid kontrollera min ilska... Så istället så tänker jag skriva ner saker som stör mig.

Det stör mig sjukt mycket att vissa av mina vänner tycker om min syster så sjukt mycket, onormalt mycket. Nästan lika mycket som mig. Det är varken okej, normalt eller acceptabelt! Jag ska vara mest omtyckt och älskad av MINA vänner/kompisar, inte min syster... Ni känner inte ens min syster helt och hållet, så kom inte och säg att ni "älskar" *host* henne... Det är okej att ni tycker att hon verkar vara snäll, gullig, söt, trevlig whatever... Men överdriv inte!

Sen så tror jag seriöst att min syster överdriver eller håller på och blir knäpp. Bloggar om att hon har sett Michael Jackson i klassrummet, att han log och kollade? Tror du inte att han har bättre för sig? Även om det vore sant så är det inte så särskilt smart att blogga om det, folk kan tro att du håller på och tappar förståndet. Vilket du verkar göra...

Du upprepar mina misstag som jag gjorde förut. Mina misstag som jag idag ångrar mig och får lida av det ibland. Misstag som jag inte vill att du ska göra! Gå inte i mina fot spår angående detta, jag höll på och bli galen av det jag gjorde, grät, drömde mardrömmar och så vidare... Jag hoppas att det slipper gå lika långt för dig, för tro mig. Det är inte kul... Jag kan inte rädda dig, därför hoppas jag att du räddar dig själv innan det går för långt, innan du börjar verkligen att lida och må dåligt på grund av det du gör, som jag gjorde förut...
Jag vill trots allt ditt bästa. Vill inte att du ska bli galen, inte kunna skilja på verklighet och fantasier och så vidare...

Men nu så ska jag gå. Men ni får ha det så bra. Puss och kram. /Tanya